Jag vaknar tidigt. Utvilad efter att ha gått till sängs redan strax före nio. Gör frukost till familjen och sen tar vi oss iväg till Västertorpshallen där Hanna och hennes innebandykompisar ska möta Älvsjö i F95-serien. Väl framme finns inga kompisar där. Vi har åkt till fel hall. Matchen spelas nämligen i Västbergahallen. Well, in i bilen och tio minuter senare är vi på rätt ställe. När tjejerna förbereder sig för match går Camilla, Ella och jag runt utanför hallen. Ella har kul med en stor snöhög och en stor lövhög. Sen ser vi en spännande match som slutar 3-3.
Tonåren har börjat
Jag är på väg in i nästa fas i livet, den som tonårsförälder. Hanna blir officiellt tonåring på sin födelsedag om tre månader, men under vintern har hon tagit ett rejält utvecklingssprång. Hon är allt mer funderande. Allt tröttare och svårare att göra glad. Jag känner igen mig själv ruskigt mycket i hennes sätt att tänka och göra saker. Det skrämmer mig. Samidigt som det gör mig trygg.
Men, jag känner mig inte redo för det här. Det känns lite läskigt. Måste hon växa så fort?
Matar ett sovande barn
22:30. Ella har lågt blodsocker. Jag matar henne med yoghurt och flingor. Vi har gjort det så många gånger att hon nu kan äta utan att vakna på riktigt.
Ella, idag för fyra år sedan
Sitter och redigerar bilder. Ibland laggar datorn ur eftersom det är enorma filer som ska konverteras och flyttas. På en tre år gammal maskin kan det bli lite väntetid. Under tiden hittar jag en pärm med CD-skivor. Delar av mitt bildarkiv jag inte kollat på länge. 18 mars 2005 tog jag den här bilden på en nybadad Ella. Ännu inte ett år gammal.
Mer vårporr!
Kanske lite tjatigt, men det kanske är de här dagarna som är de bästa på hela året. Lika hopplöst som det kändes för någon vecka sedan, lika fantastiskt känns det nu. Eftersom dagispersonalen skulle ha APT nu på eftermiddagen hämtade jag Ella redan kvart i fyra. Så vi stannade i eftermiddagssolen på tomten en stund och letade efter saker i den värld som legat under snö och i tjäle.
Det blev ett par bilder.
Bästa grejen
På väg hem hämtar jag Ella på dagis. Hon har ritat en teckning av en apa. En apa som de andra barnen utsåg till den bästa apan. Sen åker vi hem på moppen och hör fåglarna kvittra i takt med det porlande ljudet från smältvatten. Jag tar bästa latten och njuter av lugnet på bästa baksidan. Bra humör?
Absolut.
Semesterplanering
Då har pappan och mamman gått igenom sommaren. Vi provar ett nytt grepp. I brist på semesterdagar som räcker hela sommarlovet delar vi upp oss den här sommaren så barnen kan ha minst en förälder hemma mellan 24 juni 0ch 19 augusti. Inte så många gemensamma dagar för Camilla och mig, dock. Barnen får åka både till Norrbotten och Tyskland. Kanske kan vi till och med hinna en vända till västkusten och min pappa. Mest lär vi hänga på hemmaplan och bada bubbelpool, skärgårdsbad och ta dagsutflykter till Skansen, Grönan och de där andra ställena. Jag tror det blir bra.
Men, jag kan inte låta bli att konstatera att det är förbannat svårt att få ihop en ledighet som både är på barnens villkor och mina. Vi kan börja med att klara ut hur många lediga veckor ett skolbarn har på ett år: 10 veckor sommarlov, 1 vecka höstlov, 2 veckor jullov, 1 vecka sportlov, 1 vecka påsklov gör totalt 15 veckor. Själv har jag 5 veckor betald semester. Camilla också. Det gör att vi även tillsammans går 5 veckor back.
Därför undrar jag vem loven är till för. Lärarna? Barnen? Föräldrarna?
Men, hur som helst, kommer du till södra Stockholm i juli är du välkommen att hänga på vår veranda. Där kommer några av oss vara.
Sista chansen…
Eftersom det bara är ett par veckor till min mammas flyttlass går börjar det bli dags att passa på att ta sista chansen med några saker. Så idag passade Ella på att ta sista badet i farmors badkar. Mamma har varit duktig och det känns som att väldigt många av hennes saker redan är packade.
Att inspirera barn
En av de finaste sakerna jag vet är att inspirera mina barn. Här har jag inspirerat Ella när hon ritar en sälfamilj. Föräldrarna är fasligt lika hennes egna och jag känner mig ganska avslöjad.
Hanna har publicerats
Hanna har fått en insändare publicerad i KP. För oss gamlingar mer känd som Kamratposten. Det är – för mig som pappa – en hjärtskärande liten insändare om hur det känns att inte räcka till, baserad på hennes upplevelse av ett missat mål på en fotbollsplan. Skriven under pseudonym, men icke desto mindre är hon publicerad för första gången.