Det har ju varit lite lyxrabalder efter Grammisgalan eftersom såväl artister och arrangörer inte tycker samhället ska lägga sig i deras (ibland) illegala vanor. Idag läser jag att Ifpi:s VD Lars Gustafsson tycker att polisen valde fel tillfälle att göra sin insats.
Notera att organisationen Lars är VD för har satsat stora resurser på att få våra folkvalda att stifta hårdare lagar och mer kontroll av vanliga människor. Allt för att skivindustrins vinstmarginal ska fortsätta vara god. Ifpi tycker att integritet och medborgerliga rättigheter inte är så viktigt i vardagen. Ifpi tycker att polisen ska jaga ungdomar som fildelar.
Men Lars tycker inte att polisen ska agera när skivbranschen och dess företrädare bryter mot lagen. Vad gör det att några knasbollar röker på och säger knasiga saker i teven när min tolvåring tittar? Egentligen inget. Jag kunde inte bry mig mindre.
Men när en organisation som vill kriminalisera vardagen säger att vi ska ge fan i att störa dem när de sätter sig över lagen själva då blir jag lätt upprörd. Och konstaterat än en gång att nöjesindustrin i allmänhet och musikbranschen i synnerhet inte har någon som helst förankring i verkligheten.
En lite för pårökt bransch kanske?
Att TV4 tycker polisen borde hållit sig ifrån galan är liksom självklart. De vill ju att artisterna ska bli skitfulla och lite stenade eftersom det är bra teve. Skapar mycket bra uppmärksamhet efteråt. Som bloggar exempelvis.
Frukostmöte
Det kallas frukostmöte.
En riktig vän
Det går att vara fyra år och ha en riktig vän. I morse när jag lämnade Ella på dagis var det spännande. För första gången på tre veckor skulle hon äntligen träffa sin kompis Vilma. När vi kom fram hängde Vilmas kläder på kroken. Ella såg spänt förväntanstfull, men lite blyg, ut. Vågade inte gå in. Så jag gick in, letade rätt på Vilma och sa ”Tjena!”. Vilma tittade upp på mig, sprack upp i ett jätteleende och rusade förbi mig och letade rätt på Ella.
Sen ställde sig tjejerna näsa mot näsa och tittade djupt i varandras ögon. Stod stilla så i ett par sekunder. Och som på en given signal omfamnade de varandra samtidigt, hårt och innerligt. Sen bara stod de så. I tio sekunder, tjugo…. och då var jag tvungen att gå ut eftersom mina ögon började tåras.
Det var det finaste jag sett sedan Hannas kompis Laura gjorde en liknande grej när Hanna kom tillbaka till förskolan efter att ha legat på sjukhus i två veckor när hon fick sin diabetesdiagnos.
Jag blir alldeles varm i kroppen bara av att skriva om det. Och skickar ut en riktig stenhård kram till dig som känner att du vill ha en. Lite grann som Meat Loaf i Fight Club. Men utan ironi.
Talanglöst
Ikväll visades Grammisgalan på någon mindre kräsen kanal på teven. Det som visades var som brukligt på galor en orgie i talanglöshet. Två uttjatade och sönderutnyttjade programledare som försetts med totalt värdelösa manus. Vanligtvis mer eller mindre duktiga artister som med stinkande repliker i händerna framstod som ännu mer korkade än de faktiskt är. Lägg till att de flesta pristagare var mer eller mindre packade eller påverkade av annan stimulantia och tyckte det var skitfränt att visa sig på detta vis i teven. Trefaldigt belönade Kleerup gav bimbon ett ansikte. Skön att lyssna på när han gör musik, pinsam när han öppnar munnen.
I alla fall ikväll.
Jag har bidragit som jurymedlem i omröstningen. Men det känns som att det var sista året. Om inte annat för att jag inte längre är berättigad eftersom jag gått i pension som recensent. Musikbranschen har fastnat. Det känns som att utvecklingen i den branschen stannade nånstans för tio år sedan. Ganska många som arbetar i den branschen borde pensionera sig.
Hela grejen känns rätt talanglös just nu. Trots att det fortfarande kryllar av musikaliska talanger. Men kanske jag är mest talanglös av alla som ännu en gång i galasäsongens början orkar bry mig. Direktsända firmafester är ju liksom dömda från början.
Lillasyster!
Ella har gjort en lillasyster. Nu ligger hon på kudden bredvid Ella.
Affärsutveckling: fler tjänster
Jag har tröttnat på att köpa fysiska produkter. På att binda upp kapital i saker jag kan ta på när det i själva verket är en tjänst jag vill ha. Därför efterlyser jag lite mer innovationskraft hos företag. Kom igen nu, förnya er och tjäna på så sätt mer pengar! Här kommer fyra konkreta exempel på områden där jag vill se affärsutveckling: Transporter, boende, IT-infrastruktur och livsmedel.
Transporter
Bilföretagen tror fortfarande att de säljer produkter, dvs bilar. FEL! Jag är helt ointresserad av att äga en bil. Det jag vill ha är tjänsten att kunna transportera mig tryggt och flexibelt. Därför är det helt värdelöst för mig att investera 200.000 kronor eller mer i en maskin som dessutom inte är en investering utan en förbrukningsvara. Jag kan tänka mig att betala ett fast månadsbelopp för tjänsten. I det månadsbeloppet ska allt ingå, utom möljligen drivmedlet, dvs elen som laddar batterierna (nej, jag vill inte ha en tjänst som bygger på en förbränningsmotor). När jag vill ska jag kunna bryta avtalet, lika lätt som att säga upp en tidningsprenumeration.
Det finns företag som närmat sig detta tänk, Toyota exempelvis, men det går att göra mer. Tanken går att applicera på alla fordonsslag och även kollektivtrafik. Men för kollektivtrafiken blir det svårt att förpacka tjänsten eftersom den är alldeles för dåligt kvalitetssäkrad.
Boende
Som privatperson är jag inte särskilt benägen att se mitt boende som en investering. Anledningen är enkel, det kostar mig för mycket energi och tid att underhålla investeringen så att dess värde är beständigt eller ökande. Det skulle jag möjligen klara av som kommersiell fastighetsägare, men inte som privatperson. Det jag i själva verket vill ha är en tjänst: ett tryggt, hållbart och bekymmersfritt boende. En tjänst där tak över huvudet och de kringtjänster som detta tak kräver i form av el, vatten, värme, underhåll, städning, service etc ingår. För det är jag beredd att betala ett fast månadsbelopp. Inte helt olikt ett hyresförhållande egentligen, men hyresformen har hittills varit för koncentrerad på flerfamiljshus och jag vill bo en egen fastighet.
Här skulle exempelvis en fjärrvärmeleverantör kunna bygga ett litet område med passivhus som är anslutna till fjärrvärmenätet och sälja en boendetjänst till familjer. En rad underentreprenörer kan via fjärrvärmebolaget erbjuda kringtjänster som väktartjänster, barnpassning, städning, inredning, möbler m.m.
IT-infrastruktur
Det är fortfarande ganska makabert. Vi har familjens olika telefonabonnemang, bredbandet och kringtjänster till dessa hos Telia. Men vi kan inte få en samlingstjänst utan måste betala för samma sak flera gånger bara för att vi har olika telefoner. Otroligt ineffektivt. Ge mig ett fast månadsbelopp för tjänsten att ALLTID ha tillgång till 3G/GSM/WI-FI/Bredband. Oavsett var jag befinner mig. Nu.
Livsmedel
I vår familj handlar vi nästan alltid våra livsmedel på vår lokala Coop. Vi åker dit, fyller korg eller vagn, betalar och bär hem en papperskasse med livsmedel. Fint så, men det är ju knappast så att jag är ute efter att köpa precis de där apelsinerna. Nej, ge mig en smart tjänst istället, där Coop utifrån mina matvanor sammanställer en veckovis leverans av basvaror mot ett fast månadsbelopp. Gör livet lättare för mig och sparar vår gemensamma miljö. Skulle egentligen vara en del av boendetjänsten som skissats ovan.
De här fyra områdena står för cirka 75-80 procent av mina/familjens fasta utgifter årligen. Det kostar mig mängder av energi att administrera, planera och underhålla denna resursåtgång i sin nuvarande form. Jag vill ha ett enklare liv. Smartare tjänster för dessa delar i livet som kostar mycket men jag inte har tid att hantera skulle göra att jag kan frigöra en massa energi till att göra saker jag är bra på istället.
Så kom igen nu marknadskrafter. Gör skäl för lönen affärsutvecklare. Jag har ett par hundratusen årligen som går åt till de här sakerna. Den som ger mig bäst tjänst kommer få denna intäkt. Annars bildar jag själv Familjen Welander AB. Ett bolag som på kommersiell grund förser min familj med dessa tjänster. Jag är övertygad om att det bolaget, med en heltidsanställning kommer vara mer kostnadseffektivt på lång sikt än sättet jag hanterar hushållets resurser idag.
Det, kära service-providers, är ett rejält underbetyg åt de tjänster jag köper av er i dagsläget.
Döda människor i burkar
Människor som dog på mentalsjukhuset och inte begravdes av sina släktingar kremerades. Kvarlevorna, dammet, lades i kopparburkar och ställdes på en hylla för evigt. I hundra år stod de där innan fotografen David Maisel upptäckte dem och såg hur det mänskliga hade påverkat det som hölls det fånget. En explosion av färger och former.
Vackert och tragiskt. Jag vill ha boken. Library of dust heter den. David Maisel heter fotografen. Du kan läsa på på bloggen colour + shape.
Förlåt mig, men nu kommer lite mer gnäll
Jag måste ha syndat, för nu är det gudomliga på straffhumör så att det sjunger om det. Ikväll när jag började trimma mitt hår, dvs raka mig på skallen dog trimmern. När jag försökte skruva isär den och lösa problemet dog verktyget. När jag sen skyndat till Coop och köpt rakhyvlar är varmvattnet borta. Så nu ser chanserna ut så här: Antingen går jag till jobbet med 25 procent rakat huvud och ser ut som en frontalkrock som luktar svett, eller så kommer varmvattnet tillbaka och jag kan ägna någon timme åt att raka huvud och ansikte och se ut som griversionen av Globen när jag kommer till jobbet.
Happy thoughts.
Imorgon ska Ella och jag gå till dagis. Sen ska jag gå till jobbet. Till fots alltså. Nånting säger mig att marken eller åtminstone mina skor kommer gå sönder.
Uppföljning 15:44
- Värma upp huset och hitta en lösning på pannproblemet. Camilla har gjort en insats, just nu går brännaren. Avvaktar dock 24 timmar innan jag anser den fungera. Just nu är det 18 grader inne. Det tar sig.
- Ta hand om ett avloppsstopp i köket. Klart!
- Städa och ta bort julen. Klart!
- Tvätta bil.
- Tvätta kläder. Inte förrän värmen är tillbaka på riktigt.
- Boka servicetid för forden. Verkstaden har fått mail.
- Lämna tillbaka Toyotan.
Att göra
- Värma upp huset och hitta en lösning på pannproblemet.
- Ta hand om ett avloppsstopp i köket.
- Städa och ta bort julen.
- Tvätta bil.
- Tvätta kläder.
- Boka servicetid för forden.
- Lämna tillbaka Toyotan.
Men konstigt nog, redan när jag formulerade denna prioriteringslista slog det mig att jag egentligen borde inventera lägenhetsutbudet i Södra Stockholm. Eller anställa en handy man, ety jag är värdelös på sånt som gäller punkt 1 och 2.