Ella tar på sig sin allra finaste prinsessklänning när vi åker och ser Hanna spela innebandy mot Duvbo i Hallonbergshallen. Matchen är jämn och slutar oavgjord. Hanna sliter på som vanligt. I bilen lyssnar vi på Mamma Mia!-soundtracket och Ella tycker ingen ska prata eftersom det stör musiken.
Nu ett par timmars vila med städning, tvätt och ekonomisk administration, innan det är dags för nästa innebandymatch. Den här gången på hemmaplan.
Förmiddag vid Ågesta
Jag skulle till jobbet, men det var stängt. Så jag åkte till Ågesta istället. Där hade jag en skön morgon.
Upp till kamp!
Det här med jul och lugn, fred och frid och allt det där är bra. Till en viss gräns. Ibland måste vi känna att vi lever också. Så plötsligt satt vi där hela familjen i bilen redo för strid. Tillsammans med ganska många tusen andra skulle vi slåss om resterna vid en handelsplats norr om Stockholm. Eller åtminstone titta på spektaklet. Och tamejtusan om inte julfriden gjort åtminstone mig gott. För det saknades inte anledningar att bli förbannad.
Men, vi hade en ganska gemytlig utflykt som inte renderade några utgifter annat än ett par nya fotbollsskor för inomhusbruk till Hanna. Ett inköp som varit planerat ett tag.
Jag har en dröm
Klockan nio lämnar jag Ella på dagis och sätter mig på elmoppen. Ett par minuter senare parkerar jag utanför min butik i Stuvsta centrum. Där går jag igenom morgonens post och dagens att göra-lista. Behandlar bilder och förbereder eftermiddagens fotosession med en familj. Samtidigt tar Camilla emot kunder i butiken. Sedan ett par år tillbaka driver vi vår familjebutik där vi säljer sjyssta och hållbara produkter och tjänster till familjer som vill leva i takt med tiden.
Det var i december 2008 bitarna föll på plats. Efter åtta år i Stuvsta och integrering i storstaden öppnade sig möjligheten för oss att skapa ett hållbart liv för oss själva samtidigt som vi erbjuder andra möjligheten att göra detsamma.
Jag hade utvecklat ett rykte som bra fotograf med ärliga och transparenta affärsmodeller för såväl familjer som företag. Vi hade skapat ett nätverk av kreativa och professionella människor som var och en erbjöd produkter som vi vår tur hade en marknad för bland Stuvstas familjer. På ganska kort tid arbetade vi in oss som en plats där familjer kan hitta smarta och hållbara produkter för livet. Från ekologiska och rättvisemärkta kläder för små barn till elmopeder för de stora. I fotoverksamheten har vi nu ett ganska stort antal familjer jag dokumenterar både i studio och verkligheten med jämna mellanrum. Från bröllop till dop och studentexamen.
Till helgen är det dags för månadens bytesdag. Den dagen vi upplåter vår flexibla butikslokal för familjer som byter saker med varann. Konceptet är enkelt. Aktiv återanvändning. Familjer kommer in och lägger upp saker de inte längre använder. Från leksaker till kastruller och assesoarer. Allt som som ligger uppe på borden är gratis. Alla betalar 100 kronor som en entrépeng eftersom vi på det sättet kan bidra till de pengar som kunde gått till handel kommer Stuvstas olika föreningar till del. Vi kallar det hållbart utbyte.
På sena eftermiddagen kommer Hanna och hjälper till. Hon bidrar med sina timmar så att vi klarar av bemanningen. Samtidigt kan vi erbjuda henne en sjysst lön med bra arbetsgivare, nämligen mamma och pappa. Strax efter klockan sex stänger vi och släcker. Vi åker hem för att hjälpas åt med middag och läxor innan det är dags för kvällens fotbollsträning.
Vårt liv har blivit hållbart. Tiden räcker till nu. Pengarna likaså. Visst behöver vi kämpa ibland, men det är upp till oss. Det är vi som sätter nivån nu. Vi arbetar lokalt och sitter inte längre i bilköer eller väntar på pendeltåg. Barnen är alltid nära och allt som tidigare kändes stressigt har blivit harmoniskt. Diabeteskollen är god och för första gången på många år räcker tiden till.
Vi har visat vår närmaste omvärld att det går att utveckla varor och tjänster för ett hållbart samhälle. Och att det går att förändra samhället i det lilla perspektivet. Steg för steg. Vi har utnyttjat de goda möjligheterna i Södra Stockholm samtidigt som vi visat ett alternativt sätt att se på företagandet och marknaden.
Det är en vacker dröm. Lika realistisk som naiv. Realistisk för att möjligheterna som beskrivs finns. Här och nu. Skulle vi våga ta språnget går det att realisera. Naivt för att realiserandet av drömmen bär en prislapp. En prislapp som innebär att vi från första början måste dra in 150 000 kronor varje månad för att ha råd med verksamhetens kostnader och det vi betalar varje månad för vårt privata boende.
Jag lever i Södra Stockholm och bär på en dröm. Jag hoppas och ber att jag någon gång kommer ha modet att förverkliga den. Och en visionär bank som backar upp mig. Det handlar inte om att bli rik. Åtminstone inte på pengar. Det handlar om att få livet att gå ihop, skapa tid för mina barn och hjälpa andra att hitta alternativa produkter och tjänster i sin vardag.
Det är på alla sätt en hållbar idé. Men eftersom jag inte har möjlighet att spara undan kapitalet på egen hand är jag beroende av finansiering.
Och ungefär där är det dags att vakna.
Skumma Söderort
En polishelikopter har legat i luften ovanför vår lilla skog en halvtimme. Läser på webben att Lidls butik en kilometer härifrån har rånats. Nu öppnar vi inte dörren om någon ringer på.
Ledig i hundraåttio
Mitt på dagen lämnar vi hemmet. Hanna ska spela innebandy i Liljeholmshallarna. Så vi styr dit genom snön. Ser en match som slutar med förlust men ändå är kul. Ella är som vanligt på Camilla mest hela tiden och gör att humöret hos båda föräldrar så smått börjar sjunka.
När matchen är slut styr vi mot McDonald’s för lunch. Sen bestämmer vi oss för att se döden i vitögat. De ska handlas vinterkläder till barnen i Kungens kurva. Ella plockar bland korgarna och vill ha prinsesspyjamaser, söta vantar och massa saker hon inte får. Mungiporna sjunker, krokodiltårarna börjar rinna och humöret hos föräldrarna sjunger lite till.
Och när Ella blir akut kissnödig är förstås toan av betalkaraktär så jag måste ta henne i handen och springa och växla till mig en femma. (Ni som är så giriga att ni tar betalt för toabesök i köpcentrum kommer få karmapolisen efter er.)
Efter någon timme visar det sig ändå att vi överlevt. Hanna har hittat en jacka. Ella ett par skor och ett fleece-ställ. Återstår skor till Hanna och jacka och täckisar till Ella.
När stämningen är som värst och humöret närmar sig fryspunkten står jag i en vattenpöl i ett parkeringshus i Kungens kurva och förbannar mig själv över en cigarett. Hur kan jag om och om igen göra samma misstag? Det går inte att vara ledig i full fart.
Sen fimpar jag och går upp och handlar fryst mat.
Let it snow
Södra Stockholm ikväll. Det börjar dra ihop sig.
Bortamatch
Nu för tiden betyder bortamatch verkligen bortamatch. Idag i Vällingby. Vi tar oss hela långa Bergslagsvägen från Alvik till Vällingby. Segt och tröttsamt med årets första snöblandade regn mot vindrutan. I Vällingbyhallen vinner Hanna och hennes innebandykompisar med 8-3 över Ängby. Sen tar vi oss tillbaka till vår hemmaplan på södra sidan stan.
Ella öste på med sina bästa piruetter under pausen. Ungefär som vanligt.
Dålig karma
Det finns människor i Stockholm som tvingas leta i sopcontainers efter mat. Sen finns det människor som förgiftar maten i dessa sopcontainers för att de inte gillar människorna som letar efter mat i dem. Jag tror en kategori av dessa människotyper har dåligt karma.
Lidl har fått ett kommunikativt problem. Mänskligheten har ett annat problem.
Energi genom jobb
Fotograferade åt LipFish idag. Otroligt kul och energigivande som vanligt. Den här gången i en perfekt lokal hos Markus och Erika Aujalay på Winterviken.