Girighet och avund

Just nu avslöjas den ena direktören efter den andra med handen i syltburken. Det är inte första gången. De flesta av våra ledare har väldigt bra betalt, trots att de oftast är rätt värdelösa i dåliga tider. Under min livstid har ledarnas löner varit ett återkommande tema för olika mediedrev. Det skapar rätt kontraproduktiva stämningar. Många är förbannade på de som skor sig på ”oss vanliga” och även när de faktiskt snor våra pengar (säg hej till AMF Pension!) plockar ut bonus eller höjer sin lön (säg hej till SEB!). Girighetens ansikte är inte vackert.
Men, avundsjukans ansikte är knappast finare. Och jag tror faktiskt att de flesta av oss som blir förbannade på de giriga blir det för att vi vill ha lika mycket pengar som dem.
Två dödssynder som tar ut varandra. Girighet och avund.

Ovärdigt

Tre korta reflektioner:
Bara svenska får talas på två fritidsgårdar i Rosengård
Känns rätt ovärdigt att någon tror sig göra världen bättre genom att förbjuda att andra språk än svenska får talas. Känns som att det strider mot grundlagen också.
En vuxen svensk kvinna måste be regeringen om lov för att få gifta sig
Det ryktas stenhårt om att en ganska känd svensk kvinna måste be regeringen om lov senare idag för att få gifta sig. Känns ganska ovärdigt. Monarkin är iofs helt ovärdig.
Vackert vinterväder, PS3 och jobbstress
Det är en strålande vacker vinterdag. Snön lyser vit och himlen är blå. Hanna har sportlov men sitter hemma i soffan och spelar tevespel medan jag är på jobbet och tokstressar. Minst sagt ovärdigt. Det var inte det här livet jag tänkte mig när jag höll i Hanna för första gången en varm junidag 1996.

Dödspop


Bra musik just nu. Anemisk men ändå bombastisk dysterpop. Det handlar om döden på många olika sätt. Börjar en låt med orden ”He said to lose my life or lose my love, That’s the nightmare I’ve been running from” då har den min uppmärksamhet. White Lies är värda att kolla upp. Passar rätt bra som ledmotiv just nu. Inte minst till den bild jag publicerar på 365bilder.se imorgon.

Konst avslöjar svenska dödssynder

Den senaste tiden har två studenter från Konstfack gjort några uppmärksammade grejer. Det har vi kunnat läsa om och förfasa oss manngrant över. Jag har försökt undvika att kommentera detta men nu är det dags.
För det första känns det uppfriskande att konst fortfarande kan skaka om och skapa diskussion. För det andra känns det inte så fräscht att såväl småpåvar som pöbel ställer sig upp som en man och hård-dömer konstnärerna, deras verk och intentioner utan att ha koll. Med de smutsiga förslag om litterär kanon och annat som blåser igenom vårt redan utkylda samhälle i bakhuvudet känns Sverige mindre och dummare än på länge.
Jag ser bokbål runt hörnet. Tvångsinlärning av ursvensk litteratur. Och tackar både Konstfack och studenterna för att de visat upp hur intolerant mitt samhälle faktiskt är.

Fin form

img_0575
I en restaurang på Stockholmsmässan hänger ett gäng av de här ganska stora lamporna. Eller armaturerna. Grymt snygga.

Apejävel Negersson

Kan inte låta bli att kommentera den nu pågående tvagningen av delar av polisväsendets smutsiga baksida. Jag tror personligen (utan att ha några som helst belägg för det) att stora delar av poliskåren är mer eller mindre rasistisk. Precis som stora delar av den andra blåljus-skråna. Den mörka och cyniska delen av mig baserar detta på följande frågeställning:
Vem annan än den som vill förnedra andra människor tar ett skitjobb med dålig lön där man hela tiden rör sig i de skitigaste delarna av samhället? Det är ju kalasläge för en rasist att få knacka lite blatte när man har lagligt stöd att göra det.
Den mer vänliga och förstående sidan av mig tror det kan bero på mängden av negativa erfarenheter. Dessa människor möter i sin vardag väldigt många av samhällets olycksbarn i olika situationer. Och det är ju faktiskt så att allra olyckligast av dessa olycksbarn är de som inte ser ut som Emil i Lönneberga. Om du går till jobbet som polis i tio år och nästan bara har med människor med utomsvensk bakgrund att göra riskerar nog även du att få konstiga idéer.
När jag väger ihop de två ytterligheterna kommer jag bara fram till att jag – hur jag än försöker – inte kan förstå att det finns människor år 2009 som på allvar tror att människors beteende och benägenhet att göra olika saker sitter i vår hudfärg. Den som utan ironi kallar någon för apejävel eller använder ordet neger med mening är inget annat än ointelligent/korkad eller dum i huvudet.
Och det är människor av den kalibern vi förväntar oss ska skydda oss ifrån brottslighet.

När Sverige dör

I det senaste numret av eminenta magasinet Filter finns ett mycket läsvärt reportage om bruksorten Deje. Ett reportage om vad som händer när Sverige dör den utdragna industridöden. Väldigt varmt skildrat av Filter.
cooopMed det reportaget i huvudet ser jag kvällens inköpsställe, Coop Forum i Fittja i Södra Stockholm.
När vi flyttade hit till Södra Stockholm 2001 åkte vi ganska ofta till Coop Forum i Fittja. Då var denna affär ett flaggskepp. Det storskaliga testpiloten för Coops omdaning. Här handlade vi med självscanning, utbudet var fantastiskt och servicen god. Kort sagt en riktigt, riktigt bra affär för dagliga inköp. Här fanns också hemelektronik (Power) och McDonald’s. Skomakare, kebab och frisör. Bygghandel och moské under uppbyggande.
Idag ser det lite annorlunda ut. Kunderna har sedan länge slutat komma hit. Åtminstone Svenne och Svea. Coop har successivt krympt och är snart inget Forum längre. McDonaldsrestaurangen stängde för ett par år sedan och det är något av en udda händelse att en McD måste slå igen. Kanske är det läget mellan de utanförskapets förorter Vårby och Fittja? Kanske är det närheten till Skandinaviens största handelsplats Kungens Kurva en avfart bort?
Den här handelsplatsen dör. Inte för att det är brist på människor. Utan av andra anledningar. Men döden är lika synlig som den i Deje. Och kontrasten enorm. Det som en gång var Coops flaggskepp kommer snart inte finnas kvar. Och inte ens moskén är färdigbyggd.