Kategori: Samtidskultur

Kan inte låta bli att kommentera den nu pågående tvagningen av delar av polisväsendets smutsiga baksida. Jag tror personligen (utan att ha några som helst belägg för det) att stora delar av poliskåren är mer eller mindre rasistisk. Precis som stora delar av den andra blåljus-skråna. Den mörka och cyniska delen av mig baserar detta på följande frågeställning:
Vem annan än den som vill förnedra andra människor tar ett skitjobb med dålig lön där man hela tiden rör sig i de skitigaste delarna av samhället? Det är ju kalasläge för en rasist att få knacka lite blatte när man har lagligt stöd att göra det.
Den mer vänliga och förstående sidan av mig tror det kan bero på mängden av negativa erfarenheter. Dessa människor möter i sin vardag väldigt många av samhällets olycksbarn i olika situationer. Och det är ju faktiskt så att allra olyckligast av dessa olycksbarn är de som inte ser ut som Emil i Lönneberga. Om du går till jobbet som polis i tio år och nästan bara har med människor med utomsvensk bakgrund att göra riskerar nog även du att få konstiga idéer.
När jag väger ihop de två ytterligheterna kommer jag bara fram till att jag – hur jag än försöker – inte kan förstå att det finns människor år 2009 som på allvar tror att människors beteende och benägenhet att göra olika saker sitter i vår hudfärg. Den som utan ironi kallar någon för apejävel eller använder ordet neger med mening är inget annat än ointelligent/korkad eller dum i huvudet.
Och det är människor av den kalibern vi förväntar oss ska skydda oss ifrån brottslighet.