Sedan ett par veckor använder jag Navigons nav-app till min iPhone. Funkar alldeles utmärkt. Här nere i Tyskland är den mer eller mindre oumbärlig. App:en funker ypperligt tillsammans med den tyska infrastrukturen och skapar avspänd körning. Enkelt sätt att mata in destination och POI:s. Skapa etapper etc. Bra visning i såväl 3D som 2D.
Och faktiskt, den funkar lika bra i Sverige.
Till alla som återgår i tjänst
Kvällens låt går ut till dig som slutar vara ledig och återgår i tjänst imorgon. Det är Anna Stadling och Idde Schultz som sjunger ”Den öde stranden” och det är så vackert att jag spelar den varje kväll innan jag stänger sommaren.
Sommaren dör, det är därför jag är ledsen ikväll
Sommaren dör, det är därför jag är ledsen ikväll
Jag kämpar vid dess sida, men
Hösten känns ikväll igen
Öde strand möter vågen när den slår emot land
Öde strand möter vågen när den slår emot land
Kvar finns inga sommarbarn
Bara fiskaren med sitt garn
Sommarbarn, sommarbarn aktar sina ben
Sommarbarn, sommarbarn aktar sina ben
Hon blir rädd och våg blir kall
Blir då rädd för vågens svall
Mitt kärleksbarn tar med sig sommaren när hon far till stan
Mitt kärleksbarn tar med sig sommaren när hon far till stan
Kvar blir bara ensamhet
Ensamhet och enslighet
Schleswig Holstein, goddamn!
Okej, vi tog en liten kvällstur efter maten. Målet var Leuchtturm Bülk, en fyr som ligger på en udde med utsikt mot både Kieler förde (förde=bukt) och Eckernförde förde. Tog en liten omväg för att köra igenom byn Blickstedt där mina morföräldrar bodde sina sista år. Goddamn, landskapet här är helt vansinnigt vackert. Fem minuter från min mammas lägenhet i stan är vi ute bland böljande fält. Vi passerar vindkraftsfält, majsfält, råg- och solrosodlingar på vägen till fyren. Vi kör sakta igenom pittoreska byar (dörfer) som ligger så nära varann att vi nästan inte hinner lämna en innan vi kommer till en annan. Varje by har ett bankkontor. Och minst ett bageri. Värdshus och ofta också en liten livsmedelsaffär. Det här är inte glesbygd på något sätt. Men ändå lugnt och stilla.
Efter en halvtimmes nöjeskörning parkerar vi bilen och tar en sån där gudabenådad promenad med öppet vatten på ena sidan och vackra landskap på den andra. Det fläktar skönt i den kvava luften. Det mullrar lite vid horisonten. Det är helt galet. En dröm för en fotograf. Åtminstone när han inte behöver underhålla sitt lilla barn på vägen. Så ikväll var det mest en dröm för mig. Men några bilder blev det.
Balansering
Om det inte vore för transformatorstationerna som står i villaområden skulle medelklassens värstingar aldrig våga utveckla sin klotterestetik. Här, likväl som hemma i Sverige. Så tack infrastrukturen. Den skapar kreativitet. Eller något.
Kanalpromenad
OK, vi borde kanske väntat. Vädret visar sig vara tålamodshämmande. Idag är det åksvädersluft galore. Min toleranströskel för Ellas fråor och tjat är obefintlig. Men, vi tar en kanalpromenad. Ella fascineras av maneterna, morsan och jag av trafiken på kanalen. På vägen hem går vi förbi hagarna med Högländare och Bambisar. Ella plockar blommor. Jag svettas. Då och då regnar det lite på oss.
Jag tror vi får göra om kanalpromerandet. När förutsättningarna är bättre.
Att komma hem
Jag vet inte riktigt hur det känns att komma hem. Har aldrig känt mig hemma någonstans, eller rättare sagt på någon plats. Är lätt avundsjuk på den som kan säga ”hemma” och mena en plats. För mig är hemma mer en känsla, kanske. En bra dag med Camilla och/eller barnen. En stunds avspändhet. För varje dag som går känner jag mig dock mer och mer ohemma i den vardag jag lever i. På en plats där det kostar enorma mängder pengar och energi bara för att hänga med i vardagen.
Kanske är det därför jag känner mig så hemma här i Kiel. En liten håla med tyska mått mätt. Ett Malmö med svenska. En hamnstad och ett administrativt centrum. En kunskapsstad med fler universitet och kulturscener. Placerat mitt i ett fantastiskt landskap där böljande fält och bördig jord möter Östersjön. Öppna landskap och öppen horisont. Aldrig längre än tio minuter bort. Ett par timmar ifrån Berlin. En knapp timme från Hamburg. Tolv timmar från Stockholm. Människorna jag möter här är avspända, öppna och vänliga.
Säkert ett resultat av allt det vackra runtomkring. Men också av högre löner, lägre skatter och bättre priser på det som behövs för att få vardagen att gå ihop. Det verkar helt enkelt vara betydligt enklare att leva här. Dessutom är det lite mindre mörkt, kallt och svenskt.
Min mamma har flyttat hem. Hit. Jag undrar var mitt hem är. Alltså, jag vet väldigt väl VILKA som är mitt hem. Camilla, Hanna och Ella är mitt hem och kommer alltid att vara det, men jag skulle vilja prova att leva på en plats där vår vardag kunde förändras. Som Kiel, till exempel. Nu ska du inte tro att det här är något som kommer hända. Det är bara jag som inte har rotat mig. De andra mår bra i Stockholm och jag tänker inte försöka övertala någon av dem att flytta.
Därför ska jag fundera ut ett sätt där jag kan prova vardagen här i Kiel med jämna mellanrum. Ska prata med en vän/släkting som är revisor om någon dag och ta reda på mer om förutsättningarna att arbeta som fotograf här på deltid. Skatter, regler och annat tråkigt ska gås igenom. Kanske tar jag min firma hit. Kanske inte.
Jag mår bra här. Och känner att jag behöver ha det fönstret öppet för att må någorlunda bra även i Stockholm. Det är åtminstone värt ett försök. För här är möjligheterna många. Och jag måste prova dem.
Vi kollar under ytan
Lugn dag. Min mamma har åkt på traditionellt kulturellt besök i sin födelseby, Eutin. Ella och jag chillar. På eftermiddagen åkte vi till Aquarium Kiel för att kolla in vad som finns under ytan. Vi såg sälar, trots att de var svåra att se och fiskar av olika storlekar och former. Ella var mest imponerad av alla maneter i vattnet i hamnen.
Avspänt.
Varför vs. Därför
Ella är just nu inne i den mest krävande varför-perioden hittills. Hon vill lära sig om allt. Var och varannan mening hon säger börjar med varför och slutar med frågetecken. Som varför maneter bara finns i vatten. Eller varför det finns Dextrosol i Tyskland också. Jag försöker verkligen svara bra, men efter femtonhundra redovisningar tenderar mina svar att ganska ofta innehålla ordet därför.
Och max två ord till.
Surendorf: Schwedeneck
Fyra timmar på stranden i Surendorf. Poesi. Så här borde livet alltid vara. Fast med hela familjen. Jag är mycket bättre när jag inte känner mig instängd. Och här med böljande fält på ena sidan och öppet hav på den andra är jag väldigt bra.