Månad: mars 2010

Än en gång visar det sig att Socialdemokraternas politik mest är retorik. Den här gången är det ett antal så kallade toppar i partiet som nyttjar hushållsnära tjänster och gör avdrag för det, trots att partiet är emot själva grejen. Aftonbladet blåser upp det till en skandal.
Zzzzz.
Men, okej. Jag tror jag bestämt mig varför S-politiken inte är något för mig. Det har att göra med att episoder som den här händer med jämna mellanrum. Och det är inte för att S-topparna är pampar. Nej, det är för att de är mänskliga. Samtidigt som politiken de för inte är mänsklig.
S byggde Sverige. Ett land som idag knappast kan anses vara något nirvana. Ett litet land med världens räddaste och drygaste invånare. Ett land där alla som inte är vita, medelålders och män är förtryckta på något sätt. Och där de som byggde landet skyller på oppositionen. Och satsar samhällets resurser på att bevara industrisamhället med alla sina ohållbara konsekvenser.
Lite som i en gammal skön diktatur.
S för en politik tillhör det förflutna. Och vars enda syfte är att hålla oss kvar där. På den barrikaden står de tillsammans med Sverigedemokrater, Folkpartister, Moderater, Vänsterpartister, Centerpartister, Kristdemokrater och en helt kader av andra välmenande elitister som vet bättre om hur människan ska leva än människan själv.
Men, nu dömer jag ut S inför valet i höst. Det enda jag sett av Sveriges största politiska parti hittills är skitprat. Skitprat om vad andra partier vill. Inte mycket har sagts om vad S själva vill.
Som vanligt.
Och därför är det så oerhört, oerhört dumt att mitt eget parti gått in så hårt i allians med S. Vägen framåt går knappast via industri och politiker som kallar/delar upp människor för rika och vanligt folk.
Retorik skapar inte hållbar utveckling. Därför ser Sverige ut som det gör. Och nu har jag lagt en hel massa energi på att göra som S, nämligen tala om vad jag inte vill.