Har just köpt Håkan Hellströms ”För sent för Edelweiss” och fått ned den i min iPod. Sitter och lyssnar på jobbet och blir varm, glad och känner mig levande. Det är Bruce Springsteens ”Born to run”. Men här och nu. Titellåten är så vacker att jag nästan vill grina när jag hör den.
Skrivkramp
På torsdag är det meningen att jag ska publiceras på dagensskiva.com igen. Därför letar jag efter något jag vill skriva om. Har svårt att hitta något. Skrivkrampen förlamar. Men, det brukar lösa sig när deadline närmar sig.
Pernillakompis leder
Håller i en liten tipsliga inför morgondagens final i Melodfestivalen. När ungefär hälften av kollegorna tippat har Pernillas kompis Charlotte en förkrossande ledning. Oroväckande säger jag. Hon säljer bäst på iTunes, tippas av tidningarna och nu också mina kollegor. Skara-disco funkar inte i Eurovision. Glöm aldrig Afro-Dite.
En sommar på speed
I morse köpte jag Tomas Andersson Wijs nya album på iTunes. Efter en första genomlyssning på väg till jobbet är jag lite tagen. Gråvintern 2008 har fått sitt perfekta ledmotiv. Rekommenderas.
Sex goda nyheter
För det första: Tomas Andersson Wij har släppt första smakprovet från sin kommande skiva. En låt som heter ”Jag har simmat långt ut” och är alldeles fantastiskt bra.
De andra fem växer i min trädgård och vittnar om att en ny tid är här:
Pollution Of The Mind
People speak small talk. Flesh too close in airports. Strangers you get on my nerves. Eyes staring at me. Faces looking unhappy. Headaches non stop guarantee. Pollution of the mind. Let’s be deaf and blind. Sometimes. Pollution of the human kind. Let’s be deaf and blind. Walking in bad smell. Sleeping in noisy hotels. Please, take a shower of silence. Friends clean your brain. You lost in sadness and pain. Sun can shine again.
Miss Kittin’ ”Pollution Of The Mind”. Sjukt bra.
Ljus, ljusare, ljusast
Gårdagens musikupplevelse var svart. Idag är den ljus som en högsommardag. Bandet Pennebaker har släppt sitt nya album ”Ghost of a love”. Fantastiskt pianopop som idag till och med fick molntäcket att spricka upp. Ren och skär glädje, förpackat i musik.
Svart, svartare, svartast
Ett av mina favoritband heter Madrugada. De kommer från Norge och gör fasligt mörk och melankolisk musik. I somras dog deras gitarrist Robert S Burås rockdöden. Dödsorsaken är oklar för oss som inte hör till den närmaste kretsen, men av allt att döma dog han för egen hand. Nu har bandet släppt sitt sjätte album. Det sista med inspelningar där Robert är med. Döden talar genom musiken. Förvisso har den alltid gjort det i Madrugadas musik, men nu går det verkligen att ta på.
Skivan är fantastisk. Om du inte alltid är jätteglad bör du lyssna. Vackert är bara förnamnet.
Technomelankoli
Ola Andersson på dagensskiva.com recenserar idag Aril Brikhas skiva Ex Machina. Han skriver så målande att jag måste gå in på iTunes för att lyssna. Och nu ligger jag och tycker att technomelankoli är det bästa som finns. Nittio kronor fattigare, men så mycket rikare.
Vackraste låten den här vintern
Det kan mycket väl hända att Laleh gjort vinterns vackraste låt. Den heter ”Snö” och är skriven av Laleh. Inspelad tillsammans med The London Symphony Orchestra. Tydligen är den med i filmen om Arn. En bit in i låten sjunger Laleh så känsligt som bara hon kan:
Och hungern den sitter i rösten
Inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta om saken
Då spricker hela min värld upp i kärlek. Lyssna på Myspace.