Så kommer den där kvällen igen. Som ett slag i magen. Sommarlovets sista kväll. Sedan ett tiotal år kommer den som ett skoningslöst uppvaknande. Nu är det någon annans tur att träda in i mina barns vakna liv. Nu kommer de där 42 veckorna när jag inte är viktigast i deras liv. Proffsens tid är här igen. Kanske är det lika bra.
Sommaren var full av illusioner. Jag tänkte att jag skulle vara helt ledig från maj till nu. Med liten hund och allt. Dessutom sommartorp norr om stan. Nu var det dags för mig att ge mina barn den där fulla uppmärksamheten en hel sommar. Med extra allt. Skansen, Grönan, Liseberg, Kolmården och allt det andra.
Det blev jobb. Den här sommaren också. Och nu är det försent att göra något åt saken. I morgon ringer skolan in och lilla barnet ska kliva in på första ringningen. Nytt klassrum, nytt hus. Vi har fått två sidor med instruktioner. Många förändringar till den här terminen. Stora barnet börjar tvåan på gymnasiet. Sista året som barn. Nästa år är hon myndig.
Det där långa lediga sommarlovet lovat mig själv och barnen blev inte av. Inte för mig. Jag vet faktiskt inte varför. Vågade inte ta ledigt. Tänkte att jag måste fortsätta jobba för att vara attraktiv och för att jag fått unika chanser att göra roliga saker. Jag backar in i mig själv. Satsar där jag vet att jag är bra. På jobbet. Istället för att släppa taget och leva med barnen och min älskling i nuet.
Det känns helt gräsligt och värdelöst den här kvällen. Jag försöker lova mig själv att inte göra så här igen. Kanske kommer den här terapisvängen jag just påbörjat hjälpa mig att uppfylla mitt löfte nästa år. Dvs att ta ledigt på sommarlovet. Jag vill göra det, tro inget annat. Men än så länge får jag med knappt hörbar röst väsa fram ett FÖRLÅT mellan tänderna.
Förlåt barn. Jag brände en sommar till.
6 svar på ”Till mina barn: Förlåt”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.
Det var sorgligt och ledsamt att läsa det här. Men… kanske har du satt lite höga kvar på dig själv? Kanske blev det här ett uppvaknande? Om du vill att det ska vara det?
Ingen annan än du själv kan styra över ditt liv, dina prioriteringar sätts av dig själv. Det behöver inte vara en helt ledig sommar, allt är inte svart eller vitt. Det viktiga är att fokusera rätt i de val du gör: är du ledig, VAR ledig! Ska du jobba, se till att ge jobbet hundra procent. Allt däremellen blir bara halvmesyr och inte bra för nån.
Jag är säker på att dina barn haft en bra sommar trots dina egna krossade drömmar!
Önskar nu en härlig höst med allt vad det innebär. Lite ledighet kanske? 🙂
Det var sorgligt och ledsamt att läsa det här. Men… kanske har du satt lite höga kvar på dig själv? Kanske blev det här ett uppvaknande? Om du vill att det ska vara det?
Ingen annan än du själv kan styra över ditt liv, dina prioriteringar sätts av dig själv. Det behöver inte vara en helt ledig sommar, allt är inte svart eller vitt. Det viktiga är att fokusera rätt i de val du gör: är du ledig, VAR ledig! Ska du jobba, se till att ge jobbet hundra procent. Allt däremellen blir bara halvmesyr och inte bra för nån.
Jag är säker på att dina barn haft en bra sommar trots dina egna krossade drömmar!
Önskar nu en härlig höst med allt vad det innebär. Lite ledighet kanske? 🙂
*krav (inte ”kvar”)…
*krav (inte ”kvar”)…
Tack. Det är här har varit ett återkommande inslag i mitt liv tyvärr. Försöker göra något åt det.
Tack. Det är här har varit ett återkommande inslag i mitt liv tyvärr. Försöker göra något åt det.