En arbetsgrupp inom Moderaterna har idag under viss uppmärksamhet lämnat några förslag på en utveckling av den svenska invandringspolitiken. Jag har läst, men förstår inte riktigt. På samma sätt som jag inte förstår de vindar som verkar blåsa igenom många alliansstyrda kommuner just nu. Det känns som att beslutsfattarna i mitt land vill sticka huvudet i sanden. Att de inte vet var vi ska. Och för att dölja sin egen beslutsångest kastar de ut olika populistiska förslag som de tror ska ge röster och fortsatt förtroende.
Jag känner att Sverige krymper. Taket sänks och utvecklingsklimatet blir allt mer syrefattigt. Människor ses som hinder, snarare än tillgångar. Det är en dålig taktik tror jag. Vårt glest befolkade och utkylda land behöver nytt blod för att överleva hela tiden. Dessa människor måste vi ta emot med öppna armar. Om vi vill behandla dem som boskap är det mer rättvist att vi stänger landet och sätter upp skylten ”Vi sköter oss själva och skiter i andra”. Sen utbildar vi alla arbetslösa i vapenteknik och posterar dem längs gränsen.
Det skulle också göra det lättare för oss som överväger om våra barn verkligen har en framtid här.
Ironiskt nog har SCB presenterat befolkningsstatistiken för 2008 idag. Den visar att vi blev mer än 70 000 fler förra året.
Bättre, sakta men säkert
Hostan är på väg ut ur Ellas lungor. Sakta men säkert. Vi har sovit hela natten och hela morgonen och hela förmiddagen. Bara små rester av hostan finns kvar. Om vi lyckats få styrfart på blodsockret idag ser det ut som att hon snart är tillbaka i stridbart skick. Vilket känns oerhört skönt.
Stopp! Hej! Hallå!
Jag ville bara säga att Perssons Packs ”Öster om Heden” finns på iTunes nu.
Konst avslöjar svenska dödssynder
Den senaste tiden har två studenter från Konstfack gjort några uppmärksammade grejer. Det har vi kunnat läsa om och förfasa oss manngrant över. Jag har försökt undvika att kommentera detta men nu är det dags.
För det första känns det uppfriskande att konst fortfarande kan skaka om och skapa diskussion. För det andra känns det inte så fräscht att såväl småpåvar som pöbel ställer sig upp som en man och hård-dömer konstnärerna, deras verk och intentioner utan att ha koll. Med de smutsiga förslag om litterär kanon och annat som blåser igenom vårt redan utkylda samhälle i bakhuvudet känns Sverige mindre och dummare än på länge.
Jag ser bokbål runt hörnet. Tvångsinlärning av ursvensk litteratur. Och tackar både Konstfack och studenterna för att de visat upp hur intolerant mitt samhälle faktiskt är.
Antibiotikan biter
Antibiotikan biter. Ella har blivit piggare. Nu blir det lättare att ta kontroll på blodsockret. Hoppas jag. Hittills idag har det rusat högre än högt.
Feltänk hos motorjournalisterna
Läser Jaques Wallners skeptiska text om Hondas nya hybrid Insight på alltommotor.se. Konstaterar att det finns ett antal ganska grava tankefel i Wallners resonemang. Fel som han delar med i stort sett alla sina motorälskande kollegor.
Bränsleförbrukning
Den som provar en hybridbil brukar nästan aldrig komma ned i den förbrukning som tillverkaren anger. Då hävdar journalisterna att tillverkarna ljuger. Well, det handlar helt och hållet om att den körstil de flesta av oss lärt oss inte är modern. Inte hållbar. Dessutom handlar det om att större delen av den globala bilparken rullar i städer där medelhastigheten inte går över 60 km/timme. Där är hybriderna som bäst när det gäller att få ned bensinförbrukningen.
Sluta köra ryckigt
Det handlar helt enkelt om att köra på det sätt Wallner gör i sin text, och inte låta sig stressas av att omgivande trafik surnar till. Vår manliga lek med bilar, rallyacceleration och tvära inbromsningar leder till för höga utsläpp och planetens död, ok? Våga vara väglus.
Inte kul att köra hybrider
En annan vanligt förekommande grej med hybrider är att de dödar rolighetsfaktorn med att köra bil. De är profillösa transportmaskiner utan körglädje. Well, så är det nog. Men, vad är viktigast, att sluta slösa på energi och förgasa atmosfären eller att ha kul?
Jag vill mena att de som provar och dissar hybriderna är en rest av en döende art. Människorna som tycker att full gas och rallykänsla är en mänsklig rättighet. Att bilen är en nöjesmaskin och att nöjet den ger är värt priset – att leken är viktigare än en värld som går att leva i. Så länge som vi låter oss luras och tycker de har rätt kommer vi välja en törstig fet V70 framför Insight eller Prius. Och fortsätta köra på ett ohållbart sätt.
Det är knasigt.
Goda hållbarhetsnyheter
Forskare vid MIT har förslag på lösningar för att kunna lagra energi från solen så att vi kan använda solceller för att generera el även när solen inte skiner. Det handlar om en kombination av kunskap om fotosyntes och bränsleceller. Daniel Nocera heter professorn som pratar. Jag tycker det låter bra, men kan inte särskilt mycket om fysik.
Den andra goda nyheten (med respekt för alla som riskerar att förlora sina jobb) är att regeringen fortsatt verkar hålla sin linje gentemot GM om SAAB. Och att de verkar ha opinionen med sig. Vi ska, enligt mig, nämligen inte lägga en enda skattekrona till på att försöka rädda arbetstillfällen på bekostnad av vår gemensamma framtid. Korkade motorjournalister försöker elda på massorna, men lyckas inte. Det känns bra. SAAB gör produkter ingen vill köpa och då måste företaget förnya sig eller gå i konkurs. Med tanke på att de förra veckan, typ tio år efter trenden, presenterade en terrängvariant av 9-3, lutar det väl åt att konkursen står bakom knuten. Kanske redan imorgon.
Men…. all kunskap och kompetens som försvinner då? Den försvinner inte. Gör elbilar istället, och använd kunskapen. Finns ett par företag i Norge som nog kan vara intresserade av att växa.
Mitt lilla barn
Ella ligger och sover vid min sida. Vi slåss mot hostan och tröttheten. Försöker ta oss ur den nedåtgående spiralen av dålig aptit som fyller kroppen med syror. Vi ligger länge på morgonen. Noterar i periferin hur Camilla och Hanna tar sig upp och iväg till jobb och skola. Somnar om. Jag, som de senaste veckorna gått upp alldeles för hårt i jobbet, känner mig lycklig, ledsen, osäker och stark på samma gång. Nu ska jag göra det jag rimligen borde vara bäst på, ta hand om mitt lilla barn.
Nu väntar ett besök på Apoteket. Kanske också på Coop för att hitta saker hon vill äta.
Antibiotika, men B88 väntar?
Vårdcentraler och jag går inte ihop. Dels för att jag går dit med dålig inställning från början, dels för att sjukvårdens första försvarslinje ofelbart falerar i försvaret av mina barn. Ella har fått en tid 15:20. En tokstressad läkare springer in i lokalerna 15:50. Andfådd tar han emot oss och försöker lyssna på Ellas lungor. Sedan beställer han sänka, halsodling och urinprov. Vi fixar labbet och sätter oss för att vänta. En timme senare konstaterar han att Ellas sänka är hög, men att streptokockprovet är negativt. Med tanke på hennes diabetes skriver han ut Amimox, men uppmanar mig att åka till barnakuten om hon inte blivit bättre inom två dagar.
Diagnosen är fortfarande oklar. Jag tror på lunginflammation. Tror också att vi sitter på barnakuten eller B88 inom fyrtioåtta timmar eftersom Ellas blodsocker är svårt att kontrollera just nu och hennes aptit är obefintlig. Vi gjorde den här resan julen 2007 och det känns som att vi kommer göra den igen. Min mage säger det, och den brukar aldrig ha fel.
Det kanske till och med är önsketänkande, eftersom jag vet att de tar bra hand om Ella på B88. Att specialisterna alltid kommer kunna ta hand om mina barn på det sätt som deras diabetes kräver. Det sätt som Vårdcentralen inte klarar av, vilket jag innerst inne har förståelse för.
Mitt i februari
Går upp för att göra frukost. Börjar med att sanera köket i tjugo minuter för att kunna börja laga frukosten. Det är kallt. Sexton grader i köket. Tänder värmeljus för att få upp lite värme. Går och funderar över Ellas symptom (hon har hostat kraftigt i två veckor med sporadiska febertoppar och dålig aptit) och ställer diagnosen lunginflammation (igen). Så efter frukost tar sig Camilla an sjukvårdsupplysningen och vid tretiden träffar vi någon läkare.
Det känns som att februari redan varat för evigt. Så konstigt att det bara är den femtonde idag.