Neutrala äktenskap i min diktatur

diktaturlogo
Läser i tidningarna att Alliansen riskerar att falla sönder på frågan om könsneutrala äktenskap. Nu tror jag inte det, men det är ändå fascinerande att ett av argumenten för KD att inte vilja gå med på detta skulle vara att det skulle öppna dörren för bigami.

Toppen tycker jag. Om bigami alltså. I min diktatur kommer människor få gifta sig med vem de vill, eller vad de vill. Till och med hur många de vill. Så länge det är lagligt. Inte ens jag kommer tillåta att vuxna gifter sig med barn. Inte heller djur. Men det är det enda jag lägger mig i. Vill du gifta dig med en brevlåda? Gör det då. Vill du vara gift med tre män och två kvinnor? Hoppas du blir lycklig.

Äktenskapet är en juridisk institution som ytterst reglerar arvsrätt. (Tidigare också en pervers form av äganderätt i och med att en gift kvinna i stort sett var helt juridiskt utlämnad till sin makes nycker, men det är väl nästan bortstädat ur lagarna nu.) I ett modernt och öppet samhället är det inte staten eller någon diffus moral som dikterar villkoren för vem eller vad du ska låta ha rätt till dina tillgångar.  Det är inte massan som bestämmer vem du ska leva med. Inte dina vänner. Inte dina föräldrar.

Det är bara du själv.
Alltså kommer jag instifta helt neutrala äktenskap i min diktatur. På den juridiska sidan. När det gäller den religiösa sidan av äktenskapet behöver jag utreda en del saker.

Ekologiskt, ekonomiskt och tungt

20080124003.jpg
Att vara ekologisk och ekonomisk kräver sin man. Och sin kvinna med. Ikväll kommer Camilla och jag uppleva detta när vi bär in 3,3 ton pellets i huset. Jämställda som vi är brukar vi hinna bära lika mycket. För övrigt är det åtta grader varmt ute. Så pelletsåtgången den här vintern är lägre än vanligt.

En särskild plats

20080124.jpg
Det finns en särskild plats i helvetet för dig som parkerar in andras bilar. Där kommer det vara förbannat trångt. Du kommer bara kunna röra dig några centimeter framåt och några centimeter bakåt.
Och känna dig jävligt instängd.

Sömnen

Jag vill på inga sätt sjunga den farliga kemins lov… eller jo, förresten. Sättet jag somnade på igår var fantastiskt. Sättet jag sov på minst lika bra. Sättet jag vaknade på ännu bättre. Med sju timmars oavbruten sömn i kroppen känner jag mig som Stålmannen idag.
Tack snälla doktorn. Och tack till mig själv som vågade ta mig an ännu ett tabu.

Svart, svartare, svartast

Ett av mina favoritband heter Madrugada. De kommer från Norge och gör fasligt mörk och melankolisk musik. I somras dog deras gitarrist Robert S Burås rockdöden. Dödsorsaken är oklar för oss som inte hör till den närmaste kretsen, men av allt att döma dog han för egen hand. Nu har bandet släppt sitt sjätte album. Det sista med inspelningar där Robert är med. Döden talar genom musiken. Förvisso har den alltid gjort det i Madrugadas musik, men nu går det verkligen att ta på.
Skivan är fantastisk. Om du inte alltid är jätteglad bör du lyssna. Vackert är bara förnamnet.

Sjukläget

Camilla tog med Ella och Hanna till diabetesmottagningen idag. Lite uppföljning. Båda barnens hba1c, dvs det långsiktiga blodsockervärdet, hade stigit. För dålig blodsockerkontroll av Camilla och (jag som tycker att vi inte gör något annat än sticker våra barn, injicerar insulin och kommer med förmaningar klädda i tjat). Snart ska de tillbaka för årskontroll. Det innebär venprov och att Ella kommer behöva lustgas. Så de fick med en mask hem för att träna. Sen ska vi få gå på studiebesök med Ella till narkosen för att prata med en snäll sköterska.
20080123001.jpg
Själv bet jag ihop och gick till doktorn idag. Kom hem med en remiss för diverse prover som ska tas samt ett recept på sömnmedel. Efter en alldeles för lång tid av sömnstörningar (kan inte somna, kan inte somna, kan inte somna, förbannade ben som hela tiden vill springa när jag vill sova) ska jag försöka bryta ett mönster. Känns som ett nytt lågvattenmärke på något vis. Men sömn är viktigt.
Magen är fortfarande upp och ned, men de akuta symptomen borta. När jag hörde min egen röst beskriva hur jag mår i kroppen insåg jag saker som är ganska trista. Som att ambition och arbete fortfarande är något jag har alldeles för svårt att hantera.

Kaputt

Min mage är kaputt. Men det är inte något magvirus. Lutar åt matförgiftning eller någon form av stressreaktion. Har åtminstone fått i mig näring och det känns som jag kommer överleva. Har dessutom konstaterat att batteriet till min laptop gått åt pipan. Datorn har betett sig underligt de senaste dagarna och alldeles nyss märkte jag att batteriet expanderat som om det håller på att explodera. Jobbigt. Dessutom måste mina kameror in på rengöring och service.
Kaputt, med andra ord.

Sjuk i magen

Trettio sekunder innan kvällens avsnitt av Dexter tar slut börjar jag känna mig illamående. Trettio sekunder efter att eftertexten börjat rulla är det ett faktum. Jag blir sängliggande något dygn.