Till slut hamnar vi här ändå. Närakuten. Tillsammans med det övriga avskrädet sjukvården helst inte vill ta emot. En sorglig plats med väntrum breddfyllda av inbillat sjuka och riktigt sjuka. Gamla och unga. Uttröttad personal och bistra väktare. AT-läkare som fått ta skitpassen i julschemat.
Ella sänka är låg. Vi går hem med recept på hostmedicin.
Jag, en bortskämmare
Tanken var att vi skulle strypa tillgången på julklappar i år. Vi har nämligen dränkt våra barn i paket tidigare år. Inte nödvändigtvis dyra klappar, men många. Liten familj, många klappar. Får se om det lyckats i år. Återkommer med svaret när jag vet. Vi måste slå in klapparna först.
Dock kämpar jag med en inre konflikt här. Mitt intellekt säger mig att jag behöver lära mina barn att konsumtion inte leder till lycka. Även mig själv. Men samtidigt vill jag skämma bort mina barn. Jag vill att de ska ha tillgång till de nödvändiga saker de vill ha. Att deras liv ska vara en mångfald av upplevelser. Även nöjen. Det lutherska tänkandet att det ska vara vadmal och kottdjur är inte riktigt min melodi. Framför allt drabbas jag den här tiden på året av den stora sentimentala tanken om att min stackars barn som får försaka många av julens smakupplevelser förtjänar lite extra klappar.
Jag är en bortskämmare. Mina barn ska få lika många prylar som de får kärlek. Men, inga onödiga krimskramsprylar.
Kvällen före
Lagom till nu borde den fromma friden infunnit sig i min kropp. Det brukar den. Men, eftersom Ella fortfarande inte mår bra känner jag mig lite trött. Hostan har mildrats en liten aning, men febertopparna är fortfarande höga. För någon timme sedan 39,7. I köket står Camilla och hennes mamma och kokar risgrynsgröt till morgondagens frukost. På laktosfri mjölk eftersom Ella konstant sedan någon vecka tillbaka har ont i magen.
Trots att jag inte har några illusioner om, eller ens tror på, den perfekta julen skulle jag bli så himla tacksam om vi någon högtidsdag om året kunde få vara friska. Vi i sjuka familjen.
Ellas kruppiga virus
Ella har landat ett rejält virus. Två nätter med krupphosta. Riktigt elak sådan. Dessutom nu med feber. Hög sådan. Förhoppningsvis klingar det av under morgondagen. Det är hemskt med krupphosta. Hon vaknar efter fyra till fem timmars sömn med panik. Hostar som en hund och har svårt att andas.
Men det värsta av allt är ångesten och paniken. Hon är rejält rädd när lungorna inte får det syre de vill ha.
Krupphosta
Grus i maskineriet. Camillas och min semesterdag med julhandel har kryddats av att Ella började krupphosta inatt. Därför kan hon inte vara på dagis. Men farmor har lovat att ställa upp ett par timmar.
Jens Schollin
Jens Schollin är mannen som tros bli Örebro universitets nya rektor. Det blir nog bra. Jag har mött dr. Schollin ett antal gånger. Han var Hannas barnläkare när hon var nyfödd och var den som lyckades förklara på ett bra sätt för hennes oroliga föräldrar vad blåsljudet på hennes hjärta innebar. Han var också den som gav oss det lättande beskedet när hon fyllt ett år att det lilla hålet i hjärtat vuxit igen.
Jens Schollin betyder godhet för mig.
Dålig start på veckan
Klockan är nio. Ella och jag ska snart åka hemifrån. Jag har försovit mig. Efter en vecka med rejäla sömnstörningar börjar jag bli riktigt trött.
Nästa patient skrivs in
Efter lunch får Ella och jag sällskap av Hanna. Nej, hon kräks inte. Mår inte ens illa. Men efter förmiddagens besök på tandregleringen har hon ont i huvudet och känner sig lite febrig. Kanske förståeligt eftersom Camilla rapporterar till mig att de pratat om att Hanna har tre månader på sig att få ut sina sista mjölktänder (5 st). Annars dras de ut. Sen väntar den hårda vägen till tandreglering. Ord som överkäke, underkäke, operation och tandställning lär ha nämnts vid samtalet och undersökningen.
Nästan så att jag får ont i huvudet.
Vårdrapport onsdag förmiddag
Patienten har behållit mat och vätska sedan 18 timmar. Äter med till synes normalgod aptit. Har sovit ostört hela natten och har ett normalt vaket beteende. Efter en dags karantän bör patienten vara redo för normal vardag igen.
VAB-säsongen är i full gång
Precis när vi ska gå upp börjar Ella kräkas. Jag är hemma med henne idag. Vi har legat i sängen på förmiddagen och nu har hon blivit lite piggare. Förhoppningsvis är det en lindrig magsjuka. Inte desto mindre inträder VAB-säsongen lagom till den tid på året då både Camilla och jag har tokmycket på jobbet. Så det är stressande att vara hemma.
Av helt fel anledning.