Mina bröder och jag är något av världsmästare på att se ut som idioter på kort när vi är i Tyskland. Min mammas bildarkiv från åttiotalet bär på en kulturskatt som väldigt få känner till. Så därför kändes det bra att Hanna och jag tog upp den traditionen idag.
Jag är för övrigt väldigt stolt över mitt stora barn just nu. Hon tar för sig här. Pratar med människorna vi umgås med. På engelska. Och lite tyska. Hon är nyfiken och tar för sig. Det känns väldigt, väldigt bra.
