Nu finns det på riktigt snart inget kvar av den som var jag för bara ett år sedan. Det är både bra och kanske lite dåligt. Men livet förändras och just den här förändringen är bra. Det känns fint att vara en del av Four PR från och med nu. Det kommer bli bra för mig, för byrån och för de kunder jag tagit med mig.
Fredag 16 december 2017
Imorgon, fredag 16 december 2017, ska jag:
Vakna upp bredvid den jag älskar.
Gratulera min mamma som fyller 73 år.
Lämna hunden på dagis.
Gå på möte hos min nya arbetsgivare.
Samtala med min psykolog.
Hänga en stund med vice statsministern.
Låna om en bok (jag läser för tolvåringen) på biblioteket.
Önska en ny låt i Musikhjälpen.
Fortsätta göra ordning i lägenheten.
Gå och lägga mig bredvid den jag älskar.
De här stora stegen och besluten
2016. Jag gick in i det som en människa. Kommer ut som en hel annan. På riktigt. Men, det känns konstigt hur tvära kasten är mellan ljus och mörker, glädje och sorg. Och det är symptomatiskt att varje gång jag fattar ett stort beslut. När de allra största stegen tas. Då är jag ensam. Då får jag fira i stillhet. För så är visst 2016.
Den här månaden, november.
Den här veckan, v 47.
Den här dagen, fredag 25 november.
Superstressig och asjobbig.
Men också väldigt bra.
Den sammanfattar ett helt år på något vis. Nu går jag hem. Ensam. Hämtar en hund. Jobbar resten av dygnet med flyttkartonger. Kommer att sova för lite. Gå upp för tidigt. Fortsätta med kartongerna. Och annat jobb. Plus massor av annat.
Men, jag har ett väldigt fint möte i magen. Som kommer att göra stor skillnad.
Då kör vi igen då
Fram till måndag ska jag:
Lägga fyra nya tatueringar på min kropp.
Packa ned det sista i en lägenhet.
Packa ned en hel lägenhet till.
Redigera och få ihop ganska många nämndbudgetar.
Åka tolv mil bort och hämta en sak.
Ha två enormt viktiga möten för min framtid.
Vara en bra pappa.
Hämta hunden.
Leverera.
OK. Pulsen stiger snabbt igen. Går in i detta med sömnbrist och kommer att behöva ge upp sömnen för att hinna med allt annat. Det här måste vara sista gången jag utsätter mig för något liknande. Det här måste sluta. Nu.
Hjärtat och kroppen skriker åt mig att lägga ned. Att ta bort allt som inte förutsätter att det är jag som gör det. Hjärnan säger att det bara är jag som kan göra de här sakerna. Och jag har inte lyssnat på hjärtat och kroppen särskilt mycket de första 45 åren av mitt liv.
Det är så värdelöst.
Dags att byta något mer
Det är dags att sluta på rådhuset. Anledningen är enkel: Jag älskar Sara för mycket för att låta vår relation helt och hållet ätas upp av jobb. Vi har från början var tydliga mot varandra i viljan att leva jämlikt. Men på jobbet är vi inte jämlika och när jobbet är det som vi präglar den mesta av tiden vi har tillsammans, då smutsar det ned den viktiga verkligheten. Där jag vill leva med Sara resten av livet.
Så nu lämnar jag snart in ett meddelande om uppsägning och går tillbaka till mitt eget företagande som frilansande kulturvetare, PR-konsult och kommunikatör. Någon gång under januari lämnar jag in mina saker och går ut ifrån rådhuset.
Jag är oerhört nöjd och tacksam över de här två åren som politisk sekreterare. De har varit roliga, lärorika och känts viktiga. Vi har gjort något viktigt tillsammans. Jag kommer alltid att backa Sara, Niclas och de andra. Men nu i en helt annan roll.
De är ju några av mina allra viktigaste vänner.
27 februari 2016, klockan 20.25
Sätter punkt för en lång process på jobbet. Andas ut. Samtidigt håller jag andan för en process som precis pågår och någon har några viktiga saker att göra ikväll. Det här året. Om jag klarar av det ska jag skriva en lista över alla saker som definierat det här året. Saker jag aldrig trodde jag skulle uppleva.
Det blir pyssel på ett tåg mellan Tyskland och Danmark nån dag före nyår.
Bit ihop
Bit ihop. Kämpa. Dra åt helvete. Jag vill bli headhuntad till ett skönt kravlöst jobb i en världsstad där alla mina omkostnader är betalda och mitt uppdrag är att vara jag.
Sätt igång.
December
Jag jobbar mer än någonsin och har nog aldrig haft så kul som nu. Får dela en intensiv vardag tre fantastiska människor och tillsammans försöker vi förvalta och bära en viktig idé under vår tid tillsammans på bästa sätt. Nu när vi splittrats för helgerna känner jag hur trött jag är. Går igenom lite administration. Pengarna börjar ta slut. Tiden kommer ikapp. December.
Hoppas på den goda konspirationen.
Augusti kan dra åt helvete
Jag skulle vara ledig. Istället jobbar jag igen. Gratis. Känner mig splittrad och stressad. Sover dåligt. Det är varmt och borde kännas skönt, men klibbsvettas istället.
Fotbollen ska dra igång.
Musikmötet.
Jämställdheten.
Och de stora jobbprojekten.
När alla andra säger att de inte kan (eftersom de värnar sitt privatliv och sina egna intressen) så är jag den som får saker att hända. Och det får mig att gå sönder lite grann. Om och om igen. Men….. jag kan inte stå bredvid och se på när ingenting händer. För ingenting händer när ingen vill göra något.
Skjut mig.
20 augusti träffar jag min psykolog igen. Det ska bli skönt.
Morgondagen i tider
05:45 Dags att vakna
06:00 Dags att stiga upp
07:20 Skicka iväg dotter på fotbollsmatch
08:00 Dotter spelar fotboll i Örebrocupen i Lundby
08:30 Koppla in teknik i mötesrum
09:00 Leda workshop
12:00 Lunch efter workshop
12:00 Dotter spelar fotboll i Örebrocupen på Ekäng
13:00 Skrivarbete och förberedelser för Almedalen
16:00 Dotter spelar fotboll i Örebrocupen på Rosta Gärde
17:00 Panel i P4 Örebro
17:00 Tvättstuga
19:00 Ta emot Stuvstavänner som ska bo här under Örebrocupen
20:00 Packa Almedalsbagaget
Jo, jag är lagledare för dotterns fotbollslag. Tur att jag inte är ensam. När jag ändå är igång, tiderna för lördagen:
05:45 Dags att vakna
06:00 Dags att stiga upp
07:20 Skicka iväg dotter till fotbollsmatch
08:00 Dotter spelar sista gruppspelsmatchen i Örebrocupen på Rosta Gärde
08:00 Jag ska hämta hyrbil
08.25 Andra halvlek börjar i fotbollsmatchen
08:50 Matchen är slut och jag ska åka till Oskarshamn
15:10 Färjan mot Visby lämnar Oskarshamn
Sen är allt okänt. Åminstone fram till måndag. Eller jag ska läsa på handlingar, bakgrund och planera mitt resten av mitt program för Almedalsveckan.
Den djupare innebörden i allt detta är fortfarande oklar.
—
Edit
Jag hann dessutom med:
07:30 Lämna Vilda på hunddagis
07:47 Vara PR-expert i P4 och prata lite kort om politiska homepartys
Skicka minnesanteckningar och komma överens med Skjutsgruppens grundare Mattias om samåkning till Gotland via Oskarshamn. Kul. Klockan är nu 19:05 och för första gången idag har jag några minuter utan aktivitet. Snart dags att hämta tvätt, rasta hund och springa och handla, innan jag börjar packa…