Mer semester

Torget i Tidaholm. Tokvarmt? Ja. Men statyn som visar en man som bär vatten till tändsticksfabriken känns på något fint sätt väldigt mycket folkhem. Rundresa med Ella och vi kom ända till Vätterns västra kust där Maria badade. Sommaren är varm. Det är bra.

 

Tillbaka till semestern

Från ett sjukhus och trettio grader genom ett lokalt oväder och sjutton grader till huset på slätten och tjugofem grader. Fick med mig Ella som blir med oss ett par dagar. Fint.

Hopp och glädje som kommit tillbaka i ett par prövade ögon var dagens grej. Livet lever.

Sommartorpet

Står inte ut med tanken på att vara ännu en sommar i en ganska torftig sommarstad. Saknar möjligheten att ta mig ut. På helger och längre ledigheter under det ljusa halvåret. Saknar den totala tystnaden som kan uppstå utanför människornas samlingar. Så det är skönt och fint att Maria och jag idag fick hämta nycklarna till Stora och lilla Kamperhultet, som vi hyr under året som kommer. Sommartorpet är två sommartorp. Ett större och ett mindre. Plats för stora barn och fina vänner. En plats att vara tillsammans på, i lugn och ro. En cykeltur bort på grusvägen finns bad och paddling. En kort biltur bort finns Hjortkvarnsglass. Rakt upp finns en oförstörd stjärnhimmel.

30 minuter västerut ligger vårt hem i staden. Sommartorpet 2022, tack för att vi får bo här.

Torpsommar

Mitt i stressen över att jobbet börjat på riktigt igen samma vecka som jag tentar av grundkursen i Religionspsykologi och ska lämna in en analys efter en deltagande observation så händer två fina saker:

  1. Regeringen fattar beslut om att slopa fribeloppet för vårterminen 2022. På grund av pandemins fortsatta realitet får vi som studerar fortsätta att arbeta hur mycket vi vill vid sidan av våra studier utan att det påverkar våra möjligheter att ta studielån. Det underlättar för mig i vardagen.
  2. Vi får klart med sommartorp! Maria och jag får hyra ett fint torp med tillhörande gäststuga (som en egen liten gårdsbildning nästan) under det kommande året. Det blir skönt. Enkelt liv. El finns, men inte rinnande vatten. Torparliv helt enkelt. På en plats där det kommer att vara tyst och där det går att se stjärnorna. Det blir toppen. Inte minst att sitta under den där magnifika eken som är så stor att själva torpet inte syns på Google Maps satellitbilder. Vackert så. Många små sjöar i närheten och några lite större. Bad för henne, paddling för mig. Koppelfritt liv för Vilda. Ett litet stilla ställe att fly till när det känns rätt. Fyrtio minuter hemifrån. Tack.

Tre små bokstäver… och en björk


Idag gick jag till Lisa igen. Hon gjorde den minsta tatuering jag har på kroppen. Satte tre små bokstäver bakom höger öra, eller om det är i nacken. Eller kanske sidan av halsen. Den där punkten där jag älskar att känna Någons andetag.
hsp.
Tre små bokstäver som betyder mycket. Bara den som kommer riktigt nära kommer att kunna läsa dem. Bara den som kommer nära på riktigt kommer att förstå.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sen gjorde Lisa den största tatueringen jag har på kroppen hittills. Det där magiska trädet, björken från stranden vid Hjälmaren som jag stått och tittat på så många gånger, i alla årstider. Den stod där, ensam på stranden, ända tills uppbrottet kom. När jag lämnade allt bakom mig tog någon också bort björken. Den dog samtidigt som jag dödade mitt gamla liv.
Nu är den björken på min rygg. Med rötter som letar efter en plats att få stanna på. De finns några ord där också. Dying to love you. Jag fortsätter att leta. Björken är jag.