På begravning. Slås ännu en gång av hur bra människor är på att vara medmänniskor. När vi står samlade i sorg, framför korset, inför det oundvikliga… då är det som att vi blir jämlikar. I alla tårar, frågor och svåra känslor blir vi människor som kan hjälpa varandra att bära det svåra som livet för med sig.
Tänk om vi kunde göra det även utanför begravningarna?