Ett par rader om Eurovision Song Contest

Frankrike är i en klass för sig. Sebastién Tellier är så bra att han säkert kommer sist. Tror en ballad vinner. Ryska divan Dima med konståkarkompisen ligger nog bra till. Serbiens storslagna melankoli också. Kanske den blinda tjejen från Georgien. Albanien kan nog chocka också.
Goth-Perelli kommer någonstans mellan 15 och 20 tror jag.

Bra skit: Kleerup


Kleerup har gjort en grymt skönt samling låtar. Vemodiga elektroniska låtar med sköna gästspel av bland andra Titiyo, Neneh Cherry och Robyn. Rekommenderas.

Så här ska musik distribueras


Trent Reznor, mannen bakom Nine Inch Nails, är inne i ett kreativt skapande och förnyande. För typ ett år sedan gav han ut samtidskritiska och episka Year Zero. För bara någon månad sedan en svit med instrumental musik, Ghosts I-IV, som dessutom kom i ett antal olika versioner och format som lyssnaren själv kunde redigera och mixa. Nu har han släppt The Slip, ett album han spelat in på kort tid och nu distribuerar gratis via nin.com.
Som vanligt lika frustretat som ångestskapande och ilsket. Väldigt bra.

Musiktips för varma dagar


Idag har jag gått runt och känt mig skön till Papa Dee och hans ”A Little Way Different”. Otroligt varm och skön baktaktsmusik med en av världens skönaste röster. Papa Dee har ju den när han sjunger. Dessutom har jag kylt ned mig med Jose James skönt tillbakalutade jazzsväng på ”The Dreamer”. Bägge rekommenderas varmt.

Ur askan i elden

Nu är det fullt ös. Från en intensiv helg i innebandyns tecken tillbaka i vardagen. Har tre ganska stora bildleveranser att klara av. Sen vardagsjobbet förstås. Först på tur: en musikrecension till imorgon. Känns totalt oinspirerande.

Desire

Spelades nyss på radion. Det är tjugo år sedan och Bono var snyggast i världen. U2 var det största bandet och jag var sjutton år. Desire är en grym låt.

Slutet för E Street Band

fed.jpg
E Street Band har förlorat en medlem. Keyboardisten Danny Federici har avlidit i sviterna av hudcancer. Bruce Springsteen har alltså förlorat kampen mot klockan. E Street Bands slut har kommit allt närmare. En av världens mäktigaste musikmaskiner håller på att stanna. För även om Charles Giordano fyllt Danny Federicis skor sedan i höstas då sjukdomen tvingade honom till vila går det inte att ersätta någon i E Street Band. De har spelat tillsammans i mer än tre årtionden.
Jag känner mig lyckligt lottad som ska se maskinen fyra gånger i sommar. Det känns verkligen som sista chansen.
Himlens magiska rockband har fått en ny medlem. Nu blir det ännu svängigare.

Sommarens näst mest givna evenemang


Det här paketet kommer jag absolut inte missa i sommar. Mest för Emil Jensen, Miss Li och Winnerbäck själv. Plus Amnesty och det sympatiska upplägget. Vill du följa med?
Det mest givna evenemanget är förstås min Springsteen-vecka fyra spelningar i Köpenhamn, Göteborg och Oslo.