fredrik welander i ett långt samtal
Vi gör ett halvseriöst försök att köpa lite juklappar till nära och kära. Åker till Sickla. Båda barnen är mer fokuserade på saker till sig själva så julklappsinköpen blir inte så många. Ella får ett par små änglavingar på en leksaksaffär. När vi kommer hem tar hon på sig dem med frenesi och glad förväntan. Sen blir hon jätteledsen och arg. Varför? Svaret hulkar hon fram just nu:
Kan inte flyga.
Min vän trettioplussaren lade upp en sympatisk önskelista med sju önskningar. Jag kopierade hans och men moddade den enligt mina kravspecar.
Tydligen är tanken att jag ska tagga upp sju andra bloggare att göra samma sak. Det verkar tramsigt. Men jämför gärna min lista med trettioplussarens.
Jag har gjort min egen adventskalender. Bildgooglade på orden ”jul”, ”christmas” och ”weinacht”. Resultatet kommer avslöjas lucka för lucka som sig bör. Öppna lucka ett här.
Det sprids en oro i våra kvarter för tillfället. Detta efter att först en liten flicka blivit överfallen i Stuvsta Gård och sedan en kvinna i Utsälje. Häromdagen försökte enligt Hannas skola en man locka med sig två barn i en bil. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Det blir väldigt lätt masspsykos i sådana här situationer.
Men, jag är rädd om mina barn.
Coop säljer julkort till förmån för Rädda Barnen. Bra syfte, tycker jag. Fint också att de redovisar hur mycket som går till just barnen. Men den riktigt inressanta frågan denna redovisning väcker är: Vad händer med resten av det jag betalar?
Vem räddar jag för den allra största delen av kostnaden för julkorten? Det är ju uppenbarligen inte barnen.
Nu på söndag, första advent, kommer vi vara hemma. Troligen tänder vi en brasa, värmer lite glögg och bakar pepparkakor. Kanske några lussebullar. Espressobryggaren kommer brumma med jämna mellanrum. Vattenkokaren likaså. Första advent är en av våra favoritdagar på året och den här gången tänkte vi se om du vill dela en del av dagen med oss.
Därför står våra dörrar öppna för dig. Efter lunch har vi öppet hus.
Skyndar mig till bilen för att prata om Ellas utveckling på dagis. Tar med Ella hem. Går igenom posten. Skjutsar Hanna till innebandyträning. Vänder hem för att äta. Åker för att hämta Hanna som vill fortsätta en extra timme med nittiofemmorna. Jag åker och lämnar en försenad bok till biblioteket, handlar lite och åker tillbaka till träningen. Den här gången följer hon med. Hemma lägger jag mig på rygg och bloggar, jobbar med bilder och lyssnar på när Lyon och Barcelona spelar fantastisk fotboll i Champions League.
Läser en artikel om att Stockholm fortfarande inte klarar av att fatta beslut om att skolbarn ska kunna vara lediga andra helgdagar än de tradiotionellt svenska och kristna. Trots att det är år 2007 klarar vi inte av att inse att vi idag har fått en hel radda nya helgdagar i vårt land. Men, att ingen av dem är allmän och att våra gamla inte kan vara det heller. Så länge landet Sverige med sina rädda politiker inte vågar lämna över beslutet till individen att själv bestämma vilka helgdagar som känns viktiga kommer jag kalla symptomet etnocentrism.
Enkelt översatt, rasism. En del av Sverige.
I Huddinge fattade den förra majoriteten beslut om att vissa muslimska helgdagar skulle gälla i kommunens skolor. Den nuvarande majoriteten har rivit upp det beslutet. Kanske inte så konstigt, med tanke på att partierna i den majoriteten samarbetar med Sverigedemokraterna i andra kommuner.
Skärp er! Sverige tillhör inte längre bara Emil och Madicken.
Vi har skruvat upp den sista gipsskivan. Nu väntar spackling, slipning, spackling och lite mer slipning. Sen tätning och målning innan det är klart. Taket, alltså. Fortfarande återstår ungefär samma jobb med väggarna. Och golvet.
Innan vi kan bygga duschen och släppa in rörmokaren.
Jag är väldigt tacksam mot min bror Bror som offrade en helg för att hjälpa till. Lika tacksam mot Katarina som följde med. Tack och tack!
Nu gäller det att ligga i om mitt löfte till svärmor om att hon ska få duscha i rummet till jul ska hålla.