Idag var vi på kontroll med bägge barn. Det visade sig att vi alla fick en lätt bakläxa och måste skärpa till alla kontroller och doseringar igen. Hannas koncentration av socker har gått upp och Ella stod still. På lång sikt vill vi att barnen ska gå nedåt, att deras hba1c ska sjunka. Det senaste halvåret har vi inte riktigt orkat, samtidigt som Hanna är på väg in i puberteten på riktigt nu och från tid till annan ruttnar helt på den här diabetesen.
Vilket förstås inte funkar. Därför börjar jag nu fundera på allvar på om insulinpump och kontinuerlig blodsockermätning via pumpen är en lösning värd att prova. Mer kunskap ska inhämtas. Jag har ägnat alldeles för lite tid åt det här under det senaste året. Mina barns tillstånd kräver mycket mer energi.
Det är lätt att glömma eftersom vi gör vad vi kan för att diabetes ska vara en avspänd del av vår vardag.