Ikväll såg jag Perssons Pack. Tio minuter hemifrån, i Stortorpsparken som ligger ett par snedsteg från Trångsunds Centrum. Här, mitt i vad som kändes som ett folkparksmuseum, spelade Persson och hans band på den lilla dansbanan inför en sittande publik. Mycket tretakt och lugnt tempo blev det. Duggregnet utanför ramade in upplevelsen på ett behagligt sätt. Perssons bitterljuva sånger landade kanske lite annorlunda än de brukar.
För kvällens publik var inte den vanliga. Inte sönderdruckna och kärlekstörstande män som med tårar i ögonen skrålar med i de bittra balladerna. Ikväll var det en bredare publik, från små människor som knappt börjat livet till de som är på väg att avsluta det.
En mycket skönare kväll än jag trodde. Bilder finns här. På en man som alldeles för få känner till.