Det här är Mats Levin. Han spelar cello i Svenska kammarorkestern. Under de ljusa månaderna tar han inte sällan sin cello ut på stan och spelar Bach. Ikväll på soldäcket vid Järntorget. Det är en varm försommarkväll. Jag sätter mig ned och lyssnar. På väg hem från ännu en lång dag som tagit mig till Huddinge, Stockholm, Enköping, Västerås och tillbaka till Örebro. Sätter mig och andas. Lyssnar på de fina tonerna från det vackra instrumentet.
I publiken sitter också några ensamkommande, en ung man i rullstol med tillhörande ledsagare samt en kvinna jag vill kalla ett örebrooriginal. Plötsligt delar vi något. Vi möts. Utan ord. Utan blickar. På en plats, i musiken. Det är som att allt stannar upp en stund och jag känner att jag hör ihop. Vi lyssnar aktivt. Delar stunden med varandra. Tack vare Mats Levin, Bach och en cello.
Musik är fantastiskt.
Albert och hans språk
Det här är Albert. En fin, känslig och mjuk ung man. Vi har hängt lite. Han kallar Hanna (som kallar mig pappa) sin flickvän. De bor tillsammans. Ikväll fick jag höra honom tala sitt eget språk.
Det språket är saxofon.
Jag fick vara med på hans examenskonsert på Musikhögskolan. Det var fint. Begåvat, otroligt välspelat och känsligt. När han tillägnade Hanna en låt hon inspirerat honom att skriva som blev jag väldigt blöt bakom ögonen.
En fin kväll.
Någon gång innan jag dör vill jag också tillägna en låt. Till Någon. En låt jag måste skriva.
Städar
Tvättar. Städar. Fixar. Trixar. Lyssnar på David Eugene Edwards. Rimligt.
Hej på dig döden!
Tomas Andersson Wij gör ju makalösa låtar. Rakt in i magen.
Vissa dör som portar slår igen
Andra börjar dö vid fyrtiofem
Du tog i mig, om jag nånsin haft moral
Så släppte jag den då, jag hade inget val
Jag kunde inte säga nej till dig
Det vore som att säga Hej på dig döden!
Jag föll så hårt
Jag föll för dig
Jag kunde inte ljuga
Den dag hon frågade mig
Jag vaknade i en båt som drev, bensinen slut
Jag drömde om ett hav där kärlek rinner ut
Jag kunde inte säga nej till dig
Det vore som att säga Hej på dig döden!
En dag går du mitt itu och där står barnet som är du
Jag hade en Rolex runt min arm
Jag slängde den i havet
För frihets skull
Fick en ny i gåva av två handelsmän
Med en kedja av silver och guld
I tio år gick den
Men nu häromdan
Stannade den som om fjädern gått av
La den i en låda
Full av bilder från igår
Och jag undrade var jag hade varit
Dessa tio utmätta år
Mellan tretti och förti händer en del
Man aldrig nånsin trodde skulle ske
Du dras in i det, du slår dej ut
Sen går du självmant in igen
För att blunda och se
Alla drömmar förverkligas
Alla vinster blir vunna
För att stå överst däruppe
Eller näst intill
För att få äga allt och mera
Ha alla kvinnor som kan fås
Eller bara bli en slav bland slavarna
Som bara gör vad andra gör
Som det skriker i hjärtat
Skriker som en varg
Under mardrömsmånen som svävar högt
I en rymd så kall och tom
Allt du ville har du fått
Lyckan travas runt omkring dej
Vad ska du ta dej till med din själ
Och din rikedom?
Ensam i ditt hus högt uppe på kullen
Sitter du och stirrar neråt allén
Kvinnorna som kom
Dom har gått igen den vägen
Det spricker inte ut några knoppar
På höstens gren
Kamp om kvinnor, kamp om makt
Kamp om pengar och kontrakt
Kamp om gränser, kamp om mark
Bygg ett skyddsrum, bygg en ark
Politik och religion
Allting är en illusion
Mitt och ditt och alltihop
Slingrar, krälar i en grop
En dag går du mitt itu
Och där står barnet
Som är du
Jag var ung, jag var fri
Jag visste allt
Jag var en prins i tiden
Och jag levde i ett Ingenmansland
Sen slog ett fängsel runt min handled
Det var vackert min vän
Jag gick till Dom Döda
Och deras Spegelland
Men var jag än har varit
Har jag hållit en liten låga vid liv
Jag har överlevt
Jag har inte flytt
Om och om igen
Ska cirklarna brytas
Du måste förstöra en värld
Om du vill födas på nytt
En ny nationalsång
Per Persson. Skriver under min hud. Igen.
Många, många år sen är det nu
Sen jag började min resa
Det blev en resa utan slut
Jag är vilse i en värld som är så stor
Och jag känner mig som en pilgrim utan tro
…
När alla mina dagar tagit slut
När det sista av ljuset långsamt brinner ut
Känns det tryggt, och mörkret sveper in
Till sången av en Hälsingevind
Jag har ingen Hälsingevind. Ingen plats, inga rötter. Jag tror att jag slutat leta. Istället längtar jag bort. Vill börja om. Eller kanske avsluta på ett annat sätt än jag börjat. Men… inte än.
Var inte rädd
Fyllde på med nya ord idag. Där armen blir hand, strax under klockan satte jag tre viktiga ord. Från den viktigaste psalmen. Var inte rädd. Samma ord som finns på den där skavda ikonen som sitter på väggen i sovrummet jag delar med Någon. Texten skrevs av Ylva Eggehorn 1972. En av de finaste versionerna har spelats in av Anna Stadling.
Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden finns det spår.
Gjorde lite annat också. På den arga armen. Strofer ur låtar som jag lyssnar på ofta.
Du säger livet är en gåva, jag säger livet är de nätter jag inte kan sova.
(Nina Rochelle, ”Happy, jag hatar att det är så”
Something just changed in my life
And it’s killing me
(Maxim Nucci, ”Talk to me”)
Hast du kein Herz
du musst mir meins wiedergeben
(Clueso, ”Herz”)
Dessutom. På revbenen. Gjorde ganska ont. Men fina ord. Meadows ännu osläppta alster.
Say one word and I will fall for you
Through the center of the earth for you
Let the darkness swallow me for you
Sing one word and I will fly for you
To the surface of the sun for you
Let the fire take my wings for you
I’m addicted to
All the things you do
De där orden är för det viktigaste som finns. För kärleken.
Innehåll
Ska överge cirkusen
För neutral mark
För en helt ren sekund
Min själ söker uppehållstillstånd
Hos den som vågar vara fördomsfri en stund
Har nödlandat bland ursäkter
Men troligtvis bara av säkerhetsskäl
Skuldkänslorna har mist sin makt över mig
Och dom jag ville slå ihjäl
En oplanerad riktning
Ett darrhänt ögonblick jag bara måste ha
Inget där jag minns med saknad
Ingen där som vill ha mig tillbaks
Mitt namn på hennes läppar
Som enda villkor för ett liv med innehåll
En biljett till ingenting
Men en möjlighet till mig
Att färdas åt nått håll
Vill vara lika fantastiska
Som en i mängden
Hålla mig på mattan
Och känna hur den svävar
Och gräset är så grönt
Att jag tar bägge sidorna
Ska fråga vad dom arga vill prata om
Egentligen
För mig handlar det om just idag
Om hennes fingrar
Hennes röst i min telefon
Att vara någon jag står ut med
Att vara någon jag inte bara flyr ifrån
Inte samma unga man nu
Ni vet vad jag menar
Ni vet vilka ni är
Och jag ville aldrig hata er
Eller mig själv
Och jag vet att ni hör det här
Har skickat in min ansökan
Till framtiden
Hon har satt mig i rörelse
Och hon säger:
”Möjligtvis ett mindre avstånd
Mellan dig och mig
Möjligtvis ett mindre avstånd
Till förändringen
Möjligtvis…
Alltså möjligtvis.”
Och jag ska tro på henne
Tro på sånt
Som ingen vill bevisa
I will build up my arms
I ain’t as beautiful as you
I ain’t as beautiful as you
But in spite of the fact
That I ain’t noticed in a crowd
I know it ain’t all bad
I know that ain’t all bad
If I look in the right direction
In my mind
In the castle where I am the king
I will build up my arms
Until I cross my borders to conquer the world
On my one way crusade
I ain’t as clever as I seem
I ain’t as clever as I seem
In spite of the fact
That I am learning every day
I know that ain’t all bad
I know it ain’t all bad
If I look in the right direction
In my mind
In the castle where I am the king
I will build up my arms
Until I cross my borders to conquer the world
On my one way crusade
I say
I ain’t as beautiful as you
I ain’t as beautiful as you
But I may return though
To see the beauty of it all
I know that ain’t all bad
I know it ain’t all bad
If I look in the right direction
In my mind
In the castle where I am the king
I will build up my arms
Until I cross my borders to conquer the world
On my one way crusade
I say
Stop changing the world
Oh, don’t throw me away
Am I weak for saying that I needed you?
’Cause we were always acting out some drama
I had to fill this inbetween with something
Until the next life
Don’t throw it all away
Now I wish that I could go and do it all again
Until the next life
Don’t throw it all away
Now I wish that I could go and do it all again
Time, time does not change
Time has never dealt an easy hand to you
Your grave is dug before they cut the cord on you
Now you’re battered, bruised in all your glory
Until the next life
Don’t throw it all away
Now I wish that I could go and do it all again
Until the next life
Don’t throw it all away
Now I wish that I could go and do it all again
And there’s more important things in life than TV
And while all of England’s staring at the screen
’Cause there’s never been chameleons that change things
So don’t regret a single thing you mean
Don’t regret a moment, a single thing you’d die for
Don’t regret a moment, a single thing you mean
Even in your darkest moment
I will be here watching
Over you, over you
Stop changing the world
You said you only want to change the nation
Those idiots who love to spark confusion
They don’t regret a single thing they mean
Until the next life
Don’t throw it all away, yeah
Everybody hurts if you look closely
So come and put your hands up if you’re guilty
Until the next life
Don’t throw it all away
Now I wish that I could go and do it all again
Until the next life
Don’t throw it all away, yeah