I min diktatur finns ingen gräns. Åtminstone inte en nationsgräns som stänger ute (eller inne) människor. Jag anser nämligen inte att vi har någon moralisk, etisk eller juridisk rätt att dela upp mänskligheten i de som bor innanför eller utanför en sådan teoretisk gränsdragning. Nationalstatens gränser bygger på tramsiga gamla föreställningar om hur världen ser ut som vi okritiskt ärver genom generationerna. Föreställningar som bygger på att naturresurser tillhör någon och att pengarna som uppstår genom att vi förstör eller drar nytta av de där naturresurserna tillhör oss som plundrar just det är området. Det är en ekonomisk uppgörelse mellan minoriteter som vi lärt oss vara normal. Som vi dessutom låtit ge några människor rätt att beskriva oss. Som att svenskar är på ett visst sätt. Eller somalier. Som om nationaliteten påverkar våra sätt att vara.
Det är korkat.
När jag blir diktator kommer jag öppna gränsen. Jag är ganska så övertygad om att det inte kommer göra någon som helst skillnad. Det är ju nämligen så att landet jag lever i ligger så långt norrut på jordklotet att de allra flesta av jordens sju miljarder invånare aldrig skulle komma på tanken att flytta hit. Människor gillar nämligen inte kyla, tjäle och mörker i allmänhet. Ändå är oerhört många människor i det här landet helt övertygade om att alla vill komma hit och ta allt vi har.
De som kan tänka sig att komma är välkomna till min diktatur. Alla kvinnor, män och barn som kan hjälpa oss att bära de gemensamma bördor vi har att bära är välkomna. Ju fler, desto lättare och roligare för oss alla. Jag har inspirerats mycket av kvinnorna och männen som är med i det livsviktiga nätverket Ingen människa är illegal. De bygger sin aktivism på en plattform som inleds så här:
Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor.
Kommer det inte skita sig ekonomiskt då? Nej. Eftersom vi blir fler som delar på bördorna kommer det kosta mindre. Jag tror nämligen alla kan bidra på sitt sätt. Det handlar inte på pengar utan sakerna vi är beredda att hjälpa varandra med. Just nu är landet Sverige jättedyrt att underhålla och administrera eftersom vi är väldigt få människor utspridda på en väldigt stor yta. På samma sätt blir våra liv svårare att leva. Det finns två sätt att göra allt detta lättare. Det ena är att lämna vissa områden så att landet blir mindre. Det andra är att försöka få befolkningen att växa. Eftersom världens befolkning växer tänker jag att en öppen gräns gör det lättare för oss att bli fler. Vilket bara kan vara bra.
Välkommen säger jag till alla människor.
Välkommen.