Det blir vårt. 1 maj tar vi över torpet. Vi kommer hyra detta torpiga torp strax norr om Örebro. I en skogskant. Med utsikt över damm/konstgjord sjö. Utan rinnande vatten, med usel internetuppkoppling och högst troligt en hel del myggor, utan toa… men med förmodat lugn och ro. Här kommer vi träna med Vilda, lyssna på radio och ta det lugnt. Bara femton minuter hemifrån. Jag kommer åka hit med skrivarbete och kunna jobba ostört. Kommer bli fint. Ett ställe under radarn. Utanför och borta. Jag tror jag behöver det mer än någonsin.
Sommartorpet?
Efter långt och idogt letande har vi hittat det. Det som skulle kunna vara vårt sommartorp. Tjugo minuter hemifrån. Rött med vita knutar. Öppet i en skogskant. Utsikt över en vattenspegel. En liten konstgjord sjö med ädelfiskodling. Stabil hyresvärd, låg hyra och det mesta är bra. Förutom att barnen hatar det. Lilla barnet ”vill inte bo i ett Emil-i-Lönnebergahus”. Stora barnet ”vill inte vara gnällig”, men är oerhört skeptisk till utedass, myggor, vildsvin, dålig uppkopplingshastighet till internet, varg och nästan allt det där andra som inte finns i stan. Barnen vill helst sitta hemma i lägenheten och spela/surfa/kolla på film. Eller naturprogram på teven. Mamman och pappan vill sitta där ute. I naturen.
Kommer nog bli fint detta.