Etthundrafyra mil

Bild-4
Det här är vad Ella och jag ska göra imorgon. Vi börjar med att släppa av Camilla på jobbet halvåtta, sen drar vi söderut. Enligt Google Maps ska det ta drygt tio timmar, effektiv körtid. Men, jag har planerat in lunch hos Masse i Svedala och räknar kanske med en och annan kö i Danmark eller Tyskland. Plus att jag har en ganska rastlös femåring med mig.
Men, jag ser fram emot att sträcka ut på motorvägen söderut. Först ska några väskor packas dock.

Sömnlös i Stuvsta

Sommarens period av sömnlöshet har börjat. Jag vet att det händer. Sedan ett par år tillbaka slutar jag sova när det är som varmast. Eller när jag är ledig. Vet inte vad det beror på. Värmen är en sak. Först åker täcket. Sen är det överlakan och jag. Sen åker överlakanet. Då är det bara huden kvar att ta bort. Efter att ha legat så någon timme ger jag upp. Kliver upp och tittar på värdelös natt-teve istället. Eller bara ut igenom fönstret.
Tankarna börjar jobba i hundraåttio. Och jag blir allt mer vaken. Tankarna är en annan sak. När jag är ledig händer saker i huvudet.
När jag väl somnar har solen gått upp och det är strax dags att stiga upp. Sen är jag bakis och lätt störd hela dagen. Tills nästa natt kommer.
Brukar gå över i slutet av augusti. Ungefär när sommaren slutar.

Fuck the revolution


Det här är vansinnigt bra. Bono är snygg som en gud, och pratar med riktiga känslor när han skäller ut de revolutionsromantiker som hyllar terrorn i Nordirland. Lyssna på orden som kommer mot slutet av låten när han jobbar upp riktigt tok-patos. Jag blir varm inombords. Det här hände för tjugo-jävla-två-år sedan.

Yeah! And let me tell you something… I’ve had enough of Irish-Americans who haven’t been back to their country in 20 or 30 years, come up to me and talk about the resistance, the revolution back home. And the glory of the revolution. And the glory of dying for the revolution.
Fuck the revolution!
They don’t talk about the glory of killing for the revolution…
What’s the glory… in taking a man from his bed, and gunning him down in front of his wife and his children? Where’s the glory in that? Where’s the glory in bombing a remembrance day parade of old-age pensioners, their medals taken out and polished up for the day? Where’s the glory in that? To leave them dying…. or crippled for life… or dead… under the rubble… of a revolution… that the majority of the people in my country don’t want.
No more!

Kraften är tillbaka

Vattenfall skickade en representant som mätte lite i mitt proppskåp och sedan gick ut och bytte säkringar i elskåpet på gatan. Sen var kraften tillbaka. Eller strömmen åtminstone.

Fredrik Kafka och elektriciteten

När vi kom hem efter en underbar stockholmskväll igår var det nåt knas med elen i huset. Efter att ha stängt av allt, kopplat ur kyl och frys och allt annat sov jag oroligt. Återkommande spänningsfall var femte minut. Väl uppe ur sängen nu på morgonen börjar nästa del av Kafka-vandringen. Försöka få tag på en elektriker i södra Stockholm mitt i semestern. Stress, ångest och ilska. Kontaktar Vattenfall för att kolla om det är något fel i nätet. Nej, säger dom och rekommenderar mig att ringa en elektriker för att söka felet inomhus. Camilla ringer Vilmas pappa Magnus för att fråga om vi får låna plats i deras frys, och då visar det sig att han är koll på elektricitet. Till och med behörighet. Så han kommer och kikar och mäter lite, för att konstatera att vi inte får matning från nätet på det sätt vi borde. Det saknas helt enkelt ström från…. Vattenfall.
Så nu väntar jag på att Vattenfalls servicetekniker ska höra av sig. Kundtjänsten har gjort ett ärende. Och nu börjar jag kolla lägenhetsutbudet i Hammarby Sjöstad.
Så spenderar jag denna oplanerade och akuta semesterdag.

Äntligen

Jag har tagit ett första steg in på en helt ny (del)karriär. I ett års tid har jag sett brudparen komma och gå här i kommunhuset. Idag har jag äntligen varit formellt vittne till ett bröllop. Det var kort men fint. Jag känner mig alldeles jätteglad.
Innerst inne vill jag bli vigselförrättare. Men då krävs politisk inblandning.