Kategori: Friskt och sjukt

Jag förstår inte alla de människor som då och då går på pulverdieter. 24 timmar in på min första är jag tröttare än tröttast. Jag intar väl avvägda doser av proteiner 6 gånger varje dag. Soppor, drycker och kompakta ”kakor”. Tycker inte synd om mig själv, utan känner mig snarast entusiastisk, men förbannat trött och orkeslös.
De gånger jag gjort uppehåll med rökningen har det inte känts hälften så jobbigt. Abstinensen efter fett, socker och långa kolhydrater är en killer. Ett bra sätt att inse hur vanebildande ett missbruk av dessa ämnen i själva verket är.
Tretton dagar kvar.

Jag är trött på att vara ett fetto. Är trött på att nästan varje dag fundera på hur jag kan börja äta enligt planen i mitt huvud, en plan som är ganska straight edge. Så nu har jag bestämt mig för att kicka igång processen med en tvåveckors Allévokur. Det innebär att jag provar min första pulverdiet. Sex måltider om dagen bestående av pulvermixer som blir soppor och drycker. Innehåller i stort sett bara protein varför effekten lär kunna bli ganska dramatisk. Både när det gäller vikt och humör.
För mig handlar det om att lära mig att mat är energi, inte en njutning.

Ellas blodsocker skenar. Det brukar vara ett säkert tecken på ett förestående utbrott av något sjukdomstillstånd, typ förkylning, magsjuka eller något annat. När immunförsvaret börjar jobba i hennes kropp löper blodsockret amok. Anledningen lär visa sig inom ett dygn eller så.

Ella vaknar och är ur slag. Hon har så ont i nacken att hon inte vill röra på sig och bara gråter. Innan jag hunnit vakna till har Camilla pratat med Vårdguiden och diskuterat både nackspärr, fästingbett och hjärnhinneinflammation. Rådet från sjukvården var:

1. Hålla Ella borta från dragiga miljöer idag.
2. Ge henne Alvedon.

Vi har inte hittat nån fästing. Checklistan på övriga symptom för hjärnhinneinflammation lämnas för stunden utan bockar i kanten. Således kör vi på nackspärrsteorin. Det är både spännande och ångestfyllt att vara pappa till Ella och Hanna. Det finns de som tycker vi kan springa iväg väl långt ibland och agera hypokondriskt. Men med tanke på att just det fick sjukvården att förstå att våra barn hade diabetes känns det som att vi leder på poäng.
Idag blir det en lugn dag i skuggan.

De ringer på dagis. Vi har missat att det är vernissage och Ella är ledsen för att allas föräldrar utom hennes är där. Tio minuter senare är jag där och även Camilla kommer. Vi tittar på barnens skapelser och fikar. Tyvärr får vi dåliga nyheter också. Fantastiska Johanna som varit Ellas resursperson i två år kommer inte vara kvar. Hon har kommit in på en utbildning i Chile och kommer inte längre kunna arbeta med Ella. Johanna har varit alldeles fantastisk med Ella och jag och Camilla har känt oss otroligt trygga med henne som hjälp med Ellas blodsocker och insulininjektioner.
Vi är glada för Johannas skull. Men vi kommer sakna henne fantastiskt mycket.

Har varit däckad två dygn. Förkylningsvirus i kombination med pollenchock eftersom mina allergitabletter var slut har rensat min näsa rejält.

Jag mår inte riktigt bra. Min hypothyreos eller sköldkörtel vill inte riktigt agera enligt plan trots medicineringen jag gått på sedan ett par år. Då och är det som att kroppen stänger av. Jag känner mig trött, frusen och torr i hyn. Magen känns som om jag svalt hundra kilo flytande cement som nu håller på att stelna i magen. Det brukar gå över efter ett par dagar, men mest känns det som jag vill dubblera min dos av medicinen och riskera hjärtklappning och giftstruma bara för att få lite energi.
Jag är som en oljetanker i badkar just nu. Det gör mig irriterad.

Jag känner mig trött och lite snurrig. Det är som att min sköldkörtel gått i spinn. Jag är varm och kall på samma gång. Mina öron är röda som tomater. Tror jag får gå och lägga mig snart.

Hanna är som vanligt inte helt sugen på frukost. Det brukar hon inte vara på resande fot. Blodsockret har dock legat bra under natten. Själv känner jag ett enormt sug efter latte. Det är hårt att vara kräsen i såna här stunder.