Mitt i natten. Jag är komatrött men kan inte sova. Det kryper i hela kroppen.
VAB i teori och praktik
VAB-dagar. Ett fascinerande uttryck. Har just anmält till Försäkringskassan att jag är hemma med sjukt barn halva dagen idag. Hannas något oklara magsymptom förde mig hem efter lunch. Samtidigt är en av dagens nyheter att Folkpartiet föreslår att VAB-dagarna ska fördelas jämnt/kvoteras mellan föräldrarna. Kanske ett första litet steg mot att även föräldradagar generellt ska knytas till person istället för familj… en rättvisefråga för barnen är det, och en viktig sådan. Det är dags att ge barnen möjlighet att lära känna båda sina föräldrar lika mycket. Staten och de allmäna välfärdssystemen ska inte sponsra gamla värderingar, ojämställdhet och diskriminering.
Två föräldrar, delat ansvar.
Måndag med stort M
Efter en hel dag på jobbet utan produktivitet är jag helt slut. Idag har det varit en ärkemåndag och jag har varit grymt trött hela dagen. Vet inte varför. Det är ljust, varmt och allmänt toppen. Men ibland vill kroppen inte riktigt vara med. Kanske har det med sköldkörteln att göra, kanske inte. Människor har slaka dagar ibland. Så även jag.
Pollenchock, my ass!
Löpsedlar skriker om explosion och pollenchock i helgen. Visst, idag har det kliat lite i ögonen och jag har hört människor säga prosit till mig mer än vanligt. Men jag är inte särskilt chockad. Inte alls faktiskt. Det brukar liksom bli så här varje vår. Och det är förbaskat skönt att det äntligen blir dagar över tjugo grader. I helgen ska det njutas.
Arbetsdagen är för övrigt slut och jag har just kommit hem till ett hus där lilla barnet leker ute på altanen – utan ytterkläder. Jag sätter mig bredvid henne, kollar mail och bloggar, samtidigt som hon ger mig små blåa blommor. Det svänger om den här fredagen.
Lek och terapi
När Ella förstår vart vi är på väg säger hon ”Inte doktorn!” Och det är just därför vi parkerar bilen utanför sjukhuset. Vi ska inte till doktorn, men väl på terapi, lekterapi. En oas i sjukhuset där barnen kan leka sig fram till mer glädje och skönare liv, samtidigt som vi vuxna pratar om hur vi ska hjälpa dem framåt. Vi träffar en vänlig kvinna som i fyrtiofem minuter tillsammans med mig leker med Ella. Något vi ska göra återkommande den kommande tiden.
Allt för att hjälpa Ella att hantera den panik hon känner inför läkare, sköterskor och sjukhus sen september förra året.
Det känns bra. Sjukvård när den är som bäst. Lekterapin är en oerhört viktigt verksamhet som hjälpt båda mina barn mycket under deras sjukhusvistelser och besök. När jag öppnar dörren in till lekteraprin går nästan kärleken och den genuina respekten för mina barn och deras behov att ta på. Och nu ska vi försöka hjälpa Ella att på sikt bli av med doktor- och sjukhusskräcken.
På vägen hem leker vi en stund i den nya lekparken mellan sjukhuset och köttclownens hus.
Hanna spelar fotboll
Även tredje matchen slutar med seger. Hanna spelar inte särskilt mycket eftersom hon får en känning av lågt blodsocker några minuter in i första halvlek och sedan återhämtar sig större delen av matchen. Sen jag slutat som tränare njuter jag av att få tid och ro att titta på Hanna när hon spelar. Som pappa är jag ännu stoltare än som tränare. Nu är Hanna mitt barn igen, och inte en spelare.
Och Hanna gör mig stolt. Oerhört stolt.
Tidig fredag
Tidigt hem med lätt feber, snorig nästa och en hals som håller på att tjockna. Men det ska bli skönt med helg. Och den lär bli solig och varm.
Dagens bild 21 mars 2007
Dagens bild i fotodagboken är publicerad. Sjukt barn i soffa.
Hosta, snor, feber och tecknat
Ellas hosta spred sig vidare till näsan och nu har hon feber. Därför är jag hemma med henne idag. Vi tittar på tecknat, läser böcker och gör sånt som sjuka barn och vårdande föräldrar gör. Ella är hängig. Jag är det inte.