Jag har egentligen inte någon önskan i år. Har allt jag behöver för att överleva och lite till. Men… om jag fick önska mig en liten bonusgrej för egen skull så skulle det vara en session med Aniela på FlashFighters i Aspudden. Det är nämligen så att jag vill ha bilden nedan i en lätt redigerad version på min vänstra underarm.
En liten förklaring för nytillkomna läsare
Noterar i min bloggstatistik att det plötsligt börjar komma trafik till min blogg ifrån Tankesmedjan Feminix. Går igenom den ganska förvirrade bloggen och letar efter var jag finns omnämnd. Det visar sig att jag ligger under en blogglista med rubriken ”Snällare o mysigare”. Det hade kunnat vara hedrande. Om det nu inte vore för att just den här tankesmedjan är synnerligen förvirrad och xenofobisk. Så här beskriver innehavaren bloggen hos Bloggportalen:
”Varning för islamiseringen. Invandringen begränsas till kvotflyktingar. Värna svenska traditioner och svensk kultur. Värna familjen. Riktiga straff för brottslingar.”
Där har jag inte någon större lust att vara snäll och mysig utan att ha förklarat lite hur jag ser på saker och ting.
Eftersom jag själv aldrig skrivit någon definition av vad jag tycker är viktigast, lånar jag de här raderna från nätverket Ingen människa är illegal:
Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor. Nätverket Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan.
Jag skriver under på varenda ord. Jag tror på mångfald. Olikheter gör oss bättre. Möten gör oss klokare. Jag är livrädd för alla de människor i mitt land som vill att Sverigedemokraternas politik ska bli verklighet. Människor som vill stänga gränser och kasta Sverige tillbaka till en tid när vi plockade sten på åkrarna, åt rutten mat och inte tyade längre.
I landet där jag bor är avstånden enorma. En blindtarm i norra Europa där det är längre mellan människorna än mellan städerna. Där det är kallt och mörk ute halva året, men där det blir kallare och mörkare inifrån allt oftare. Där allt fler människor drivs av bitterhet, rädsla och misstänksamhet istället för glädje, mod och tillit.
Jag är gärna snäll och mysig i den här världen. Vi behöver snälla och mysiga människor. Men, jag vill kramas med många människor. Mörka, ljusa, tjocka, smala, gamla, unga, troende muslimer, kristna, buddhister, ateister… Jag vill att Sverige ska befolkas av fler. Att vår grunda genpool ska fördjupas. Att mina barn och barnbarn får leva i en smartare och mer öppen värld än jag har fått göra.
För övrigt är en av mina bästa vänner, Trettioplus, för övrigt en av de klokaste och snällaste och språkligt mest begåvade människor som går på den här jorden, också uppmärksammad hos Tankesmedjan Feminix. Under rubriken ”Svenskfientliga eller naiva”. Trettioplus är minst lika snäll och mysig som jag. Och jag är nog minst lika ”Svenskfientlig eller naiv”.
Så om du känner dig besviken när du läser vad jag skriver vet du varför. Om du blir glad, blir jag också glad.
Andas, andas, andas
Andra december. En monumental måne hänger på den mörka himlen och det är kallt. Fem minus just nu. Frosten gnistrar i det bleka ljuset och luften är klar. Jag försöker hämta andan. Rensa huvudet. Det har gått för fort ett tag. Hänt för mycket. Och för lite. Samtidigt.
Så ett par djupa andetag gör gott.
Skvalet och svamlet tystnar en stund. Hurra!
Läser en ingress på Aftonbladets webb. Känner att jag blir glad.
I morgon kommer det att vara total radiotystnad i de kommersiella radiokanalerna mellan sju och åtta på morgonen. Adam och Gry och Titti, Gert och Roger kommer att vara knäpptysta i en timme. Och någon musik blir det inte heller.
Radiostationerna demonstrerar mot villkoren för kommersiell radio.
ÄNTLIGEN! Hoppas protesten blir långvarig och återkommande. Så kanske alla de som vanligtvis utsätter sig själva för er likriktning, manierade radiopratare, hissmusik och korkade reklamspottar får lite välbehövlig vila i hörselgångarna.
Att Adam, Gry, Titti, Roger och Gert håller käft en timme låter inte som ett hot. Det låter hoppfullt, tycker jag.
Storstadsbarn
OK, jag har närt ett storstadsbarn vid min barm. Idag när lilla barnet och jag åkte till kontoret för att slutföra arbetet med en VP för 2010 och äta hos köttclownen gick vi förbi Nyboda hembygds- och skolmuseum. Det är en röd liten torpliknande byggnad som ligger inklämd mellan betongen runt kommunhuset. Lilla barnet tittar fascinerat på huset och utbrister: VILKET KONSTIGT LITET RÖTT HUS!
Sen upprepar hon detta och ställer frågor om det konstiga huset hela vägen till köttclownen. Mitt lilla storstadsbarn.
Tar ett andetag i december
November slutade i kaos, panik och stress. December har börjat med något högre luft och försutsättningarna för att andas blev bättre. Ella har börjat äta och dricka igen och har fått tillbaka sin energi. Det gör mig gladare och mer stabil. Tillsammans ska vi snart ta en tur till mitt jobb för att jag måste göra klart ett litet korrektur. Men, vi har redan hunnit ta emot hantverkarkillarna som ska rädda vårt vardagsrum och pratat med dagis om julledigheten. Och jag ska fixa en bild och svara på några frågor till en blogg som uppmärksammar 365bilder.se.
Men, det bästa av det bästa. Jag har sovit en hel natt.