Några mil söderut från min nuvarande position pågår just nu Wacken Open Air, kanske världens största festival för hårdrockare. Nittiotusen läskiga typer är där. Eftersom det är 2009 får de finna sig i några samtida förmaningar, rapporterar The Local. Arrangörerna tillåter inte hångel eller att besökarna dricker ur samma glas. Allt för att motverka spridandet av den där influensan som går under många namn. Här i Tyskland säger vi Schweinegrippe.
Bara en sån sak.
Företagare är inga frälsare
Kan inte låta bli att kommentera det här med att landshövdingen på Gotland tycker att storföretagare bör få en annan regeltillämpning än andra. Eller rättare sagt Johan Stäel von Holsteins oerhört tramsiga debattartikel i ärendet. Vi är ganska många som tycker att företagare uppmärksammas för lite i Sverige. Och när vi väl gör det är det för att stollar som von Holstein leker pajas med sina gammalmodiga åsikter i media.
Att vara företagare gör inte en människa bättre. Den som har ett företag har valt att gå sin egen väg och visat mod. Det är bra. Bäst för den som vågar göra det. Men, att påstå att det gör henne eller honom bättre är inget annat än idiotiskt. I Sverige råkar det vara så att alla är lika inför rättigheter och skyldigheter. Åtminstone i teorin. Den som är företagare tjänar redan oerhört mycket på att göra sin grej. Tid och kanske lite pengar. Erfarenheter och glädje. Det är saker som löneslavarna aldrig får uppleva.
Företagarna är inga frälsare. De är bara kvinnor och män som bestämt sig för att göra sin grej. De belönar sig själva genom att göra det. Jag drömmer om den dagen när jag kan ta mitt företag till en nivå där det blir min försörjning. Den dagen det fungerar kommer vara min största belöning. Skulle staten eller kommunen gå in och premiera mig genom ett bygglov skulle jag bli förbannad.
Jag vill inte har några allmosor från det gemensamma samhället. Jag gör ju min grej.
”Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas.”, skriver von Holstein. Skärp dig, säger jag. Det handlar väl för tusan inte om att skapa gräddfiler eller korruption. Det handlar väl snarare om en ny och friare attityd till företagande som försörjning. Att skolan inte går ut på att utbilda löneslavar. Att ingjuta mod i barn och ungdomar så att de vågar göra sin grej.
Johan Stäel von Holstein har just fulat ut sig som en gammeldags gubbstrutt. Marianne Samuelsson bör inte få fortsätta som landshövding på Gotland. Problemet är väl bara att varenda landshövding i hela Sverige får avgå samtidigt. Eftersom Sverige redan är storföretagarkorrupt. För det är ju inte småföretagare som mig, fotografen Sonia, min kompis Jenny eller pizzabagaren på hörnet som von Holstein tänker på.
Utan de som redan har. Som tycker de är värda lite mer. Och vill ha mycket mer.
Sluta koppla ihop girighet med entreprenörskap. Nu.
Tyska topplistan
Kikade just in på tyska iTunes och kollade in vad som är hett här just nu. Plockade ut några bra exempel och gjorde en spellista i Spotify. Lyssna på den och känn dig tysk. För övrigt kan tyskarna köpa/hyra film och teveserier i iTunes. Det kommer vi i Sverige få göra, typ aldrig.
Ett vansinnigt bra skäl till att, om inte flytta hit, åtminstone skaffa ett tyskt bankkonto och kreditkort. När de slutar dubba filmerna.
Kvällspromenad vid stranden i Strande
Samhället heter Strande. Ligger någon kilometer norr om Kiel. Här är det finfint. Bilder finns på Facebook.
Flensburger Gold
Noterar att tyska The Local rapporterat att den tyska bryggerinäringen går sämre än någonsin. Så jag drar mitt strå till stacken och dricker en underbar Flensburger Gold.
CittiPark
Vi gick ut hårt i morse. Steg upp strax efter åtta och åt en långsam skön frukost. Sen styrde vi mot CittiPark för att köpa livsvikta saker: lite lek- och strandsaker för Ella och matsaker till oss alla. Vi hann till och med fika varsin enorm tysk bulle. Bra? Ja. Ella gillade de stora sandskulpturerna mitt i köpcentrat. Jag gillar de tyska matpriserna. Och utbudet.
Såg några alkodesperata svenskar också. De är lätta att se. Kommer i flock och drar på enorma vagnar lastade med öl. Gärna svenskt öl.
I Tyskland.
Etthundrafyra mil, del två
07:35 Alfred Nobels Allé Flemingsberg. Vi startar.
09:58 Norra Vättern. Första bensträckaren.
11:07 Småland har inget slut.
15:00 Svedala. Ella sträcker ut.
16:22 Öresundsbron. Lämnar Sverige.
17:44 Stora Bält.
18:07 rastplats. Kollar någon annans läckage.
19:46 på gränsen mellan Danmark och Tyskland.
Etthundrafyra mil
Det här är vad Ella och jag ska göra imorgon. Vi börjar med att släppa av Camilla på jobbet halvåtta, sen drar vi söderut. Enligt Google Maps ska det ta drygt tio timmar, effektiv körtid. Men, jag har planerat in lunch hos Masse i Svedala och räknar kanske med en och annan kö i Danmark eller Tyskland. Plus att jag har en ganska rastlös femåring med mig.
Men, jag ser fram emot att sträcka ut på motorvägen söderut. Först ska några väskor packas dock.
Nummer nio har hittat hem
OK, haters. Strax före nio ikväll klev Zlatan Ibrahimovic in på Camp Nou som FC Barcelonas nummer nio. Inför närmare 70.000 människor som kommit dit för att hälsa honom välkommen. Jag dammar av Maradonas ord en gång till.
Det är bollen som avgör matchen, Zlatan behärskar bollen och hans kritiker kan bara hålla käften.
Barca börjar La Liga med att ta emot Sporing Gijón hemma 31 augusti. Om inte Zlatans fraktur i handen sätter stopp säger jag att en ny och vacker era för alla inblandade börjar då.
Om han nu håller internationellt förstås. Det finns ju en del som inte riktigt tycker det.
Fyra människor på en altan
Idag kom Sonia och Peter till vår altan. Sonia är min vansinnigt begåvade partner på 365bilder.se och Peter är hennes man. Vi har bara träffats en gång tidigare. I en hotellobby. Vi umgås mest via andra kanaler. Sonia är en flitig Facebook/Twitter/Jaiku-användare som inspirerat mig att använda dessa kanaler. Men ikvåll satt vi och åt, drack ett par glas vin och pratade. Pratade. Och pratade. Sonia och Peter, Camilla och jag. Och vi pratade om riktiga saker. Såna som känns.
Hur trevligt som helst. Jag tror vi kommer ses om ett par månader igen.
På riktigt.