fredrik welander i ett långt samtal
Dagens skönaste arbetsinsats på jobbet var att ställa in frånvarohanteraren i Outlook.
Hej,
Tack för ditt meddelande.
Jag är ledig och är åter den 14 augusti.
Under min semester kommer jag läsa e-posten med jämna mellanrum. Den kommer också läsas av en av mina kollegor.
Vänliga hälsningar
Fredrik Welander
Nu ska jag vara tokledig i fyra veckor. Tokledig, sa jag.
I natt eller imorgon (beroende på var du bor) släpps iPhone. Prylen i sig är imponerande, men den riktigt coola grejen är AppStore, som nu finns i iTunes (version 7.7). Här kommer utvecklare sälja och skänka små program, spel och applikationer som gör min iPhone anpassad efter mina behov. Livsviktiga och onödiga. Riktigt bra.
Hittills saknas dock bra navigationsprogram och mms. Men det kommer. Var så säker.
För väldigt många år sedan bestämde sig någon att tagga den här stenen. Nu är den ett forminne. Gammalt klotter är fint. Samtida klotter är fult. Undrar om någon kommer vårda sjuttiotalens kuk-klotter om tusen år? Eller dagens emo-klotter?
När vi stannar till i Örebro ringer min mobil. Det är chefen. Hon är på Gotland och har semester men uppenbarligen har oroliga kollegor ringt henne och frågat om hon vet var jag är? Uppenbarligen är jag eftersökt på jobbet. Missade ju liksom att det tar en dag att åka också, när jag i slutet på förra veckan sa att jag skulle ta två dagar kompledigt.
TRE dagar borde jag ju tänkt. Snacka om nollkoll. Lite pinsamt också att människor oroar sig i onödan.
Åtta timmar sittande får min bakdel att skrika efter avlastning. Så nu är det ryggläge. Varför tar det så lång tid att köra mellan Oslo och Stockholm? Jo, det är femtiofem mil och E18 mellan Oslo och Örebro håller samma klass som de gamla landsvägarna gjorde i Östra Svealand för tjugo år sedan. Mötesvägar, lastbilar, husvagnar och fartkameror. Överallt. Dessutom blev vi stående still strax utanför Örebro en halvtimme på grund av en olycka längre fram.
Dagens nostalgi: Stannade till vid Holmedal strax öster om gränsen. Här tillbringade jag många somrar som liten och mina minnen härifrån är positiva. Ann-Mari och min farfar hade sommarställe här, vacker beläget på en holme i en sjö. Allt var glädje här. Jag och mina bröder fiskade, badade och rodde. Mina föräldrar verkade avspända här. För att sluta den cirkeln stannade Hanna och jag i Årjäng där jag visade henne Årjängstrollet.
Sen kissade vi och åkte vidare.
Nu vänder vi hem igen. Tvärs över landet. Springsteenveckan är slut. Det har varit fantastiskt! Idag skiner solen så jag hoppas det kommer gå både fortare och smidigare att köra idag än för några dagar sen.
Just nu sitter Hanna och jag på ett hotellrum i Oslo och tittar på Morden i Midsomer. Till det chips.
Oslos nya operahus är ruskigt läckert. Som ett fjäll av marmor och glas, mitt i hamnen.
Konstigt bara att man satsar så enorma summor pengar på en kulturform som väldigt få tar del av.
Snygga vägpaneler. Snygg modell.
Mycket glas. Glas är bra.
Taket är toppen.
Reflektionerna är en del av arkitekturen.
Allt är dyrt. Mat och dryck framförallt. Men vi trivs som ärketurister och förundras över att så många orkar stå och vänta på Springsteen utanför Grand Hotel. Fortsatt förundran över elbilar och laddningsplatserna. Hanna tyckte det var fränt att äta på Hard Rock Café.
Var är rockstjärnan?
…och en hel dag med Hanna ostört känns som en bra grej. Vi har börjat med att sova ut och äta en lång, god och fettstinn välsockrad hotellfrukost. Nu ska vi trampa runt i den här dyra staden.