Kategori: Tyskland

Det här vill jag uppleva. Får bli nästa år. Varje år arrangeras sista veckan i juni denna enorma händelse i Kiel. Vi snackar tre miljoner besökare på nio dagar. Besökare från sjuttio länder. Det handlar inte bara om segling utan också massor av spännande kulturella events, politik, seminarier och upplevelser.

Pratar med mamma ikväll. Får höra att det fortsatt går bra på andra sidan Östersjön. Kök ska bytas och snart börjar besökssäsongen. Camilla åker först, i slutet av veckan. Sen kommer Bror och Katta. Vi hinner också avhandla Starbucks, omgivningarna i Kieler Förde och kommande födelsedagskalas för den knasiga hunden Nala. Allt gott i Tyskland.
Själv inser jag att jag är tillräckligt gammal för att tycka att det är ganska coolt att vi sitter på vår altan och Skypar.

Han har hjälpt min mamma med oerhört mycket under under hennes första veckor tillbaka i Kiel. Fixat IT, köpt möbler, skruvat ihop möbler… Han har tagit ledigt från jobbet och kört en och en halv timme för att hämta henne vid flygplatsen. Och så en och och en halv timme tillbaka igen. För att göra om resan en vecka senare för att hämta Hanna och mig. Han har tagit emot oss med öppna armar. Sett till att vi grillat god mat. Spelat bra musik. Pratat engelska med Hanna och mig när tyskan inte räckt tillräckligt långt. När han höll ett kort välkomsttal på familjens/släktens påskfest hälsade han särskilt oss svenskar välkomna in i den stora familjen. Och han har lovat att svara på mina frågor om tyska skatteregler den dag jag behöver lära mig mer. För det är det han arbetar med.
Vid tretiden idag gav han mig en varm kram och sa några väl valda ord på en parkering utanför Blankenseeflygplatsen i Lübeck. Den typen av kram som man bara får av någon som är familj. Han heter Holger, men vi säger Hollie, och han är tamejfan den första man utanför min egen omedelbara familj som känns som just familj. En klippa. Någon att lita på. Med ett stort hjärta. Grillkung och så bra bilförare att jag kan sluta ögonen och ta en powernap trots att det går i hundrasextio. Bara min pappa kommer undan med allt det här annars. Och nu också Hollie.
En man jag vill vara som. När jag inte är som jag är.

Idag åkte vi 18 mil på Autobahn. Det går fort och Hollie kör snabbt men tryggt och säkert. Ser ut över det tyska landskapet och ser många vindkraftverk. Det gör mig glad. Tänker på den senaste veckan och känner mig glad. Min mamma kommer ha det väldigt bra här. Vi har en familj även här. Fina och kärleksfulla människor som tar emot oss med öppen famn. Kanske kommer jag hit själv en dag.
En av de tuffaste grejorna var att vi passerade FC St Paulis träningsanläggning på väg till djurparken idag. Det kändes stort. Till sist åt vi på TräumGMBH (Drömbolaget), samma ställe vi åt på första kvällen. Ett grymt skönt ställe. Rekommenderas.
Heute haben wir 180 kilometer an der Autobahn gefahrt. Es ist schnell aber Hollie fährst sicher und zuverlässig. Ich blicke aus auf die deutsche Landschaft und siehe viele Windmühlen. Es macht mich froh. Ich denke an der vergangenen Woche und ist mehr froh. Meine Mutter hat es sehr gut hier. Wir haben eine Familie auch hier. Echt gut und liebevolle Menschen, die uns mit offenen Armen begrüßt. Vielleicht werde ich ein tag leben hier.
Eines der schwierigsten Dinge war, dass wir den FC St. Paulis tränungsanlage passiert auf dem Weg zum Zoo heute. Das war echt cool. Zurück in Kiel hat wir im TräumGMBH gegessen. Eines tolles restaurant.

OK, sex timmar på Hagenbeck Tierpark i Hamburg lämnar en del spår. 25 grader varmt, massor av människor och ganska många steg att gå. Vi hann se många kul djur. Och en del fula. Det var en skön dag.
6 stunden am Hagenbeck. 25 graden warm und jede menge menschen. Wir haben viele tieren gesehn. Noch ein schönes tag mit unser deutsche familie.