Sedan ett par månader jobbar jag halvtid som kyrkvaktmästare. Jag får alltså vara med och se till att gudstjänster, dop, bröllop och begravningar blir som de ska. Jag är med och håller ordning i kyrkan och lägger mycket tid på att möta olika människor med olika öden. Turister som frågar, olycksbarn som bara vill ha en fristad. Människor i sorg, människor i glädje. Jag sköter ljud på stora och små samlingar, tar hand som nattvardskärl och dopljus. Flyttar flygel. Släpper in människor på toaletter. Någon enstaka gång måste jag neka någon att gå på toaletten. Till kyrkan kommer en vanlig dag mellan 100 och 300 personer. De flesta bara för att få sitta i stillhet en stund. Många tänder ljus.
Jag har aldrig jobbat i ett bättre rum, med högre tak och mer värme. Gott så. Efter sommaren ska de akademiska studierna slutföras. Den här terminen studerar jag förstås också på heltid, men hinner också jobba här. Vilket är toppen. För livet nere på gatan, på golvet…. det är ju det som Jesus kanske pratar allra mest om. Det är människorna här som han har lovat att bära hem.
