Kategori: Innebandy

Äntligen var det premiär för innebandysäsongen. Huddinge tog emot Ängby hemma i Huddingehallen och vann efter en sedvanlig yrvaken inledning med 8-3. Hanna spelade inspirerat och verkade lika glad som mamma och pappa över att det äntligen var dags. Laget spelade väldigt bra och det kommer bli kul att sitta i hallarna i Södra Stockholm den här säsongen också.

Sitter i en stor gymnastiksal i Norets högstadieskola i Mora. Huddinge IK:s första övernattningscup håller på att slut. Sista matchen kvar. Eftersom Hanna känner sig tryggare om mamma eller pappa är med när hon är borta länge har jag varit med laget i tre dagar. Blodsockret har legat bra. Hon har skött både kost och insulindoseringar helt ok.
Själv har jag fått en helg som varit både energikrävande och energigivande. Att leva i en grupp elvaåriga tjejer på läger är en häftig upplevelse. Jag har varit på många rockfestivaler men det finns inget som slår det här. Trots motgångar på planen röjer tjejerna runt som om de vore bäst i världen. Och varför skulle de inte göra det? De är ju bäst i världen.
Från det att vi packade upp våra liggunderlag, sovsäckar och madrasser för några dagar sedan har det varit full fart. Många skratt, mycket flams och en del tårar. Men hela tiden med en självklarhet som inget vuxet resesällskap kan drömma om.
Jag har svårt att komma över väckningarna. Att vakna till sjutton flickröster som tjattrar för fullt – utan någon pardon – är inget annat än chockerande. Att försöka somna till fniss, blinkande mobildisplayer och otaliga löpningar till toa är en utmaning. Men, samtidigt är det den lilla delen av lägerlivet.
Det stora är att se hur tjejerna skaffar sig erfarenhet och ser nya saker. Det är som att se en teckning med förtryckta konturer fyllas i. De testar, utmanar och upptäcker att världen är mycket större än den de ser i sin vardag. Och jag är övertygad om att de lämnar avtryck. Bussförare som tvingas lyssna på hejaramsor under långa pass, publik som ser hur de leker, kåmpar och sliter på plan. Killar som får smaka på deras kaxighet. Ledare och föräldrar som trots viss slitenhet går runt med något som kan liknas vid ett fåraktigt leende på läpparna.
De här tjejerna har klarat av sin första övernattningscup med beröm godkänt. Om mindre än en timme är det dags för sista matchen. Oavsett hur det går åker vi hem till Huddinge som vinnare, med huvudet högt. Men en helskön säsong i minnet.
Och en perfekt avslutning.

Trots att de inte borde orka efter bad och en lååång dag spelar innebandytjejerna med stort hjärta och mycket energi. Hade matchen varit 2×20 minuter hade vi vunnit.

Innebandytjejerna är i simhallen med sina ledare. Jag har tagit ledigt och sitter på McDonald’s med en latte. Deras ledare Niklas och Patrik är verkligen värda allt beröm. Inte bara för sitt tålamod och lugn utan också sitt sätt att coacha laget under matcher, träningar och annan tid. De låter verkligen talangerna tjejerna har växa i lugn och ro.
Återsamling om en dryg timme. Då ska det ätas middag och börja peppas inför kvällens match.

Huddinge tokdominerar första perioden. Vinner den med 2-0. Men, tyvärr lyckas Billingsfors mirakelvända matchen genom att vinna andra perioden med 3-0. Alltså förlust igen, 3-2. Men spelet var riktigt, riktigt bra stundtals. Segern är på väg.

Vaknar till bubbel och flams. Det låter som ljuden jag hörde innan jag somnade. Niklas försöker komma med lite taktiska förslag för spelet i anfallszon. Frukost klaras av. Där rynkar tjejerna på näsan åt de äldre tjejerna från något annat lag som kommer i bara tröja och trosor till frukosten. De försöker se nyvakna ut, men är vansinnigt välsminkade. Huddinges tjejer verkar inte riktigt tycka det är ok.
Match om två timmar.