fredrik welander i ett långt samtal
Har precis skickat upp svaren på min första tenta som teologistudent. Fantastiskt fint och intressant att svara på frågorna. Inget trist kunskapstest, utan utmanande och verkligt lärande frågor.
Är väldigt tacksam för att den här vägen öppnat sig. Fortsätter gå på den.
Är i Göteborg. Fick en fråga om jag ville leda ett samtal mellan två författare på Bokmässan. Det ville jag. Och det var ett fint samtal med två författare som skrivit böcker som berört mig. Maria Küchen, Jonas Gren och jag fick mötas i tankar och känslor om livet, döden, existensen, klimatet, framtiden, jorden, skidvalla och mycket annat.
Bokmässan är digital. Så för övrigt ligger jag på mitt hotellrum och tittar på andra samtal och seminarier. Har lyssnat på Yuval Harari, Marilynne Robinson, Gianis Varoufakis, KG Hammar, Joel Halldorf, Antje Jackelén och andra. Hört många kloka och viktiga saker sägas.
Det är fint att få vara med på ett litet hörn.
Lördag. Sitter och läser ikapp litteratur och försöker slutföra den första inlämningsuppgifter på Teologprogrammet. Drabbas av en stark känsla av tacksamhet. Det är så skönt att få ta sig in i en kultur – ett mänskligt sammanhang – där tron existerar. Tron på människans möten och frågor, snarare än svaren och reglerna. För mig så är det den starkaste känslan av teologin.
Svaret är inte viktigt. Frågan är viktig. De tolkningar vi gör och samtalar om. Känslorna som skapas mellan oss. Det är min tro. Texterna i Bibeln och om Bibeln. Texterna de andra heliga skrifterna och idégodsen. I de olika kulturella kanon som skapats av människor på alla kontinenter sedan länge.
Var inte rädd. Våga tro. Jag tror inte att det viktigaste är vad vi tror på. Utan att vi tror på något. Något verkligt. Som andra människor, djur och levande varelser. Det goda och kärleksfulla. Världen och verkligheten.
Den finns där fortfarande. Bortom vår tids prestationer, hastigheter och multitasking. För det är jag djupt tacksam.
Just nu sysselsätter jag mig med att hjälpa två kommuner att skriva strategier för näringslivsutveckling, en region att formulera hållbara idéer för kommunikation av omställning av näringsliv i en mer hållbar riktning, försöka hjälpa olika entreprenörer i rådgivning och övningskör med två människor som bett mig om hjälp i sin vilja att lära sig att behärska bilkörningens konst. Jag förbereder också författarsamtal till Bokmässan i Göteborg. Dessutom ska jag lämna in en uppgift till min kursansvarige på teologprogrammet vid Umeå universitet om drygt en vecka. En liten uppgift som handlar om att svara på två frågor. Den första handlar om hur jag ser på mig själv den akademiska kontexten för tolkningar inom Exegetik och teologi: Betyder detta en förändring av hur jag förhåller mig till bibliska eller andra religiösa texter? Kommer jag att studera texter från olika religioner på andra sätt? Vilka utmaningar och möjligheter ser jag för att studera i detta akademiska sammanhang? Den andra uppgiften handlar om att reflektera över frågan om Jesus var vegan (jo, det är en fråga som diskuteras en del av människor).
Livet. Ganska gott ändå. Trots att jag oroar mig djupt för samhällets utveckling. Det är så uppenbart för mig att så länge jag ser livet som en tävling så kommer jag att förlora. Jag tror att livet just nu handlar om att kliva av det där loppet.
För första gången på åtta år har jag inte någon bokat tid till psykologen. En lång relation är avslutad. Ett fint avslut. Den har varit livsviktig för mig. På många olika sätt. Känner mig tacksam på ett sätt som saknar ett språk. Åtminstone så saknar jag ett rimligt ord för den tacksamheten.
Var inte rädd.
Allt är som det ska.
Vi är på vandring hemåt tillsammans.
Det bästa har inte hänt än.