En klassiker på IKEA idag. Ella går på Småland (där barnen får leka i bollhavet, klättra, klänga, rita och titta på film medan föräldrarna tittar på möbler) för första gången. Hanna var med som förkläde trots personalens muttrande om att storasyster egentligen var för stor för att släppas in.
Halva Hanna är såld
En av två platser som personlig sponsor till Hanna såldes just till Aila Boström i Kalix. Återstår en. Skynda fynda.
Nya magasin
Väntar på att två nya magasin som jag tecknat prenumeration på ska ramla ned i brevlådan.
Filter
Några av landets allra vassaste pennor har samlats för att göra ett riktigt magasin. Av förhandsbeskeden att döma har Sverige äntligen fått något som är lika läsvärt som snyggt. Att magasinet är en utveckling av det tänkandet som gör Offside till landets hittills mest läsvärda magsin väcker förhoppningar. Minst sagt.
Camino
Camino är något så ovanligt som ett livsstilsmagasin som skriver om ett liv i hållbar utveckling. Så här beskriver redaktionen sin publikation:
Camino är ett livsstilsmagasin som inspirerar till hållbar konsumtion. Integritet och självständighet är ledord vid magasinets produktion. Camino är inte beroende av bidrag och tillhör ingen stor mediekoncern. Magasinet finansieras genom Caminos vänner och annonsörer samt av prenumerationer och lösnummersförsäljning.
Sedan tidigare läser jag Offside och Tidningen Foto stadigt. Har provat att prenumerera på ETC och Stockholms Fria Tidning, men de är lite för förutsägbara. Bra, men efter några månader tröttnade jag på att aldrig bli överraskad.
Hanna spöade Hammarby
Hanna har just kommit hem ifrån eftermiddagens träningsmatcher i fotboll. Bland annat vann Stuvsta mot självaste Hammarby.
Charlotte fick tolvan
Om mina kollegor varit en jurygrupp hade tolvan gått till Perelli och tian till Christer Sjögren. Bara så ni vet.
En svensk elbil?
Äntligen verkar det hända något även här i Sverige. Volvo, Vattenfall och staten i samarbete. Hoppas verkligen det är en seriös satsning. Det behövs nämligen både ett fordon och infrastruktur för att kunna ladda batterierna. DN beskriver initiativet så här.
I Norge finns detta redan. Både bilen och infrastrukturen.
Pernillakompis leder
Håller i en liten tipsliga inför morgondagens final i Melodfestivalen. När ungefär hälften av kollegorna tippat har Pernillas kompis Charlotte en förkrossande ledning. Oroväckande säger jag. Hon säljer bäst på iTunes, tippas av tidningarna och nu också mina kollegor. Skara-disco funkar inte i Eurovision. Glöm aldrig Afro-Dite.
Fredagmorgon
Det är fredagmorgon. Ella och jag hade svårt att gå upp. Svårt att komma igång. Vi borde varit på dagis för tjugo minuter sen men Ella sitter i soffan och tittar på Bolibompa. Jag är klar. Nu väntar i tur och ordning:
- Påklädning av Ella.
- Slänga sopor.
- Bil till dagis.
- Hängande barn i min jacka.
- Vink i fönstret.
- Bil in till stan.
- Trött förmiddag.
- Ljummen matlådelunch.
- Promenad i gråvädret med kaffeköp.
- Trött eftermiddag.
- Fredagkväll.
Det är inte alltid livet känns så där superduperfantastiskt. Men, jag har så smått lärt mig att acceptera att det finns perioder då transportsträckorna är längre. Lite sol är allt som behövs för att det ska kännas roligare igen.
Vad hette båten?
Nu sitter jag igen och tittar på Kustbevakarna på femman. Häpnar över hur många knölpackade snedseglare det finns i skärgården. Känns bra att inte vara båtmänniska.
Moppeågren
Jag har liksom bestämt mig. Att jag när jag byter jobb om ett par veckor jag också ska byta liv. Slut på onödig förbrukning av fossila bränslen. Slut på onödiga bilresor. Dessutom slut på rökning och dåliga kostvanor. Hej då stress. Hej harmoni.
Jag har också liksom bestämt mig för att köpa en elmoped för att transportera mig själv på. Den är ganska dyr, men hållbar. Försäkringsbolagens offerter är ett hån (jag är en farbror som vill leva hållbart, inte en femtonåring som vill leka Blixt Gordon). Men värst av allt är min partner direkt avvisande och negativ till mina tankar.
Hon liksom många andra säger: Cykla då! Det är gratis och det behöver du.
Visst. Men ingen av dem tänker på att jag inte vill stånka mig fram på cykel när jag har måste-tider att passa. Till dagis. Från dagis. Ingen av dem vet eller bryr sig om att jag behöver vara rörlig i mitt nya arbete, men att jag inte vill vara beroende av en bil för att ta mig till olika möten och uppgifter. Att jag vill visa för mig själv och omvärlden hur mycket onödiga bilresor vi gör.
Ta cykeln, eller fortsätt åka bil är min närmaste omgivnings uppfattning. Vilket också betyder ”gör som alla andra”.
De har fel. Det är bara jag som vet vad jag behöver. Men konsensusnarkomanen i mig vill fatta beslutet utan onödiga intressekonflikter. Goddamn, att det ska vara så svårt att göra det rätta.