Ella och jag är hemma idag. Hon hostar och snorar. Jag tar hand om henne. Hon tittar på Bolibompa. Jag läser och tänker. Gör upp planer. Hon lär bli frisk snart. Jag lär aldrig bli det.
Kommer ligga här om ett år också. Samma barn, samma virus och samma planer.
Ella gånger tre
När alla andra fotograferingar var klara vaknade Ella till och vill posera lite.
Hanna på fyra sätt
Hanna modellade för mig när jag ställde ljuset. Hon är fin min stora dotter.
Godmorgon vardag
Klockan är strax efter sju. Frukosten är avklarad. Mina måste-saker till jobbet ska letas fram. Ellas måste-saker till dagis också. Om en timme sätter vi oss på moppen och åker dit. Sen till Flemingsberg för att Hanna ska på ett läkarbesök och en annan grej. Räknar med att kliva in på jobbet med min matlåda vid lunch.
Sen är det bara att åka med.
Tillbaka från verkligheten
OK, jag är tillbaka. Jag har varit i verkligheten ett par veckor. Men nu är den tiden över. Imorgon börjar det overkliga livet igen. Missar första arbetsdagen eftersom dagis traditionsenligt har stängt för studiedag första arbetsdagen varje höst. Från tisdag och framåt lär det dock rulla på. Alla tankar på alternativ och andra sätt att leva kommer få en rejäl törn då tiden inte kommer räcka till. För nu ska jag nämligen jobba på dagarna (vilket inte är så dumt egentligen eftersom jag har supertrevliga kollegor och omväxlande saker att göra). Och försöka få det här huset i det här jävla femtiotalsstandardkvarterat att funka (måste fixa avloppet i nya duschen som gick att använda ungefär fyra månader, telefon/ADSL-anslutningen, se till taket fixas, krångla lite med pelletsbrännare och så där). Förutom att vara en bra pappa och man.
Varje år vid den här tiden mår jag rätt dåligt. Sover inte på nätterna och är förbannad på dagarna. Det är inte så konstigt, när jag tänker efter.
Men om några veckor kommer overkligheten börja kännas verklig igen och då är jag bara så här frustrerad ibland. Till nästa sommar.
Min egen firma är det lilla halmstrå jag håller i för att försöka behålla en känsla av hur det är att leva i verkligheten. Förhoppningsvis kan jag göra något mer med den i höst. Jag vill nämligen vara mer i verkligheten. Inte bara ett par veckor mellan juli och augusti varje år.
Dubbelglugg
Tandfen kom och tandfen briljerade. Ella blev så stolt och nöjd över att tanden hon tappade igår bytts ut mot en guldpeng. Hur stolt? Jo, så stolt att hon plockade ut den andra lösa framtanden i underkäken efter frukost och nu har en strålande vacker dubbelglugg där nere. Tandfen kommer nog tillbaka i natt också.
Min prinsessa går på kalas
Idag fyllde Ellas bästis Vilma fem år. Tjejerna hade inte träffats på två veckor eftersom vi varit borta. Så självklart vill min lila prinsessa göra sig extra fin och dessutom visa upp sig framför kameran. Fler bilder på flickr.
Tandfen kommer i natt
Lördag 15 augusti 2009, 18:03. Ella tappar sin allra första tand. Så nu får tandfen komma till vårt hem igen. Det var ett tag sedan.
Ella och jag kollar tropiska Stockholm
Idag åkte jag och Ella till Hagaparken för att göra ett besök på Fjärilshuset. Det var heltrevligt både för henne och mig. Hon gillade fiskarna, fjärilarna, butiken och pannkakorna. Jag gillade vad jag såg. Och tog bilder av. Som finns på flickr.
Hannas pappa är stolt
Hanna är inne i en ganska stor och svår grej. Idag pratade vi om det. För första gången. Det har varit Camilla som fått förtroendet hittills, men idag kom jag in på arenan. Hon berättar, jag lyssnar. Jag berättar, hon lyssnar. Men efter en stund blir jag så känslosam att tårarna gör en attack bakom mina ögon. Då sluter jag mig som en mussla och vi avslutar diskussionen för den här gången. Jag känner mig svag och vill inte visa det. Nu.
Hon är så klok, omtänksam och stark mitt stora barn. En bra kompis för den som behöver det. Och en stor tjej som gör mig större. På ett sätt jag inte trodde fanns. Det finns saker i livet jag aldrig trodde jag skulle komma nära. Och nu när jag gör det är det min dotter som får mig att förstå.
Livet kan vara konstigt. Naturligt konstigt.