Igår kväll känns det som att kroppen och viruset började bekanta sig med varandra. På ett lite oväntat sätt. Förlorade balanssinnet. På allvar. Kunde inte röra huvudet utan att allt snurrade. Livet blir lite för utmanande i krypläge. Efter ett par timmar så fick jag evakuera hunden till annan plats och inse att det är dags att ligga ned. Tog den här bilden då. När det var som snurrigast, innan jag släckte.
Sov djupt och vaknade med tryckande huvudvärk, ett högt öronsus, ont i halsen och en känsla av att vara väldigt torr i hela andningssystemet. Känner mig varm, men har inte feber. Balansen bättre, kan gå upprätt men vill hålla mig i något.
Så det var rimligt att ställa in igår. Och den närmaste tiden. Kylen och skafferiet håller mig närd i veckan. Jag har människor jag samtalar med.
Väntar in allvarligare symptom innan jag testar. Varför? Jo, jag är ju ganska säker på vad det är och kommer inte att utsätta någon annan för risk ändå.