Predikan: Fria att älska (Andra söndagen efter påsk)

Predikan
27 april, 2025

Digitalt
Andra söndagen efter påsk
Tema: Påskens vittnen

 

Epistel
Första Johannesbrevet kapitel 5, vers 1-5

Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?

Evangelium
Johannesevangeliet kapitel 21, vers 15-19

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”
(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

Predikan

Varje trana är en bön om fred. Vår önskan är att dessa fredstranor ska beröra er, att de ska förmedla hopp i förtvivlan och fred i efterdyningarna av skjutningen.

Så skriver Sam Greening, kyrkoherde i Pilgrim Christian Church, Ohio till oss i Örebro. Brevet följde med en sändning med 1000 fredstranor, omsorgsfullt vikta i papper och skickade till oss. Det är något av det finaste jag läst sedan jag för första gången läste och hörde orden som är kärnan i Sara Parkmans sång ”Eros, agape, philia”.

På min grav ska det stå: Som hon har älskat.

Både herden och sångerskan sammanfattar Jesus lära. På olika sätt. Författaren till Första Johannesbrevet, som vi fått höra idag, sätter andra ord på att följa Jesus. Ord som stör mig.

Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son? Det där är en provocerande fråga. Ingen kan besegra världen. Jesus visar snarare att det är kärlek till världen som är vägen. Alltså kärlek till det som vi möter i världen. Andra människor, djur, växter och allt det där som skapats.

I Johannesevangeliet frågar Jesus Petrus om han älskar honom, tre gånger. Kanske för att Petrus får tre chanser att försonas med de tre förnekanden han gjorde ett par dagar tidigare. Kanske för att Jesus använder två olika grekiska ord i ursprungstexten för att uttrycka kärleken, vilket tyder på att han möter Petrus i ögonhöjd när går från den gudomliga kärleken i ἀγάπη till den broderliga kärleken i φιλία.

Jag tycker att det där är lite svårt att förstå, men jag är i gott sällskap. För såväl skriftlärda, fariséer och överstepräster som lärjungar verkar ha svårt att förstå vad Jesus säger mest hela tiden. Liksom vanligt folk. Inte sällan är det periferins människor i utkanten som förstår. Änkorna, de fattiga och föräldralösa. Romerska officerare och besatta. De som är utanför, hedningarna. De sjuka och utförsäkrade. Ortens folk. Dom andra.

Det saknas inte människor som vill förenkla världen. Jag har hört tolkningar som fördummar och polariserar. Som judisk tradition överflödig när vi smarta kristna förstår hur det verkligen är. Jag har läst hatpredikanters texter om vem som får älska vem, och vilka människor som får äga vilka människor. Jag har hört presidenter och diktatorer basera sina galna maktambitioner på Bibeln.

Jag tror att vi ska vara försiktiga med att besegra världen i Jesu namn. Det vi kan besegra är begäret som gör att vi fyller Guds värld med saker som plast, rasism och läkemedelsrester som ofiltrerat går ut i naturen. Sopor som håller på att besegra världen, så att säga. När vi låter dåliga idéer leda oss.

Tre gånger uppmanar Jesus Petrus att vara en god herde för människorna. Varje gång är en fördjupning som gör det lite tydligare vad det är Jesus vill att Petrus ska förstå. Tvåtusen år senare viker och skickar en mänsklig gemenskap 1000 tranor kärlek till oss.

Det handlar om kärleken. I vår individualistiska tid kan det vara svårt att den handlar om OSS ALLA, och inte bara några få passionerade eller familjärt exklusiva tvåsamhets- eller fåsamhetsrelationer.

När Jesus frågar Petrus om kärleken så handlar det om ἀγάπη – den villkorslösa kärlek som strömmar från Gud genom skapelsen. Den osjälviska, sjävuppoffrande kärleken. Agape är den bibliska kärleken. Och det är den som Jesus vill att Petrus ska leda människorna i.

Det är nog den som Sara Parkman menar när hon sjunger:
På min grav ska det stå: Som hon har älskat.

När den treenige guden bjuder in oss, kallar oss, omsluter oss…. då är det den kärleken som gäller. Det är den som möter oss i brödet och vinet. Det är den som lite trevande, eller urstarkt, utväxlas i fridshälsningen. Det är den vi får ta emot i välsignelsen. Det är den kärleken Gud vill att vi sprider i världen. Som skapade medskapare och Guds händer i världen. Som Kristi kropp. Vi är sedda och kan se andra. Vi är berörda och kan beröra andra. Vi är älskade och kan älska andra.

Vi kan alla vara påskens vittnen. Vi kan bära evangeliet i våra hjärtan och låta det styra hur vi rör våra händer. Det kan få styra våra steg. Det kan göra stor skillnad i hur vi bemöter de vi möter här utanför kyrkan. På våra arbetsplatser. På bussar och i bilköer. I samtalen där vi diskuterar hur DOM ANDRA gör därborta i samhällets utkant. När vi lite besviket säger att NÅGONANNAN borde göra något åt DOM ANDRA… så är vi fria att älska den där NÅGONANNAN. Om vi vill att DOM ANDRA ska älska oss… då får vi nog älska DOM ANDRA också.

Vi behöver inte följa människor med maktambitioner som använder enkla lösningar för att ställa oss MOT varandra. Jag tror att det gamla hopplöst bespottade ordet solidaritet inte måste vara inlåst i mänsklig ideologi. Jag tror inte heller att det urvattnade ordet frihet låsas in i mänsklig ideologi..

Gud tvingar oss inte att välja MELLAN solidaritet och frihet. I Guds kärlek blir vi fria I solidaritet och solidariska I frihet. Jag tror att kärleken från Gud strömmar igenom Skapelsen. I varje hjärtslag. I varje celldelning. I energin som inte kan förstöras, bara byta riktning. I kolatomens eviga kretslopp. I varje första andetag och i varje sista andetag. Jag tror att det är mer ansträngande för människan att jobba MOT den kärleken än MED den.

Kärleken i Guds nåd omsluter oss i allt. När vi bejakar den och tar emot den börjar den strömma igenom oss också. För att sprida sig vidare. Så kan vi följa Jesus. Han tror på oss och att vi också kan torka tårar. Lyssna på varandra när vi lider. Hjälpa varandra upp på fötter igen.

För ett par år sedan avslutade Sara Parkman en spelning på den stora festivalen Way out west i Göteborg med att ta med sitt band längst fram till scenkanten. Där de lade ifrån sig sina instrument, släppte mikrofonerna och förenades med den stora publiken som av hjärtans lust sjöng:

På vår grav ska det stå
Som vi har älskat

Där och då, i Göteborg, uppstod en gemenskap. Gränsen mellan ledare och följare suddades ut. Där och då förkroppsligades kärleken i ett gemensamt VI. En gemenskap som häromveckan också förkroppsligades i de omsorgsfullt origami-vikta fredstranor som skickades hit till Örebro Ohio.
Så kan vi också älska varandra. Så kan vi föra varandra på bete. Så kan vi tillsammans gå till måltiden nu. Inte för att besegra världen. Utan för att läka den. Genom att vara en del av Guds allomfattande kärlek. Fria att älska.