06:55. Söndag. Prestigemöte mot Tullinge för innebandytjejerna. Hanna och jag är på väg ut. Det är kallt, tidigt och vi är laddade.
Ledig i hundraåttio
Mitt på dagen lämnar vi hemmet. Hanna ska spela innebandy i Liljeholmshallarna. Så vi styr dit genom snön. Ser en match som slutar med förlust men ändå är kul. Ella är som vanligt på Camilla mest hela tiden och gör att humöret hos båda föräldrar så smått börjar sjunka.
När matchen är slut styr vi mot McDonald’s för lunch. Sen bestämmer vi oss för att se döden i vitögat. De ska handlas vinterkläder till barnen i Kungens kurva. Ella plockar bland korgarna och vill ha prinsesspyjamaser, söta vantar och massa saker hon inte får. Mungiporna sjunker, krokodiltårarna börjar rinna och humöret hos föräldrarna sjunger lite till.
Och när Ella blir akut kissnödig är förstås toan av betalkaraktär så jag måste ta henne i handen och springa och växla till mig en femma. (Ni som är så giriga att ni tar betalt för toabesök i köpcentrum kommer få karmapolisen efter er.)
Efter någon timme visar det sig ändå att vi överlevt. Hanna har hittat en jacka. Ella ett par skor och ett fleece-ställ. Återstår skor till Hanna och jacka och täckisar till Ella.
När stämningen är som värst och humöret närmar sig fryspunkten står jag i en vattenpöl i ett parkeringshus i Kungens kurva och förbannar mig själv över en cigarett. Hur kan jag om och om igen göra samma misstag? Det går inte att vara ledig i full fart.
Sen fimpar jag och går upp och handlar fryst mat.
Let it snow
Södra Stockholm ikväll. Det börjar dra ihop sig.
Bortamatch
Nu för tiden betyder bortamatch verkligen bortamatch. Idag i Vällingby. Vi tar oss hela långa Bergslagsvägen från Alvik till Vällingby. Segt och tröttsamt med årets första snöblandade regn mot vindrutan. I Vällingbyhallen vinner Hanna och hennes innebandykompisar med 8-3 över Ängby. Sen tar vi oss tillbaka till vår hemmaplan på södra sidan stan.
Ella öste på med sina bästa piruetter under pausen. Ungefär som vanligt.
En oväntat skön dag
Börjar dagen med att sova lite för länge. Sen kommer våra vänner Per och Jeanette över och hälsar på. Jag fotograferar deras barn och bilderna blir bra. Vi dricker kaffe, pratar och skvallrar lite innan de ska vidare. Camilla och jag åker en kortis till Kungens Kurva där vi handlar ett par DVD-filmer och lördagsgodis.
I bilen på vägen hem ringer mobilen. Det är vår trevliga granne Lotta som undrar om vi vill komma på spontanmiddag. Det vill vi. Vi bjuds på vansinnigt god mat, gott vin och ett personligt samtal om gemensamma erfarenheter av livets med- och motgångar som gör att jag nu känner mig alldeles upplyft av att vi satt fyra vuxna människor och pratade om saker jag aldrig pratat med någon utanför familjen om samtidigt som barnen hade trevligt tillsammans.
En oväntat skön dag i november.
Unga företagare
Idag var jag med på ett event där vi träffade unga företagare för att höra om deras affärsidéer. Det var synnerligen inspirerande. Framtiden ser ljus ut för Huddinge.
Jag vill påverka. Jag vill engagera mig i politiken.
Jag vill påverka. Mer. Politiken börjar knacka allt hårdare på min dörr. Det finns tre partier jag tycker är rätt ok och ett stort problem. Problemet är att jag inte tror att något av dem håller i det långa loppet. Och det problemet är ju ganska stort. Eller låt mig nyansera det hela, ett av dem tror jag är långsiktigt hållbart. Problemet med det partiet är att det lokalt bedriver en otroligt omogen och världsfrånvänd argumentation som hämmar snarare än utvecklar.
Så politiken får nog vänta ett tag till. Får fortsätta genomföra andras visioner och idéer istället.
Comeback
23 år efter att min pappa slutade som fotbollstränare och jag åkte ur laget gör jag comeback. Den här fuktkalla lördagen spelades nämligen en stormatch på Stuvsta IP:s konstgräs. 30 föräldrar som vanligtvis står och tittar på när Stuvstas F96:or spelar fick nämligen själva stå för underhållningen under 2×25 minuter.
Uppvärmningen var jobbig. Två varv runt planen följt av diverse intervallövningar innan avspark.
Camilla och jag fick börja på bänken. Sen gick vi in i backlinjen. Motståndarlaget malde ned oss med säkert passningsspel och bättre teknik. Efter ett par byten hamnade jag på topp men kände mest att jag sprang utan boll. I andra halvlek fick jag återta min gamla position – som målvakt. Ställdes aldrig på några egentliga prov, men två frilägen resulterade i motståndarmål. Gjorde också ett par riktigt pajasinsparkar.
Vi i röda laget spelade på toppen av vår förmåga, men idag räckte det inte. Till slut har vi förlorat med 1-4, men hänger inte läpp. De flesta av oss överlevde matchen. En skada av allvarligare karaktär renderade enligt rapporter senare på kvällen i ett gipsat knä, och det känns naturligtvis både tragiskt och onödigt. Dock var det inte något fult eller ovarsamt spel som orsakade skadan och en häftig vändning som ett knä inte uppskattade.
Arrangemanget känns som en seger. För alla. Det var oerhört kul.
Iskallt överallt
För första gången på ett par veckor står vi på iskalla Stuvsta IP för att se Hanna och hennes kompisar spela fotboll. Idag var det iskallt överallt, även på plan. Bollstanäs var bättre på varje position och vann rättvist med 4-0. Men, det kommer förstås gå bra för Stuvstas tjejer i framtiden. Närmast på tisdag.
Frostbiten morgon
