Mörkret som lägger sig tidigt. Att gå hem över stan och bli bländad av massor av ljus. Fryser. Energin liksom bara imploderar. Eller sugs ut. November är en vidrig månad. Jag är väldigt tom på energi när det är dags att gå hem.
På universitetet igen
För andra gången i år får jag chansen att leda en kurs på universitetet. Återigen med idé- och affärsutveckling (entreprenörskap) i fokus. Den här gången för blivande ingenjörer. Och den här gången gör jag det tillsammans med en av mina bästa vänner, Maria Comstedt. Vi har fått i uppdrag av Drivhuset att leda kursen med deras Loopa-metod som grund. Intressant och kul. För mig handlar det främst om att hjälpa unga människor att hitta olika verktyg för att låsa upp den egna kreativiteten.
Och just det, är något jag vill göra väldigt mycket.
Explodera mera
Fortsätter att läsa om mig själv.
Fredrik kan ha svårt att hantera konflikter med andra människor. Han kan bli djupt besviken om en konflikt byggs upp p.g.a. något som han startat. Om han försökte utveckla större objektivitet skulle han bli mindre sårbar i sina projekt och uppgifter. Fredrik är ganska sårbar i kontakten med andra och kan därför bli manipulerad av vissa. Han bör inse att ibland kan en urladdning rensa luften.
Den där lilla sammanfattningen är lika dela mitt i prick och lika delar väldigt provocerande. Och visst vet jag att den här profilen jag fått inte är DEN sanna beskrivningen av mig. Jag har gjort många sådana här tester och diskuterat dem med många. Men, den här gången tar orden som kommer tag i mig på ett annat sätt.
Strandvägen
Åkte till Nynäshamn. Ledde konferens för 80 personer. Åt god mat och hade fina samtal med kloka människor. Sov lite för lite, gick upp och hade ett möte. Sedan tog vi Strandvägen hemåt. Nu trött efter alla intryck. Men jag var bra. Och det var bra.
Konflikt och beslut att fatta ensam
Hjärnan säger en sak. Att det är dags att hitta andra sammanhang. Att den här tiden som liksom rinner iväg i väntrummet aldrig kommer tillbaka och att den kommer att bli väldigt lång. Så lyssna på de erbjudanden som finns. Skapa en vardag för dig själv som funkar och gör det du måste för att hitta den vardagen.
Hjärtat säger en annan sak.
Den här konflikten tar mycket energi. Och den jag skulle vilja dela besluten med är inte tillgänglig. Besluten är mina att fatta. På egen hand efter egen hjärna. Eller eget hjärta.
Tiden rinner ut. Deadline närmar sig.
Livet går i cirklar
Plötsligt är dragningskraften stark och oväntad. Från en plats och ett sammanhang som jag trodde jag lämnat. Men, det är något väldigt skönt att få tillbaka sammanhang där jag är uppskattad, där jag är en jämlik del tillsammans med andra och där vi arbetar proffsigt tillsammans.
Huddinge. Igen.
Strax framme i Arboga
Klockan är strax efter sex på morgonen. Jag sitter på ett skakigt regionaltåg på väg österut. Ska dra ett ärende på en kommunalrådsberedning i Huddinge strax efter nio. Jag är påläst och förberedd. Har sovit tre timmar, mår illa och har en monumental huvudvärk sedan ett par dagar.
Vardag.
Det så kallade livet.
Verkligheten.
Den här vi snicksnackar om hela tiden. Att vi kanske borde leva mer hållbart. Allt fler människor har synpunkter på mitt sätt att leva. Och, det är rimligt. Hastigheten, ryckigheten och den totala frånvaron av stabilitet, förutsägbarhet och lugn börjar sätta ordentliga spår och avtryck.
Det är fint att människor bryr sig om mig. Och det är fint att vi pratar om det. Jag är tacksam, men vet du? Inget kommer förändras om vi inte gör det tillsammans. Jag är så vansinnigt trött på att få höra att jag borde sakta ned och leva klokare, från människor jag är beroende av som själva kör på i ljusets hastighet och också skadar sig själva eller människor i sin närhet. Som vill mig väl och skadar mig samtidigt.
Jag kan inte bli funktionell i en dysfunktionell omgivning. Ingen människa löser det här på egen hand. Jag behöver hjälp. Inte bara ord. Och så är det för alla. Det är inte människan det är fel på. Det är den konstruerade hittepå-grejen vi kallar vardag.
Om jag ska lösa det på egen hand finns liksom bara en utväg. Och den är att försvinna. Att hoppa av den där overkliga verkligheten.
Nu känns det tomt
Det var hit jag skulle. Har kommit fram till en sån där punkt jag sätter upp för att livet ska röra sig framåt. Jag skulle ta mig igenom sommaren och göra mitt för att den här vackra grejen som kallas Live at Heart skulle bli bra.
Och nu är jag här. Det känns tomt. Så frågan är, vad händer nu?
Tröttman
Har sovit längre än på flera månader. Ändå är tröttman total. Pank i staden jag inte vill vara i när jag är ledig. Dessutom oledig. Jobbar för fullt under de två sista semesterveckorna. När jag borde göra något fint tillsammans med Ella.
Jag måste kliva framåt nu. Sluta leva så här.
Livet, ensamheten och samtiden
På Tankar för dagen imorse talade Katarina Mazetti om en tid som flytt. Om sina föräldrar och livet före teven. Om det gamla bespottade (och fattiga) livet som innehöll ett naturligt socialt sammanhang. När människor ville vara tillsammans.
Det berörde mig. Inte med nån slags känsla av att det var bättre förr, för det var det inte. Mer för att den där känslan av att vilja vara tillsammans är så stark i mig nu. Hela mitt liv har liksom präglats av att jag klarar mig själv. Och den här högkänsligheten som gör att jag har svårt att klara sociala sammanhang som drivs av nån slags hetsjakt och stress.
När jag kom hem efter jobbet, och ett samtal med min psykolog, lagade jag för första gången på väldigt länge riktigt mat. Till mig själv. Medan jag gjorde det lyssnade jag på Utbildningsradions program Jobba, sova, dö: En högre mening. Avsnittet handlade om jobb och en högre mening. Det berörde mig också. För kraften i att använda kunskap till att göra något mer än att tjäna pengar är stark även i mig. Det måste finnas en mening.
Avslutade den här tråden med att se Erik Gandinis The Swedish Theory of Love som finns på SVT Play. Den fångade liksom allt. Gav skavsår i hjärtat. Det här individualistiska samhället funkar inte. Oberoendet och ensamheten skapar något galet. Något väldigt omänskligt.
Vi behöver vara beroende av varandra. Ömsesidigt beroende.