Morrissey och allsång

Vågar jag hoppas på att Morrissey sjunger den här gamla pärlan när han uppträder på Allsång på Skansen i sommar?

Heifer whines could be human cries
Closer comes the screaming knife
This beautiful creature must die
This beautiful creature must die
A death for no reason
And death for no reason is murder

And the flesh you so fancifully fry
Is not succulent, tasty or kind
It’s death for no reason
And death for no reason is murder

And the calf that you carve with a smile
Is murder
And the turkey you festively slice
Is murder
Do you know how animals die?

Kitchen aromas aren’t very homely
It’s not ”comforting”, cheery or kind
It’s sizzling blood and the unholy stench
Of murder
It’s not natural, normal or kind
The flesh you so fancifully fry
The meat in your mouth
As you savour the flavour
Of murder

No, no, no, it’s murder
No, no, no, it’s murder
Oh, and who hears when animals cry?

Dead weight

Blindside släpper inte överdrivet mycket musik. Nu har den här låten letat sig in under min hud. Stark igenkänning i texten. Gillar drivet. En liten psalm helt enkelt, en finfin sådan.

Now you will lay your burdens down by the riverside
And the tide will wipe them away
Don’t hesitate just walk away
Down by the riverside, you could stand for a while
So lay your burdens down
This is it
Or you will

You carry dead weight alone
Slowly crushing flesh and bones
Down by the riverside, I will wait with you
I won’t let you carry dead weight alone

And now you wait
With the shield and sword in your hand
Understand moments like this
You can’t plan
Down by this riverside
If you stay here you won’t survive
So lay your armour down
This is it
Or you will

You carry dead weight alone
Slowly crushing flesh and bones
Down by thе riverside, I will wait with you
I won’t let you carry dеad weight alone

Or you will
Die

 

Den här håller fortfarande.

Fell in love with the game
But I forgot your name
(Go ahead please fight me)
’Cause I’m not scared
Though you stayed the same
I forgot from where I came

Liksom den här.

But I know
As I hammered those nails into your beautiful hands
Your eyes still try to search for mine
But I look away
Now your eyes are the only thing that can save me
I’m still afraid of them piercing
You’re breaking into my prison
Just pretended for a while
My soul is dying, I won’t look away

Profetiskt under bar himmel

Såg Jonas Lundqvist sjunga igår på den finfina scenen i Wadköping. Försommarsolen värmde när Jonas och gitarristen Billy spelade profetiska låtar. Såna där låtar som plötsligt kan få människor att liksom skriksjunga med i textrader som profetiskt vittnar på något bortom människans trasighet. Det är så uppenbart hur musiken betyder något.

”Jag lämnar lätt som när jag kom
Som när jag kom

Men jag ska berätta sanningen för dig”

Mark Knopfler och Dire Straits

Då och då ramlar jag ned i Mark Knopflers musik. Det är ganska behagligt. Kom in i mit liv med ”Brothers in arms” som min mamma, liksom många andra, spelade sönder och samman i mitten av åttiotalet.

Coldplay igen

Såg Coldplays tredje spelning av fyra den här sommaren. På Ullevi förstås. I regn. Men, det går inte att göra annat än att häpna över deras uttryck. Stort? Ja. Pretentiöst? Ja. Kärleksfullt? Ja.

Lite som kyrka på något vis. Liturgi.

En cirkus i mitt huvud och en gråsten i mitt bröst

Per Persson fyller sextio och firar med konsert med extra allt i form av gäster på Cirkus. Winnerbäck, Anna Stadling, Tomas Andersson Wij, Staffan Hellstrand, Jakob Hellman, Annika Norlin och andra på scen. Jag ligger nu på mitt rum på Clarion Sign och försöker smälta. Hjärtat åker upp och ned och Persson har skrivit så många texter som är ledmotiv till ett liv. Till mitt liv.

Det låter inte lika bra som med Packet, men texterna talar sitt språk ändå. Som ett evangelium. Jag är tacksam och har lite ont i magen. Precis som det är. En cirkus i mitt huvud och en gråsten i mitt bröst, sjunger han i ”Hanna”.

Amen, liksom.

Håkanevangeliet gör mig vidöppen

När jag går på konsert med Håkan Hellström så är det en religiös upplevelse. På riktigt. När så många människor står och sjunger med i de där sångarna som blir vi verkligen ett. Dualismen försvinner och vi möts i våra patetiska känslor. Det är vackert. För mig ger det samma djupa känsla av sammanhang som när jag tar nattvard.

Det stora mysteriet. Drabbar oss på olika sätt. Själv är jag övertygad om att Håkan är en ängel.

Bäst musik just nu

Det här Soen. Som gjort ett fantastiskt album. Det här är Deciever. En fantastisk låt.

In the waters of sin
I will drown my awareness of you
You have always been there
Covering the sun
Aching in my chest
You’re my shadow within
And I’ll give what I harvest to you
In the river of shame
Certain we immerse
Preying on the blessed