Kategori: Friskt och sjukt

Ella och Camilla har försvunnit in på operationssalen. Pappan gör vänta-spänt-övningar.

Strax efter sju. I en hiss på väg upp till B82. Humöret är gott.

Låg och jobbade med WordPress till fem i natt. Febrig och med konstant rinnande näsa. Sov sedan sju timmar och nu är det dags för besök hos faster Ulla. Sen har jag lovat Hanna en tur på gokart-banan. Huvudet bultar och jag är varm som en kamin.
Fredrikförkylningar är inte nådiga.

 
Upp tidig och iväg på Arlanda. Väl framme bestämmer sig Ella för att bli panikledsen eftersom hon ”INTE VILL FLYGA FLYGPLAN”. Hostande och hackande utropar hon ”JAG VILL HEM” eller ”JAG VILL INTE FLYGA, JAG VILL ÅKA BUSS”. Väntan på Arlanda blir därför lite tjatig. Men då och då lugnar hon sig och fotografera med min telefon. Väl uppe i luften går det bra, men nere på marken igen börjar hon kräkas när vi väntar på väskorna.
Det blev lite för mycket spänning. Så Ella sover bort dagen medan vi åker till Bodträsk via Siknäs. När hon vaknar nu på kvällen är hon pigg igen. Men hon vill inte äta. Det brukar hon inte vilja göra när hon kräkts. Trots att hon mår bra. Någon klunk festis då och då tillsammans med små små godisbitar håller blodsockret på rätt nivå.
Själv är jag glad för att de goda krafterna var bakom mig så jag överlevde ännu en flygning.

Idag tog Ella och jag farväl av underbara, älskade Johanna. Denna fantastiska unga kvinna som under två år varit Ellas assistent, storasyster och bästa vän på dagis. Nu ska hon ut i världen och bli sin egen. Idag gav hon Ella ett album med bilder från de här två åren och det kändes längst inne i hjärtat när hon gav det och några av sina smycken som Ella gillar till min dotter när vi gick från dagis en helt vanlig dag. Mina tårar var nära. Hennes var mer än på väg.
Tack Johanna. Tack för tryggheten, kärleken och omsorgen. Vi kommer aldrig glömma.

Jag förstår inte alla de människor som då och då går på pulverdieter. 24 timmar in på min första är jag tröttare än tröttast. Jag intar väl avvägda doser av proteiner 6 gånger varje dag. Soppor, drycker och kompakta ”kakor”. Tycker inte synd om mig själv, utan känner mig snarast entusiastisk, men förbannat trött och orkeslös.
De gånger jag gjort uppehåll med rökningen har det inte känts hälften så jobbigt. Abstinensen efter fett, socker och långa kolhydrater är en killer. Ett bra sätt att inse hur vanebildande ett missbruk av dessa ämnen i själva verket är.
Tretton dagar kvar.

Jag är trött på att vara ett fetto. Är trött på att nästan varje dag fundera på hur jag kan börja äta enligt planen i mitt huvud, en plan som är ganska straight edge. Så nu har jag bestämt mig för att kicka igång processen med en tvåveckors Allévokur. Det innebär att jag provar min första pulverdiet. Sex måltider om dagen bestående av pulvermixer som blir soppor och drycker. Innehåller i stort sett bara protein varför effekten lär kunna bli ganska dramatisk. Både när det gäller vikt och humör.
För mig handlar det om att lära mig att mat är energi, inte en njutning.

Ellas blodsocker skenar. Det brukar vara ett säkert tecken på ett förestående utbrott av något sjukdomstillstånd, typ förkylning, magsjuka eller något annat. När immunförsvaret börjar jobba i hennes kropp löper blodsockret amok. Anledningen lär visa sig inom ett dygn eller så.