Hemma ett dygn. Det ösregnar. Jag tvättar, hänger med lilla barnet och hämtar lilla vita bilen på verkstad men får lämna tillbaka den igen. Igår hämtade jag Vilda hos min pappa där hon firat midsommar. Hon är så gammal nu. Trött, stel och dessutom angripen av en antibiotikaresistent bakterie. Jag känner mig lite usel som är borta så mycket från henne.
Konfirmanderna är unga och outtröttliga. Det är lärorikt att vara på läger. Jag växer in i en ny roll. Eller får vara den jag alltid varit. Det är lite oklart. Några saker med just den här uppgiften som lägerledare känns fantastiskt fina, andra mest tröttande. Imorgon bitti skjutsar Maria mig tillbaka. Sedan väntar fyra dygn innan nästa ledighet.
Klockan 12.00 varje dag är det middagsbön på stiftsgården. Då ber vi bland annat för särskilda församlingar i Strängnäs- och Stockholms stift. Tillfälligheternas spel, eller något annat, har gjort det så att det just den här veckan, mittenveckan på lägret, är Örebros och Huddinges församlingar vi ber för. Dessutom är vi nu i trefaldighetstiden. Allt handlar om att växa.
Allt är som det ska bli.
