Nej. Nej. Nej. Jag förstår inte. Min hjärna är för liten och för full. Jag är en dator som blivit för gammal. Det händer för mycket och för snabbt. Och nu tar jag ett djupt andetag och går och lagar middag till en uuuutsvulten tonåring och två hoppspralliga femåringar. Jag är alldeles varm i huvudet.