Det regnar. Och blåser. Ganska mycket. Så vi tog en långsam förmiddag innan jag gick med Ella till fina stadsbiblioteket här i Halmstad samtidigt som Camilla tog Hanna på bokletande i butik. Vi blev kvar i biblioteket resten av dagen. Läste, målade, åt mat, fikade…. När jag blir politiker ska jag fatta beslut om ett kulturhus där jag bor. Det behövs.
Facebook huserar bilderna, ungefär som vanligt.
Spånken och söta bakverk
Åkte fyrtiofem minuter söderut. Till Helsingborg. En stad lätt festivalyrslig, trång och jobbig. Så vi tog båten över sundet till Helsingör. Första gången. Grått, men varmt. Den lilla danska staden kändes dock mest som ett Ullared för människor som älskar spånken och söta bakverk. Ett par timmars flanerande senare åkte vi hem igen. Barnen rätt uttråkade. Men, ett bra sätt att upptäcka något nytt i gråväder.
Några mobila bilder på Facebook.
En dag på stranden
Kör ut från Halmstad via Tylösand. När du kommer fram till Snäckstigen i Frösakull, sväng in på parkeringsplatsen bakom kiosken. Gå sen nedför gatan och upp på stranden. Det gjorde vi. Och fick en fantastisk dag i skönt sällskap av våra vänner Magnus, Katharina, Vilma, Sara och Emelie. Plus ett gäng släktingar till dem. Dessutom med Camillas syster Sandra och Jon. Vi hängde hela dagen med hela klanen. Fantastiskt skönt. Bad, sol, sand med extra allt.
På kvällen flytt från Henrik och Petras hus till Sandras lägenhet mitt i Halmstad. Vid Nissan. På takåsarna ovanpå Lilla Helfwedet, mittemot nya fina biblioteket. Underbart.
Bilder finns på Facebook.
Äventyr
Idag hängde vi på Äventyrslandet i Halmstad. För entrépengen ingick alla möjliga karuseller, klätterställningar, pooler och sånt. En turistfälla, men en väldigt kul sån. Till och med jag åkte nån karusell. Och vattenrutschkana. Tokvann över Hanna i den senare.
Några fulbilder på Facebook.
Väder
Gråväder. Femton grader, blåsigt och ungefär som det brukar bli ibland när vi tar familjen på strandsemester. Vi har gjort så här på Öland och Gotland tidigare. Men, det kommer vända. Idag startade vi på Busfabriken, Halmstads stora lekland inomhus. Där var barnen svettiga och glada, föräldrarna hålögda och trötta. Utom två lysande trettionioåringar från södra Stockholm, som njuter av ledighet och närhet. Efter denna högljudda och stojiga upplevelse tog vi en tur till Tylösand och njöt av vinden och vågorna. Hanna tog en helt fantastisk bild på Ella och mig. Vansinnigt vacker.
Fler bilder på Facebook.
Varmare i vattnet
Ljusgrå himmel idag. Runt tjugo grader varmt. Varmare i vattnet. Till Ellas stora glädje. Hon var den enda som badade idag. Jag vadade. De andra hängde på stranden. Lite frusna. I morgon kommer solen tillbaka. Då är vi fler som badar.
Bilder på Facebook.
S.E.M.E.S.T.E.R.
Vi åkte en eftermiddag. Och lite till. Men nu är vi framme vid havet. Det riktiga havet. Semestern har börjat.
Tillit
En god vän till mig har tatuerat in en symbol och ordet tillit på axeln. Hon är fantastisk. Litar på människor. Tror att människor vill göra bra saker. För sig själva och för andra. Det tror jag också. Och det är en av anledningarna att jag dippar rejält just nu. Är trött, modstulen och faktiskt ganska ledsen över all misstro och cynism jag möter dagligen i min egen upplevelse av samtiden. Det känns som att vi byggt ett samhälle som bygger på att människan är en girig, ond och elak typ som måste styras och kontrolleras. Och att vi till slut lever upp till det samhället. Om vi inte gör det är vi suspekta.
För mig är Sverige inte bara ett sekulariserat land, där tron på det andliga oavsett religion är marginaliserad. För mig är Sverige inte heller bara ett ateistiskt land. Det känns om Sverige har blivit ett land där ingen tror på något överhuvudtaget. Inte på framtiden, inte på det förflutna. Inte på kvinnor, inte på män. Inte på solen. Inte på tidningen. Inte på myndigheten. Inte ens på de egna barnen.
Jag vill leva i ett annat samhälle. Jag vill inte föra fler diskussioner om vad vi INTE vill. Kan vi inte börja prata om framtiden som en möjlighet? Om människan som en tillgång? Snälla.
Tillit är ett väldigt fint ord. Passar bra under huden. Som hos min vän. Säkert också hos flera.
Konstpaus
[Plats för egna anteckningar.]
Årskontroll på diabetesmottagningen
Vid lunch emlar jag barnen. Det betyder att jag sätter emla-kräm som bedövar i deras armveck. Anledningen är att de någon timme senare ska lämna blod. Vilket de gör utan problem idag. Sen sitter vi och går igenom deras kurvor, utveckling och insulindoseringar. Bägge barn har en långsiktig blodsockerkurva som just nu pekar åt rätt håll. Den ligger fortfarande lite för högt, de behöver bägge få en fortsatt nedåtgående trend. Men, det går som sagt åt rät håll.
När vi är klara springer vi till deras frissa för att hinna klippa håret. Sen snabb mat till Hanna på sjukhusets restaurang innan vi skyndar till kvällens träningspass. Ella glad med rosa lugg. Jag glad över att kontrollen gick bra. Och att vi dessutom hann förbi Apoteket.
Huddinge sjukhus, eller Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge som de ansvariga kallar det, må vara en rätt sunkig plats. Bilden ovan är tagen i Blickagången, den gångväg alla som rör sig runt sjukhuset passerar nån gång, är ganska talande. Men, de som arbetar här på diabetesmottagningen och med barnsjukvård är några av världens allra bästa människor och jag känner lika tacksam och lyckligt lottad varje gång vi är här.
Inspirerad, rentav.