Valde ett senare tåg. Eftersom jag behövde gå på ett möte. Missar nu konserten jag sett fram emot hela våren eftersom loket på tåget jag åker med gick sönder.
HELVETE!
Jag vet att jag alltid ska boka med ordentliga marginaler eftersom det inte går att vara helt säker på att komma fram i tid. Jag brukar göra det. Nu gjorde jag inte det. Så sjukt trött på att ha normaliserat dålig driftssäkerhet och förutsägbarhet. Så trött på att fatta dåliga beslut. Så sjukt och inihelvete trött på att ha nollkontroll på mitt eget liv.
Tågresorna kan dra åt helvete. Pendlandet funkar inte för mig.
Alma matters
Sitter på tåg. Skriver rapport. Lyssnar på Morrissey.
”So the choice I have made
May seem strange to you
But who asked you, anyway?
It’s my life to wreck
My own way
You see to someone, somewhere, oh yeah
Alma matters
In mind, body and soul
In part, and in whole
Because to someone, somewhere, oh yeah
Alma matters
In mind, body and soul
In part, and in whole”
Ordleken med det latinska uttrycket Alma mater och vad det står för är öppet för tolkningar.
Några att göra-listor
Kommer på att jag saknar en del grejer i mitt liv. Att den saknaden liksom skaver lite hela tiden. Börjar med Maslow:
1. Fysiologiska behov
Mat, vatten och syre får jag. Sömn? Nej, inte tillräckligt. Undvika smärta? Nej, inte tillräckligt. Fysisk närhet? Jo, det får jag, men det behovet är omöjligt att checka av. Behöver hur mycket som helst.
2. Säkerhet och trygghet
Stabil och förutsägbar vardag? Nej, inte alls. Och där faller resten av stegen i den där maslowska behovstrappan. Jag har rasat ned från dom.
3. Gemenskap med andra
4. Behovet av uppskattning
5. Självförverkligande.
Fyller på med tre viktiga sociologiska principer. Som gäller för alla levande människor. Vi behöver tre saker som hänger ihop med de fem maslowska stegen.
1. Ha kontroll över mitt eget liv
Vi människor behöver känna att vi kontrollerar våra liv. Att vi kan lita på andra och känna trygghet och förutsägbarhet utan att någon äger eller begränsar oss.
2. Känna att jag blir bättre på det jag gör
Vi människor behöver känna att vi utvecklas. Det gör vi genom att få återkoppling från andra.
3. Vara i meningsfulla sammanhang
Vi vill vara i meningsfulla sammanhang. Inte bara existera.
Min att göra-lista? Kanske få bort några överstrykningar. Sluta utveckla mitt liv baklänges. Sluta avveckla.
Sverige
Jag är tillbaka. Men, jag förstår inte varför.
Hemma
Någon och jag är i Berlin. Det är underbart. Jag är hemma här. Vi är med varandra i lugn och ro. Springer och går i fantastiska miljöer. Det går att leva här. Allt känns så lätt. Jag älskar det. Jag älskar Någon.
Plötsligt möts vi
Det här är Mats Levin. Han spelar cello i Svenska kammarorkestern. Under de ljusa månaderna tar han inte sällan sin cello ut på stan och spelar Bach. Ikväll på soldäcket vid Järntorget. Det är en varm försommarkväll. Jag sätter mig ned och lyssnar. På väg hem från ännu en lång dag som tagit mig till Huddinge, Stockholm, Enköping, Västerås och tillbaka till Örebro. Sätter mig och andas. Lyssnar på de fina tonerna från det vackra instrumentet.
I publiken sitter också några ensamkommande, en ung man i rullstol med tillhörande ledsagare samt en kvinna jag vill kalla ett örebrooriginal. Plötsligt delar vi något. Vi möts. Utan ord. Utan blickar. På en plats, i musiken. Det är som att allt stannar upp en stund och jag känner att jag hör ihop. Vi lyssnar aktivt. Delar stunden med varandra. Tack vare Mats Levin, Bach och en cello.
Musik är fantastiskt.
Det här med kärlek
Jag har hela bröstet fullt av kärlek idag. Då lyssnar jag på Håkan. Och kommer tillbaka hit. Till en låt som säger nästan allt. Och i den här versionen så säger den kanske ännu mer.
”Det kan ta slut i morgon eller hålla på
För alltid, ibland är det så
Så säg som det är för den här gången
Krävs det mer innan jag öppnar armarna
Förlorar mig och känslorna faller fritt
På midnattsgatorna, vem skulle bry sig
Om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig in i mig
Och du är det finaste jag vet
När allt annat här är falskt och fel
Och jag går bara ner mig
För det är så jag säger det
Du är det finaste jag vet”
Herregud, vad jag älskar henne. Imorgon drar vi oss undan ett par dagar. Vi flyr till världens bästa stad. Tillsammans.
Vill ha tillbaka ett medborgarskap
Jag föddes som tysk medborgare. Men, blev av med det medborgarskapet när min mamma blev svensk medborgare. Ingen frågade mig, eftersom jag var ett litet barn. Well, nu vill jag ha tillbaka det som någon valde att ta ifrån mig. Så jag läser på och hittar två olika sätt att göra det. Tack vare en lunch idag där en muslimsk kvinna som född i Serbien, men uppväxt i Ungern, berättade för mig om att tyskarna har blodsrätt som en av vägarna till medborgarskapet.
Som barn till en tysk medborgare har jag rätt till medborgarskapet. Och ja, det var därför jag föddes med det. Det andra är åternaturalisering. Alltså att jag kan ta tillbaka medborgarskapet.
Behöver nu hitta en jurist i Tyskland som kan hjälpa mig.
Valet är redan avgjort
Efter valet i september så kommer frågan om att bilda regering gå till någon av följande:
Ulf Kristersson
Jimmie Åkesson
Stefan Löfvén
Det är redan avgjort. Berättelsen om ett kungarike som gått vilse har tagit över. Vi bor i ett av världens rikaste och tryggaste länder. Vi har alla möjligheter att ta hand om varandra och andra. Men just nu tycker allt fler (ja, en majoritet av människorna i kungariket) att vi behöver stänga gränser, beväpna oss och dela upp människor i olika grupper med olika värden.
Tre politiska partier har valt att ta denna utgångspunkt i valrörelsen. Något av de partierna kommer att få flest röster i riksdagsvalet. Opinionsundersökningar och en mediebevakning som påminner om den som omgärdar idrottsevenemang bidrar. Och det är redan tydligt vad valet kommer att resultera i. Kulturen är satt sedan länge. Ingen har lyckats att bryta den.
De små partierna är för små för att göra skillnad. Den som hoppas på ett blocköverskridande samarbete får nog kämpa för att hitta en tillräckligt stor minoritet i ett samarbete mellan Socialdemokrater, Liberaler och Centerpartister. Mitt eget parti får väldigt svårt att överhuvudtaget få några mandat i riksdagen. Vi gjorde oss onödiga genom regeringssamarbetet. Åtminstone i människors ögon.
Kungariket svänger åt höger. Eller i en mer konservativ riktning. Samtidigt som kungen själv tar ett fastare grepp om Svenska akademin så blåser demokratins vindar oss i en riktning där Moderater och Sverigedemokrater sitter på det starkaste stödet. Där har vi hamnat. För att överhuvudtaget kunna regera landet så behöver den statsminister som leder regeringen efter valet att behöva hitta samarbetsformer mellan de tre största partierna.
Det troligaste är en regering ledd av moderatledaren Ulf Kristersson med stöd av Sverigedemokraterna. Alternativet är en regering ledd av socialdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna. Eller en regering där Moderaterna och Socialdemokraterna samsas. Det sista alternativet lär iofs bara leda till att Sverigedemokraterna får egen majoritet efter riksdagsvalet 2022.
Där står vi. Det har varit förutsägbart länge. Synd att ingen tog det på allvar.
Vi bygger, och bygger. Men det ekar sjukt tomt. Och samtidigt verkar alla ha glömt deklarationen om de mänskliga rättigheterna, flyktingkonventionen och tanken på en värld där gränser inte bara handlar om att stänga ute.
Statusuppdatering
Det här med psykisk ohälsa. Att inte må bra. Så många ord och begrepp. Så få riktiga samtal. För mig började det för länge, länge sedan. Ängslan, ångest, depression. Skapat av ensamhet. Leder till ensamhet. Jag har svårt att lita på andra. Kan inte knyta an. Så är det. Jag är nog ganska bra på det jag gör, men känner i stort sett aldrig att jag delar känslor med andra. Meningslöshet är en vardaglig nivå.
Timmar har blivit till år av samtal hos psykologen. Vi har nått fram till någon slags klar insikt om det bakomliggande problemet, eller kanske snarare varför det blev så här. Om det nu är viktigt. Vi har också pratat väldigt mycket om nuet. Att leva i det. Men, hela tiden längtar jag till någon slags diffus framtid. Det är där jag har planterat min illusion om livet.
Allt ska bli bra.
Nu försöker jag hjälpa ett barn till som slagit in på samma väg. Arvet förs vidare. Försöker finnas där. Lyssna, kramas, bekräfta. Och samtidigt fortsätter världen snurra allt fortare. Gränser stängs hårdare, murar byggs hårdare och berättelsen om ett land och en värld som gått sönder går på repeat.
Att känna hopp och mening just nu är en aning utmanande. Men, Någon och jag åker till Berlin om ett par dagar. Det ska bli varmt. Vi ska springa, vila, leva. Längtar dit.
Allt ska bli bra. Så är det.