OK, agendan ser ut så här:
- Möte med reklambyrå om gestaltning av näringslivsprogram.
- Publicering av dokument på webb.
- Gå till Apoteket.
- Handla på mataffär och Systembolag.
- Spela föräldramatch i innebandy.
- Fira att jag är ledig resten av veckan.
fredrik welander i ett långt samtal
OK, agendan ser ut så här:
Storängshallen nu på eftermiddagen. Sista elitseriematchen för jul. Huddinge krossar Västerås i två perioder, men verkar sluta tänka på matchen och släpper in ett helt gäng mål i sista perioden. Matchen slutar dock med hemmavinst 9-7 och Huddinge går till vila på slutspelsplats. Hanna och hennes lag var matchvärdar och såg då och då ganska imponerade ut.
I dag tog jag moppen till jobbet. Jag har nämligen fattat ett principbeslut om att alltid göra det om det inte är risk för halka. Allt för ett hållbart liv. Enda problemet var att det blev lite kallt i byxorna. Misstänker att mina odds för att bli pappa igen kan bli något sämre med det här beslutet, men å andra sidan känns det inte som jag har tänkt bli pappa till fler barn.
Moppen måste dock ses över av importören. Dess batterier tömmer sig alldeles för snabbt nu och har gjort det ett tag. Den klarar knappt en mil i dagsläget. Det är långt från vad den ska göra.
Klockan nio lämnar jag Ella på dagis och sätter mig på elmoppen. Ett par minuter senare parkerar jag utanför min butik i Stuvsta centrum. Där går jag igenom morgonens post och dagens att göra-lista. Behandlar bilder och förbereder eftermiddagens fotosession med en familj. Samtidigt tar Camilla emot kunder i butiken. Sedan ett par år tillbaka driver vi vår familjebutik där vi säljer sjyssta och hållbara produkter och tjänster till familjer som vill leva i takt med tiden.
Det var i december 2008 bitarna föll på plats. Efter åtta år i Stuvsta och integrering i storstaden öppnade sig möjligheten för oss att skapa ett hållbart liv för oss själva samtidigt som vi erbjuder andra möjligheten att göra detsamma.
Jag hade utvecklat ett rykte som bra fotograf med ärliga och transparenta affärsmodeller för såväl familjer som företag. Vi hade skapat ett nätverk av kreativa och professionella människor som var och en erbjöd produkter som vi vår tur hade en marknad för bland Stuvstas familjer. På ganska kort tid arbetade vi in oss som en plats där familjer kan hitta smarta och hållbara produkter för livet. Från ekologiska och rättvisemärkta kläder för små barn till elmopeder för de stora. I fotoverksamheten har vi nu ett ganska stort antal familjer jag dokumenterar både i studio och verkligheten med jämna mellanrum. Från bröllop till dop och studentexamen.
Till helgen är det dags för månadens bytesdag. Den dagen vi upplåter vår flexibla butikslokal för familjer som byter saker med varann. Konceptet är enkelt. Aktiv återanvändning. Familjer kommer in och lägger upp saker de inte längre använder. Från leksaker till kastruller och assesoarer. Allt som som ligger uppe på borden är gratis. Alla betalar 100 kronor som en entrépeng eftersom vi på det sättet kan bidra till de pengar som kunde gått till handel kommer Stuvstas olika föreningar till del. Vi kallar det hållbart utbyte.
På sena eftermiddagen kommer Hanna och hjälper till. Hon bidrar med sina timmar så att vi klarar av bemanningen. Samtidigt kan vi erbjuda henne en sjysst lön med bra arbetsgivare, nämligen mamma och pappa. Strax efter klockan sex stänger vi och släcker. Vi åker hem för att hjälpas åt med middag och läxor innan det är dags för kvällens fotbollsträning.
Vårt liv har blivit hållbart. Tiden räcker till nu. Pengarna likaså. Visst behöver vi kämpa ibland, men det är upp till oss. Det är vi som sätter nivån nu. Vi arbetar lokalt och sitter inte längre i bilköer eller väntar på pendeltåg. Barnen är alltid nära och allt som tidigare kändes stressigt har blivit harmoniskt. Diabeteskollen är god och för första gången på många år räcker tiden till.
Vi har visat vår närmaste omvärld att det går att utveckla varor och tjänster för ett hållbart samhälle. Och att det går att förändra samhället i det lilla perspektivet. Steg för steg. Vi har utnyttjat de goda möjligheterna i Södra Stockholm samtidigt som vi visat ett alternativt sätt att se på företagandet och marknaden.
Det är en vacker dröm. Lika realistisk som naiv. Realistisk för att möjligheterna som beskrivs finns. Här och nu. Skulle vi våga ta språnget går det att realisera. Naivt för att realiserandet av drömmen bär en prislapp. En prislapp som innebär att vi från första början måste dra in 150 000 kronor varje månad för att ha råd med verksamhetens kostnader och det vi betalar varje månad för vårt privata boende.
Jag lever i Södra Stockholm och bär på en dröm. Jag hoppas och ber att jag någon gång kommer ha modet att förverkliga den. Och en visionär bank som backar upp mig. Det handlar inte om att bli rik. Åtminstone inte på pengar. Det handlar om att få livet att gå ihop, skapa tid för mina barn och hjälpa andra att hitta alternativa produkter och tjänster i sin vardag.
Det är på alla sätt en hållbar idé. Men eftersom jag inte har möjlighet att spara undan kapitalet på egen hand är jag beroende av finansiering.
Och ungefär där är det dags att vakna.
Ikväll var Hanna och jag på elitseriematch för första gången på flera veckor. Spännande och jämnt med ett lätt absurt slutresultat egentligen. Första perioden trycker Täby på i våg efter våg. De dominerar hårt och jag känner att får en olustig känsla i magen.
Då gör Huddinge ett riktigt skitmål. Och av bara farten ramlar två mål till in och Huddinge går till periodvila med 3-0.
Det ser bra ut inför andra perioden. Efter ett par tunga matcher och en resa nedåt i tabellen kanske det är nu det vänder och Huddinge säkrar hem ett par segrar inför juluppehåll. Just nu känns det som att laget måste få gå till slutspel sin första elitseriesäsong. Deras snabba och känslosamma innebandy är värd att stabiliseras i högsta serien.
Men Täby kontrar med två snabba mål i början av andra perioden och det är match igen. Motståndarna från norrort rullar på och ser läskigt tunga ut. Det går snabbt och passningarna sitter som de vore laserstyrda. Huddinges spelare jagar mer än de för spelet.
Men de jagar bra och får in ett mål så när andra periodpausen skapar lite lugn och ro leder hemmalaget med 4-2.
Tredje perioden är bara tio sekunder lång när Täby piskar in sitt tredje mål för kvällen och nu är förutsättningarna klara. Gästerna har nitton minuter och femtio sekunder på sig att vända matchen och hålla Huddinge bakom sig i tabellen. En intensiv och och frenetisk period segar sig fram men är samtidigt grymt skön att se på. Täby jagar, Huddinge kontrar. Spelet är hårt men sjysst.
Domarna, som höll en mycket bra nivå ikväll och bidrog till att matchen flöt genom en bra dialog med spelarna, konfererar med Huddinges lagkapten efter att Huddinge fått en spelare utvisad. Huddinge reder ut det numerära underläget och spelar med stort hjärta under de sista minuternas tunga forcering från Täby. En skön och viktig seger som innebär att Huddinge går förbi Täby i tabellen och nu är sjua.
Innebandy är grejen. Skönt och tekniskt spel. Snabbt och hårt men med ett sällsynt samspel mellan domare och spelare. Förvisso lämnar golvet i Storängshallen en del frågetecken eftersom bollarna har en tendens att studsa konstigt på underlaget, men Huddinges hemmamatcher håller på att bli den största och bästa underhållning som erbjuds i Södra Stockholm.
Fantastiskt spel, hjärtlig stämning och inte en ölstinn hormonman så långt ögat kan nå. Elitidrott när den är som bäst och skönast att uppleva. Om framtiden blir som den kan spelar Hanna här om några år.
Hoppas.
Hanna var fullständigt lysande på sin kant när hennes innebandylag spelade mot Segeltorp i nittiofemserien nu på morgonen i Vårbyhallen. Levererade livsfarliga passningar in framför motståndarmålet, höll i bollen och gick förbi backar.
Rättvist fick hon också göra Huddinges första mål, iskallt upplagt i krysset utan chans för målvakten. Laget vann med 3-2 och jag är stolt som en tupp.
Alldeles strax kommer en familj för porträttfotografering. Sedan är det dags att åka och se Hanna spela innebandy följt av en kort inköpsrunda till Huddinge C för att köpa ett värmeskydd till min armbåge och ett gäng CD-skivor till morgondagens fotograferingar. Förhoppningsvis hinner vi städa lite mer hemma också.
Utöver detta ligger i produktionskön just nu redigeringar av en bröllopsfotografering, leverans av bilder till Lipfish, slutförandet av ett arbete med en grafisk profil, kopiering av ett antal skivor med innebandybilder, justeringar av 365bilder.se inför 2009 och lite annat smått och gott.
Skönt att det är lördag.
Dagis är stängt så jag är hemma med Ella idag. Passar på att uträtta ett ärende i Skärholmen och kryssar igenom dagens mest intensiva snöfall. Det går bra, men jag tycker det borde vara kriminellt att köra runt på sommardäck nu, vilket minst två andra bilar jag möter gör.
De vann! Tappra och kämpande huddingetjejer vann över lagmaskinen Tullinge. För andra gången någonsin. Hanna spelade bättre än på länge och ägde sin kant. Tyvärr led hon av högt blodsocker och hade glömt insulinet hemma, så i slutet av matchen kunde hon inte spela.
3-2 slutade matchen. På många sätt årets idrottshändelse. Jag är både stolt och rörd.