Publicerat

Någon som hatar

Här i Malmö går någon eller några runt och försöker döda träd. Jag har sett spår av detta våldsamma beteende i alla parker och på kyrkogårdarna. Kommunens experter försöker hjälpa träden att läka genom att plåstra om den med plast och silvertejp. Ett träd som får en liten skada i sin bark kan läka det själv. Ett träd som får stora skador får svårt att överleva. Av samma anledningar som en människa skulle få det.

Det här är galenskap. Någon hatar livet så mycket. Eller naturen. Eller något annat. Att begå våld mot träd. För mig är det liksom oförsvarligt och oförståeligt.

Ledsamt. Vi behöver träden. Mer än de behöver oss.

Publicerat

2022 eller 2023

Limhamn. Vid vattnet. Ett par snedsteg från Dragörkajen. 2022 eller 2023 är det inflyttning i kvarteret Sjöscouten. Något att hoppas på och längta till. Nu är det förstås så att en rad händelser behöver just hända för att jag ska vara en av de som flyttar in här. Men, vi får se.

Timmar i solen idag. Jag var inte ensam. Mängder av människor fyllde stränderna och ytorna närmast havet runt Ribersborg idag. Jag förstår varför. De här dagarna har varit viktiga. Min mage har pratat klart. Det är hit vi ska. Magen och jag.

Ett par timmars häng med min vän Charlotta idag. Klok som en bok. Inspirerande. Kallt i nordanvinden, men så skönt med solen i ögonen.

Vad är det med havet? Mitt svar får nog bli en motfråga. Vad är det som är så svårt att förstå?

Publicerat

Fastlåst förhoppning

Låsen. Människor har låst fast något vid sundet. Kanske kärlek? Nej den går inte att låsa fast. Kanske förhoppningar? Kanske längtan och förväntan? Jag vet inte. Jag vill också låsa fast något. Eller kanske låsa upp. Det är lite oklart. Kommer tillbaka till havet varje dag. Här är det liksom fritt. Det finns plats. Och havet bryr sig inte. Det bara är där. Med skepp som sakta rör sig som hägringar. Med svanar som rör sig som nån slags sagovarelser med en värdighet människan aldrig kan nå.

Tänker på framtiden. Slutar att tänka på framtiden. Försöker stanna upp i det klara och kalla. I det öppna.

Jobbar på. Har möten. Gör rätt för mig. Sen går jag tillbaka till havet. Eller springer längs det och in i parkerna. Tiden går. Inget händer. Det kanske är bra. Men det är också väldigt tyst. Nån slags prövning. Tillit eller inte. Saknar Vilda. Tittar på träd. Försöker hitta rötter.

Publicerat

God morgon och god kväll

Tar igen sömn. Vaknar. Dricker kaffe. Tar en löprunda. Kommer hit. Stannar upp och andas djupt. Funderar över frågan hon ställde igår: Vad är det med havet som gör det där med dig?

Jobbar på. Skriver. Mailar. Föreläser i tre timmar. Skyndar mig ut för att hinna gå lite innan solen går ned. Kommer tillbaka till havet och ser solen gå ned i Öresund.

Vad är det med havet? Den som förstår. Den som inte förstår kommer nog inte att göra det heller.

Publicerat

Malmö gör mig glad

Promenad. Flera timmar. Skönt med sol och plusgrader. Malmö gör något med mig. Jag blir glad när jag rör mig här. Längtar till något. Drar ned luften här vid havet något längre ned i lungorna. Fylls av någon slags lugn.

Samtidigt många olika tankar och känslor. Tänker på hur saker kunde vara. Kunde blivit. Gick till en kyrka. Tände ett ljus. Satt still en stund. Gick till en tom hotellobby. Köpte kaffe och ett glas Riesling. Gick hem med solen i ögonen. Hem till mitt loft.

Publicerat

Hemma vid ett hav

Tillbaka på ruta ett igen. Tillbaka vid havet. Under radarn. Smög in med ett sent tåg. Vandrade genom tomma gator. Nio nätter. Ska jobba. Sova. Springa. Vila. Gå i parker. Undvika människor. Eller undvika smitta. Ett par möten. Prat om framtid.

Ordet omstart. Missbrukat till tomhet. Men kanske är det vad jag ska göra här? Eller åtminstone göra mig av med något. Kanske hitta något annat?

Tog en löptur. Rakt ut på gatan. Ett par hundra meter till Scaniabadet. Längs havet till Ribersborgs kallbadhus. Österut och in i Kungsparken. Via universitetet tillbaka till mitt loft. För första gången på flera månader kändes det skönt att springa. Den trasiga magen accepterade rörelsen på ett annat sätt. Luften kändes lättare att andas och det var skönt att bara lyssna på ljuden runt omkring mig. Måsar. Vinden. Söndagspromenerare.

Nu? Göra klart presentationen till morgondagens tretimmarspass med studenter på Musikhögskolan. Sen? Ut i solen.

Publicerat

Bostadsletande, del 83

Jag ska hit. Till Malmö. Egentligen vet jag inte när. Men, efter 18 månader i bostadskön så börjar det närma sig visningsplats åtminstone. Om lika lång tid lär jag hamna tillräckligt högt upp för att faktiskt få en lägenhet.

Frågan är om det är försent?

Jag kanske behöver en bostad innan det. Om saker inte funkar som det är tänkt här i Örebro. Vilket saker tenderar att aldrig göra. Det är många olika saker som påverkar. Jag är ganska trött på att flytta runt nu. Vill ha ett hem.

Men om jag skulle behöva en egen bostad igen, oavsett om det är på heltid eller deltid så är det hit jag vill. Behöver det här rummet och närheten söderut. Livet springer liksom ifrån mig och jag kan inte vänta hur länge som helst.

Funderar på att ta några oplanerade veckor i Tyskland i juli för att få ro att tänka. Kanske tar jag med mig lilla barnet och sticker söderut.

Publicerat

Malmö igen

Tillbaka i Örebro efter ett par dygn i Malmö. Havet, strålande väder, en skön löprunda, promenader i parker och häng i Folkets park. Jag älskar verkligen att vara i Malmö. Nån dag ska jag sitta på den där bänken med hundarna bakom ryggen och Köpenhamn i blicken.

Det finns en frihet i Malmö som jag vill upptäcka. Och ett hav.
Ett riktigt hav.

Publicerat

Grått, fuktigt, tråkigt

Surt väder idag. Grått, fuktigt, råkallt och tråkigt. Så vi tog bussen ut till Emporia där vi studerade samtidsmänniskans konsumtion. Medelklass-safari så att säga. Tröttnade snabbt och tog bussen till Malmö Muséer istället där vi hade det ganska fint. Gick genom Kungsparken hemåt via Triangeln.

11 kilometer idag. Ella kämpar på bra. Själv kan jag inte låta bli att förundras över den här staden och dess historia. En gång var det här Socialdemokratins modellstad. Idag känns det som att Örebro är det. Något som säger så mycket om hur landet utvecklats. Från DDR till USA på sextiotalet år. Lite sådär i farten bara.

Publicerat

Nio plus nio

Skön dag i Malmö. Nio kilometer löpning ned till havet och tillbaka på morgonen. Sedan nio kilometer till i sällskap av lilla barnet. Vi har pratat om allt och inget. Ätit årets första utelunch (falafelrulle på Möllevångstorget), köpt second hand, kikat på Rytmus här i Malmö, kollat in Stadsbiblioteket, promenerat och haft det fint. En lokalproducerad LP-skiva köpte vi också. På vägen hem gick vi och kollade in Kronprinsen. Ett fantastiskt tidsdokument över arkitektur och stadsbyggande. En gång något av det modernaste och finaste som skådats, idag på dekis.

Morgonens löpning var finfin. Älskar att ta mig genom parkerna ned till havet. Det är så enkelt. Solen i ögonen, knoppar som är nästan redo, en bitande vind (men från söder) och människor i rörelse. Jag vill börja alla mina dagar ungefär så.

Hjärta Malmö.