Män i min ålder förväntas bära piké och cityshorts när det är varmt. Sån tur då att jag har en dotter som stilideal och köpte likadana byxor som hon har. I en affär som inte säljer kläder till så kallade herrar. Luftiga byxor, FTW!
Pressa kroppen
Efter jobbet. Sprang 18 kilometer. Utan näring i magen. Pressa kroppen. Varför? Därför att det är så sjukt skönt att ha kontroll över något. Åt lite när jag kom hem istället. Om än motvilligt.
Allt går enligt plan
Utanför filterbubblan just nu. En ny opinionsundersökning från Sentio Research. 1000 personer i en webbpanel. Siffror publicerade i juni (Sentio mäter månadsvis):
SD 26,1
S 21,7
M 17,1
V 9,7
C 7,2
L 7,0
MP 4,8
KD 3,3
Den här sprids överallt i de där nystartade massmediekanalerna just nu. De där som gärna heter något med tid, tider eller tiden. Jag tänker inte länka dit. SD-anhängarna är peppade, motiverade och rusar vidare. Allt går enligt plan.
Men istället för att göra något åt denna plan, så kan vi väl fortsätta att avfärda de här siffrorna eftersom Sentio jobbar med självrekryterad webbpanel och så vidare.
Jag älskar glass som människor hatar
Jag har i stort sett slutat att äta glass. Åtminstone jämfört med hur det var tidigare i livet, då jag var glasspundare. Sedan några år tillbaka äter jag bara Ben & Jerry´s. Av den enkla anledningen att den är så sjukt mycket bättre än all annan glass. Och eftersom de gör lite mer än att bara tjäna pengar på glass.
Här i kungariket stormar det nu. De som kallar sig Sverigevänner rasar mot Ben & Jerry´s. Eftersom företaget tagit ställning för flyktingar. Här i kungariket görs det inte ostraffat. Så nu bojkottar massor av människor den här glassen. Något säger mig att det knappast kommer att påverka företagets försäljningssiffror, eftersom de här människorna troligen inte köpt den här glassen tidigare.
Mitt enda problem är att de inte rullat ut den veganska glassen fullt ut i svenska butiker än. För det är ju den jag vill ha nu.
Innanför och utanför och en fin grej
Innanför.
Utanför.
Och en fin grej.
Det kan sammanfatta den här dagen. Skiter i att skriva om de två första raderna. Fokuserar på den tredje.
På en scen i en park såg jag idag en ung människa i sitt rätta element. Ungefär som när jag ser min dotter dansa. En fjortonåring som gör och producerar låtar. Som mixar och DJ:ar. Idag på scen. Han hör hemma där. Det var en fin grej att få se. Mitt bidrag är det där USB-minnet i glas. Som låtarna ligger på.
På en gammal hårddisk
2006. Ett år då vi hängde mycket på sjukhus. Världens finaste barn då. Liksom nu.
Vill vara….. Dave också
Okej, jag vill vara Dave Grohl också. Jag vill skriva en sån här låt. Såna här rader:
I’ve got another confession my friend
I’m no fool
I’m getting tired of starting again
Somewhere new
Were you born to resist or be abused?
I swear I’ll never give in
I refuse
Has someone taken your faith?
Its real, the pain you feel
You trust, you must
Confess
Is someone getting the best, the best, the best, the best of you?
Och vill sjunga den för tusentals. Och få den tillbaka, rakt i ansiktet. Precis så här.
Nationaldagen
Mitt blod har ingen nationalitet. Cellerna i min kropp har inget pass. Generna jag ärvt är inte präglade av den administrativa indelningen av nationalstaterna mina föräldrar växte upp i. Jag vantrivs i en samtid och en overklighet där människovärdet definieras av nationsgränser och ekonomi.
Nationalism är en klapprutten princip att bygga ett samhälle på. Som ett uppochnedvänt kors.
Dystopia
I P3 Dystopia slår Pär Holmgren fast det självklara. Det måste bli olagligt för oss att förstöra planeten för de som ska leva efter oss. Det här avsnittet fångar det mesta om nuläget för klimatet.
Vill vara
”But you’ll never see,
Living on the edge, is more than we can find,
Living high, is an ideal of mind,
I learn to breathe in a country that isn’t mine,
And change is coming my way.
So I’ve found
No promised land
But i will try
To make it mine
So I’ll go on, for the rest of my life,
I wish I could give you all that love back,
And if you hear this song someday you’ll know,
That I’ll be right there, on the Platz.”
Vill vara vacker som en gud.
Vill kunna spela piano likadant.
Vill också ha en hårt slående trummis vid min sida.
Vill vara där i Berlin.
Vill vara Beranger Grás.