Månad: januari 2013

Apropå den här lokalnyheten om området Markbacken i mitt förra inlägg. En man, John Johansson, reagerade före mig. Kollade källan, funderade och skrev sina tankar på Facebook. Ringde sedan upp skribenten. Nu har NA rättat och berätta om detta. Jag är glad. Över Johns engagemang i den här frågan och dialogen. Det går att rätta saker som blir fel. När vi pratar om det.
Samtalet är det viktigaste. Att vi lyssnar och pratar. Det handlar inte om att trycka ned, hänga ut eller håna. Det handlar om att vi lär oss något hela tiden. Jag var arg, ledsem och frustrerad imorse. Nu till lunch känns det mycket bättre. Det blev en bra diskussion. Om någon vill prata mer om de här nidbilderna och kanske till och med våga närma sig sina egna fördomar om Rosengård så är jag gärna med i samtalet.

Nu pekas Markbacken ut som ett farligt område, eller åtminstone ett av de områden i Sverige där det bor flest ungdomar som är lagförda för brott. Det beror på att några journalister misstolkat statistik, såvitt jag förstår och tolkar statistiken. I Örebro pratar vi traditionellt och fördomsfullt om dessa stadsdelar (sällan baserat på kunskap eller erfarenhet eftersom de flesta av oss som berättar sanningar om Markbacken, Varberga, Oxhagen, Vivalla och Barnobackarna inte bor där eller aldrig har gjort det). Det är liksom en del av vår egen historia. Att dissa de här stadsdelarna och människorna som bor där gör ju liksom oss själva lite mer framgångsrika och välartade. Ett klassiskt sociologiskt dilemma.
Så nu läser några okunniga, stressade och kanske också lite effektivt minsta motståndets lag-jobbande journalister statistik och målar ut Markbacken som ett nytt Rosengård (noterar också att Rosengård fortfarande stenhårt har fått stämpeln av hela Sverige – återigen av människor som aldrig är eller har varit där – som referenspunkten för helvetet). Det intressanta är dock att ingen av de lokala redaktionerna som följer upp nyheten reflekterar över att två stadsdelar i centrala Örebro, alltså mina kvarter, har ännu högre siffror.
Så alla ni som läser den här statistiken idag och förfasar er över de västra stadsdelarna av staden. Du som kanske får anledningar att känna dig otrygg när du rör dig i dessa områden, eller kanske gör att du fortsätter att hålla dig därifrån… fundera över varför det inte skrivs om att ett par kvarter i södercity har ännu högre siffror och därmed enligt lokaltidningens rubriksättning är drabbade av Sveriges tätaste population av ungdomsbrottslingar?
När okunnighet möter statistik och publicitet bekräftas fördomar. Om och om igen. Men, gå till källan och titta. Lär dig något själv. Det handlar om SVT:s kartläggning. Fundera också på vad det är för typ av brott som begåtts. Framkommer det?
17 ungdomar i Markbacken har lagförts för brott. Det är vad det handlar om den här gången. Bakom rubriken ”Markbackens ungdomsbrottslighet näst högst i Sverige”. Jag påminner mig själv om min gamla B-uppsats om Bilden av etniska minoriteter i svenska TV-nyheter och om min ofärdiga C-uppsats om den svenska journalistkårens representativitet. När människor berättar om andra genom andra då blir det så här. När människorna som bor, lever och gör saker inte själva får komma till tals utan deras berättelse skapas genom uttalanden av tjänstemän, politiker, poliser och andra. Lika söker lika. Den första statsmakten granskar sig själv genom den tredje.
Nittiotalet är tillbaka. Människor blir lite räddare helt i onödan. Sverigedemokraterna jublar och mitt land riskerar att bli ännu lite mer världsfrånvänt och självvalt isolerat. Varför?
17 ungdomar handlar det om den här gången.