Min gode vän Trettioplus hade fångat upp den här listan av litterära klassiker som BBC tydligen konstaterat att de flesta bara läst sex titlar i. Trettioplus konstaterade att han läst sexton av dem. Kulturelitisten och tävlingsmänniskan i mig vaknade till liv och gick igenom listan.
Tjugonio!
1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien (Seg, men bättre än filmerna.)
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible (Har faktiskt läst från pärm till pärm. Mycket lidande, en del kloka saker.)
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell (Mer träffande än jag skulle vilja.)
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller (Har läst flera gånger. Fantastisk.)
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien (Överskattad.)
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger (Svår att förstå. Ganska uppgiven efteråt.)
19 The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy (Lång och lite jobbig utan att gripa tag.)
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams (Knarkbok.)
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky (Lång, jobbig och inte alls så omvälvande.)
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck (Dystert är bara förnamnet. Träffande beskrivning av den lilla människans liv i västvärlden.)
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis (Bibeln, fast lättare att förstå.)
34 Emma – Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis ( Som sagt, Bibeln.)
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne (Filosofi for dummies.)
41 Animal Farm – George Orwell (Livet i en bok.)
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez (Jorå, bra men knepig.)
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding (Dokusåpa. Fältstudie. Du och jag och våra kompisar.)
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel (Har jag läst men nästan helt förträngt.)
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
55 A Suitable Boy – Vikram Seth.
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas (Långsamt berättande. Storverk, men tråkverk.)
66 On The Road – Jack Kerouac (Ingen aha-uppevelse, utan en jaha-upplevelse.)
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville (Besatthet, berättar på något sätt historien om ledarskapet i min värld.)
71 Oliver Twist – Charles Dickens (Ångest. Ångest. Ångest.)
72 Dracula – Bram Stoker (Oerhört seg läsning.)
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce (Knarkbok.)
76 The Bell Jar – Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt.
81 A Christmas Carol – Charles Dickens
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – EB White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle (Bra skrivet, men segt.)
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad (Ännu en beskrivning av människans innersta som gör mig uppgiven.)
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery (Finfin filosofisk barnbok.)
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas (Den första riktiga bok jag läste i mitt liv. Därför oförglömlig.)
98 Hamlet – William Shakespeare (Klassiker. Således gammal och mögig.)
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl (Jorå. Bra som det mesta av Roald Dahl.)
100 Les Miserables – Victor Hugo
Men, jag kan inte låta bli att undra…. varför är det alltid så få samtida titlar med på den här typen av listor? Vilken relevans har Shakespeare idag? Och hur länge ska vi låta det vara så? Idag läser jag inte så mycket böcker. Mer bloggar, twitterflöden och liknande. Och där sägs så ofantligt mycket mer som min samtid.
Trettioplus blogg till exempel. Minst lika talande som flera av de litterära verken här ovan.
Lilla stjärna
Dagens bästa meddelande kommer från John Ajvide Lindqvist:
Ny roman utkommer i maj 2010
Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor.
Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening.
Hon är Flickan med den gyllene håret.
Vid samma tid föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum.
Hon är Den andra flickan.
Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet.
Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat?
I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.
Titel Lilla stjärna Omslag Jens Magnusson Format 145×214, inb. Antal sidor ca 475 Utkommer 18 maj 2010 ISBN 978-91-7037-403-6
Dagens bloggtips: GraphJam
Om jag hade varit rolig skulle min blogg också se ut så här. GraphJam är fantastisk.
Kanske världens bästa
För ett par dagar sen länkade jag upp tre av de bästa reklamfilmerna någonsin. Well. En av dem ledde fram till den här åtta år senare. Det är den fantastiska Budweiser Wazzup som tydligen användes under Obama-kampanjen. Den som kom på den idén är inget annat än ett geni när det gäller kommunikation. Därför är ovanstående klipp världens bästa. Ever.
Statens Institut för rasbiologiska studier
Har lyssnat på en intressant radiodokumentär från P3 om ett par fruktansvärt jobbiga saker för den svenska historien. Och samtiden. Den handlar om Statens Institut för rasbiologiska studier. Den handlar om något riktigt förvirrat och tokigt, som faktiskt stöttades av hela det politiska etablissemanget, från vänster till höger. Och som instiftades efter ett förslag av Socialdemokraterna.
Det handlade om att definiera den svenska folkstammen med hjälp av massa knasig kvantitativ mätning av människor. Alla som inte var arier var på något sätt mindre värda. Dåtida kändisar som Anders Zorn och Selma Lagerlöf stöttade verksamheten. Institutet fanns mellan 1922 och 1958.
Men, när jag lyssnar på vad de olika personer som är med i dokumentären känns det som att väldigt mycket av det som människor faktiskt trodde på då fortfarande existerar i många människors medvetanden. Inte som några galna idéer utan som någon slags fakta.
Sverige var först i världen med ett statligt finansierat rasbiologiskt institut. Något som influerade ganska många. Inte minst de nationalsocialister som tog makten i Tyskland på trettiotalet.
Det som händer i Sverige just nu, att människor tror på rena gener och en svensk kultur, att människor vill stänga landet, har faktiskt redan hänt. Det är inget nytt. Det är bara en fortsättning.
Knappast en upplivande tanke.
Lyssna på dokumentären
Läs mer om rasbiologiska institutet (Wikipedia)
Bra reklam
Fortsätter på video-temat. Kräver inte så många ord. Jag jobbar ju med kommunikation och sånt där. Därför får du lita på mig när jag säger att det här är bra reklam.
En liten förklaring för nytillkomna läsare
Noterar i min bloggstatistik att det plötsligt börjar komma trafik till min blogg ifrån Tankesmedjan Feminix. Går igenom den ganska förvirrade bloggen och letar efter var jag finns omnämnd. Det visar sig att jag ligger under en blogglista med rubriken ”Snällare o mysigare”. Det hade kunnat vara hedrande. Om det nu inte vore för att just den här tankesmedjan är synnerligen förvirrad och xenofobisk. Så här beskriver innehavaren bloggen hos Bloggportalen:
”Varning för islamiseringen. Invandringen begränsas till kvotflyktingar. Värna svenska traditioner och svensk kultur. Värna familjen. Riktiga straff för brottslingar.”
Där har jag inte någon större lust att vara snäll och mysig utan att ha förklarat lite hur jag ser på saker och ting.
Eftersom jag själv aldrig skrivit någon definition av vad jag tycker är viktigast, lånar jag de här raderna från nätverket Ingen människa är illegal:
Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor. Nätverket Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan.
Jag skriver under på varenda ord. Jag tror på mångfald. Olikheter gör oss bättre. Möten gör oss klokare. Jag är livrädd för alla de människor i mitt land som vill att Sverigedemokraternas politik ska bli verklighet. Människor som vill stänga gränser och kasta Sverige tillbaka till en tid när vi plockade sten på åkrarna, åt rutten mat och inte tyade längre.
I landet där jag bor är avstånden enorma. En blindtarm i norra Europa där det är längre mellan människorna än mellan städerna. Där det är kallt och mörk ute halva året, men där det blir kallare och mörkare inifrån allt oftare. Där allt fler människor drivs av bitterhet, rädsla och misstänksamhet istället för glädje, mod och tillit.
Jag är gärna snäll och mysig i den här världen. Vi behöver snälla och mysiga människor. Men, jag vill kramas med många människor. Mörka, ljusa, tjocka, smala, gamla, unga, troende muslimer, kristna, buddhister, ateister… Jag vill att Sverige ska befolkas av fler. Att vår grunda genpool ska fördjupas. Att mina barn och barnbarn får leva i en smartare och mer öppen värld än jag har fått göra.
För övrigt är en av mina bästa vänner, Trettioplus, för övrigt en av de klokaste och snällaste och språkligt mest begåvade människor som går på den här jorden, också uppmärksammad hos Tankesmedjan Feminix. Under rubriken ”Svenskfientliga eller naiva”. Trettioplus är minst lika snäll och mysig som jag. Och jag är nog minst lika ”Svenskfientlig eller naiv”.
Så om du känner dig besviken när du läser vad jag skriver vet du varför. Om du blir glad, blir jag också glad.
Skvalet och svamlet tystnar en stund. Hurra!
Läser en ingress på Aftonbladets webb. Känner att jag blir glad.
I morgon kommer det att vara total radiotystnad i de kommersiella radiokanalerna mellan sju och åtta på morgonen. Adam och Gry och Titti, Gert och Roger kommer att vara knäpptysta i en timme. Och någon musik blir det inte heller.
Radiostationerna demonstrerar mot villkoren för kommersiell radio.
ÄNTLIGEN! Hoppas protesten blir långvarig och återkommande. Så kanske alla de som vanligtvis utsätter sig själva för er likriktning, manierade radiopratare, hissmusik och korkade reklamspottar får lite välbehövlig vila i hörselgångarna.
Att Adam, Gry, Titti, Roger och Gert håller käft en timme låter inte som ett hot. Det låter hoppfullt, tycker jag.
254 olästa mail: en resumé
Mitt mailprogram visar en ilsket blå siffra. 254. Det är antalet olästa mail jag har för stunden. Egentligen är de inte olästa eftersom jag har skummat dem i telefonen under min frånvaro. Men… för att få bort den blå siffran måste jag ju gå igenom dem även i mailprogrammet. Här är en snabbresumé:
Tjugoåttaåriga Vera från Ryssland sökte en trevlig, frisk och seriös man. Kanske spam är fel väg att hitta en sån. Stena Line hoppades att jag kommit hem väl och ville gärna ge mig ett bra erbjudande för att få mig att åka med dem igen. Nikons support meddelade att jag gärna kunde komma in med kameran för drop in-service, men det kunde vara en bra idé att ringa innan. En konsthantverkare som ska göra lädermappar till ett projekt för Sonia och mig bollade lite frågor. LinkedIn pushade ut lite uppdateringsinfo. En man med det felstavade namnet Micheal Fletcher meddelade att jag funnit 500 000 pund i the National Lottery. Nikon bjöd in till en fundraiser för orangutanger med Mattias Klum och Lone Dröscher Nielsen.
Annars var det mest meddelanden om statusuppdateringar på Facebook och kommentarer på min blogg jag redan fixat via telefonen.
Living la vida loca!
Ulf Lundell: sextio
Ulf Lundell har fyllt sextio. Jag noterar detta eftersom jag har en ganska djup respekt för den mannen. Dock känns det inte riktigt värdigt att utropa ett käckt hurra. Så jag nickar lite mot norr och skickar en tacksam tanke istället.