11 februari, 2025
Morgonbön
Svenska kyrkans utbildningsinstitut
Uppsala
I dagens upplaga av lokaltidningen hemma hos mig i Örebro har etthundra personer fått svara på frågor om det fruktansvärda som hände på Risbergska skolan för snart en vecka sedan. Etthundra röster. De allra flesta som får uttala sig ser ut som jag. Men de allra flesta av de som mördades ser inte ut som jag. Och plötsligt blir det så tydligt. Vad de tusentals som studerar vid Risbergska kanske gör när de försöker skaffa sig meriter för att få bli en av de hundra rösterna. De där som sörjer i kyrkor och heliga rum dit ingen guidat kungligheter eller statsråd som fått visa sitt deltagande i veckan. De som istället som kom till kyrkan jag kallar min, den stora stolta kyrkan som varit stadens centrumpunkt i 750 år. De hundra rösternas kyrka, men inte de tio mördade rösternas.
Det systematiska åsidosättandet mitt samhälle, och mitt Örebro, bygger på blir utdraget i ljuset och helig vrede bubblar i mig.
Eftersom jag förväntas läsa Psaltaren 37 på morgonen så går jag till de orden. De lugnar mig.
Reta inte upp dig på de onda,
avundas inte dem som gör orätt!
De torkar snabbt som gräset
och vissnar bort som grönskan.
Förtrösta på Herren och gör det goda,
så får du bo i ditt land och leva trygg.
Ha din glädje i Herren,
han ger dig allt vad ditt hjärta begär.
Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, han kommer att handla.
Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,
din rättvisa sak som middagssolen.
Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Reta dig inte på den som har framgång,
den som når sina onda syften.
Vi ber:
Gud, liksom psalmisten så kommer vi till dig i tacksamhet för dina verk.
Vi ber också om hjälp.
Att du hjälper oss att beröra varandra.
Även de på andra sidan av våra påhittade gränser.
De på andra sidan motorvägen som vi gjort osynliga så länge.
Ta oss i anspråk och gör oss till en hoppfull motståndsrörelse
mot hopplös ensamhet, mot splittring och polarisering.
För livets skull. För kärlekens skull.
Ge oss klara och milda blickar
och mod att hjälpa de av oss som gått vilse,
så att vi alla kan rikta oss till det goda.
Öppna våra ögon så att vi ser dem som
lever sina liv i ensamhet, mitt ibland oss.
Öppna våra hjärtan för dom andra.
Gud, rör vid alla människors hjärtan så att vi kan vandra tillsammans på vägen hem. Befria oss från vanföreställningen att vi var och en, på egen hand, ska kunna bära det… som vi måste bära tillsammans.
Och…
Hjälp människorna i Örebro att ta ansvar för barnen som förlorat sina föräldrar. För mammorna och papporna som förlorat sina barn.
Bevara Aziza. Salim. Elsa. Bassam. Ali och Qamar i ditt ljus. Bevara också de kvinnor vi inte känner till namn ännu. Medmänniskorna som föll offer för halv-automatisk eldgivning med expanderande ammunition. Hjälp oss att aldrig åsidosätta och glömma dem igen. Hjälp oss att vara också deras medmänniskor.
Hjälp oss att höra ALLA medmänniskors röster när vi håller tyst minut senare idag. Så att vi inte står i vägen för din kärlek.
I Jesu namn.
Amen.