Helgen vecka 37

Tillbaka i Karleby. Försöker att vara snäll. Är lite låg och skavig på grund av sorg, ryggskott och några intensiva dagar med uppstart av magisteruppsats, diskussion om framtiden med stiftet, förberedande av ansökan till Svenska kyrkans utbildningsinstitut och höstförberedelser i trädgården här. Den ständiga lågintensiva smärtan i ryggen gör mig irriterad. Lite mer hudlös liksom. På vägen hit igår så lyssnade vi på låtar som gjorde mig lite ledsen. Låtar med djup som tog mig ut på djup som fick mig att känna mig som en otillräckligt syndare. Vilket jag i och för sig också är. Gladde mig åt en glasklar predikan av min vän Alex och senare på kvällen ett fint mail. Har nu fått handledare till uppsatsen och det känns finfint. På söndag är vi tillbaka i Örebro och då startar läsårets konfirmand-säsong upp. Cirka hundra ungdomar i år hemma i Nikolai. Det blir kul.

Försöker starta upp en Substack. Oklart varför. Jag tror att jag saknar det gamla flödet som sociala medier gav, för länge sedan. När tips om musik, böcker och annat liksom var mitt flöde. Där kommer jag att publicera mina predikningar samt ett fredagstips om musik, böcker eller kanske film. Den som lever får se. Söker intressanta publicister att följa också för att få ett renare flöde.

Mellandag

Mellandag. Maria har åkt till Göteborg för att hämta nya gäster. Molnen kommer och går. Ibland faller regn. Vilda och jag är trötta. Ligger lågt. Tvättar och dammsuger. Läser lite.

Mer semester

Torget i Tidaholm. Tokvarmt? Ja. Men statyn som visar en man som bär vatten till tändsticksfabriken känns på något fint sätt väldigt mycket folkhem. Rundresa med Ella och vi kom ända till Vätterns västra kust där Maria badade. Sommaren är varm. Det är bra.

 

Tillbaka till semestern

Från ett sjukhus och trettio grader genom ett lokalt oväder och sjutton grader till huset på slätten och tjugofem grader. Fick med mig Ella som blir med oss ett par dagar. Fint.

Hopp och glädje som kommit tillbaka i ett par prövade ögon var dagens grej. Livet lever.