Hanna och jag åker en stund till Sickla för att köpa present åt Camilla som fyller år imorgon. Jag får en timme på egen hand med Hannas alla tankar och funderingar. Det är som att ställa sig i ett vattenfall av kunskapstörst och funderingar om det stora och det lilla i livet. Hon är en tänkande individ min stora dotter. Och jag har lite dåligt samvete för att jag inte tar tillvara på all den här tiden som aldrig kommer tillbaka. Men, varje gång jag gör det blir jag alldeles varm och stolt.
En Barbapappa.